Bill gick bredvid Tom och var tyst. Det verkade inte ens som att hans tvilling märkte att han var där och det gjorde ont inombords. Att vara ignorerad av den han älskade mest sårade honom mer än något annat i världen. Men han hade bara sig själv och ingen annan att lägga skulden på. Om han inte hade gjort så mot Tom så hade de fortfarande kunnat prata och världen skulle ha varit lite ljusare. Nu kändes den bara främmande och ensam. Som regn under strålande solsken.
Bill kom ihåg en tid då både han och Tom kunnat skratta och le utan att det kändes påtvingat. En tid då allt hade varit så mycket lättare och skuggorna på jorden inte verkat så långa och mörka. Bill hade aldrig känt sig bortglömd av sin bror. Snarare tvärtom. Toms storebrorsinstinkter hade nästan blivit för jobbiga emellanåt. Nu kunde han inte komma på något som skulle göra honom gladare än ett leende och en oroligblick från Tom.
I huvudet försökte han framkalla minnet av när allt hade förändrats. När började de glida ifrån varandra och när bestämde han sig för att det var helt okej att svika sin bror så grymt? Bill förstod nu hur oförlåtligt allt var och han önskade innerligt att allt inte redan var för sent. Aldrig mer skulle han och Tom kunna hitta tillbaka till varandra. Hans egna handlingar hade lett till att de blivit som två främlingar. Hur var det möjligt att förstöra ett sådant starkt band på några sekunder? Men Bill hade lyckats och det var det han skulle få ångra så länge han fanns till.
Tom vände tillbaka till hotellrummet. När han gick ute och såg på stjärnorna fick han en sådan lust att göra dem sällskap. Att bli en ängel var väldigt lockande i nuläget. Han hade aldrig trott att han skulle önska livet ur sig själv, men nu kunde han inte låta bli. Inom honom växte tomheten sekund för sekund och han kunde inte komma på något som gjorde det värt att stanna kvar bland människorna på jorden. Tankarna skrämde honom och han ökade på stegen för att snabbare komma tillbaka till tryggheten på hotellrummet.
Innan Tom nådde dörren till sitt rum mötte han en orolig Georg. Han orkade inte möta blicken från sin vän eftersom han visste hur medlidandet skulle lysa ur dem. Det var inget han behövde just nu. Han behövde hitta vägen tillbaka till sin tvillingbror, men det verkade omöjligt så som saker utvecklat sig på sistone.
– Var har du varit? Du kan ju inte försvinna utan att säga till! sa Georg.
Tom suckade innan han svarade.
– Jag behövde bara lite luft. Det kan inte ha tagit mer än en kvart.
Efter allt det med Bill så hade Georg och Gustav vaktat på Tom som om han vore en liten unge. Han kunde inte låta bli att älska dem för det, samtidigt som han hatade att de hela tiden var på honom som två hökar.
– Fast nästa gång kan du väl säga till innan du går?
– Jaja! Sluta låta som min mamma nu! Det räcker med att hon tjatar.
– Men du måste väl förstå…
– Jag förstår mycket väl att ni är oroliga för mig! Men min bror är en skithög och det är ingen som kan ändra på det! Låt mig få vara ifred nu för jag klarar mig, skrek Tom.
Tårarna började åter rinna nerför hans kinder och han skyndade sig in på rummet. Det var onödigt att skrika på Georg när han bara försökte vara en bra vän. Men mest av allt gjorde det ont att han just kallat Bill för en skithög. Trots allt som hänt var ju hans bror det viktigaste i hela världen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
EmelieCarlsson - 14 maj 08 - 16:57- Betyg:  |
| OMG... Asså... Jag typ.. Dör 'o.O MÅSTE LÄSA MER! |
| sandruskapuska - 26 apr 08 - 15:59- Betyg: |
| Håller med Lisa |
| LisaHoglund - 20 feb 08 - 15:03- Betyg: |
| Shit! Jag dör! Jag är inget TH-fan, men berättelser om dem är bra att läsa tycker jag. MEN ÄR DENNA BRA? Nej! DEN ÄR BÄST! Man känner verkligen hur de känner sig, det är en hemsk känsla :( Men du är en grym författare för att du lyckas med det! AAAAAH! *död* xD<3 |
| BlodRosen - 20 feb 08 - 13:08- Betyg: |
Åhnej,stackars lilla älsklings Tom!</3
Skit bra!MER!^^ |
| Mangasagan - 20 feb 08 - 10:09- Betyg: |
Meeh.. Gillar inte när Tom är ledsen, då blir jag också ledsen :'(
Jättebra iaf<3 |
| LoveMusic - 20 feb 08 - 09:57- Betyg: |
Okej, förlåt för den tråkiga kommentaren du fick innan, men min lillebror vakade över datorn som en hök, och menade att jag skull flytta mig så det blev inte så lång kommentar (intressant infomation [NOT]). Men nu ska du få en riktig kommentar.
Du sätter ihop orden så att de bildar så mycket mer än meningar. Det här är inte något som man bara läser, utan man tänker hela tiden "åhh, vad vacker och tankeframställande den meningen var", varje ord och mening verkar genomtänkt. Det är faktiskt sant, du skriver helt underbart.
För att inte tala om handlingen. Du har skrivit tre delar, och fortfarande inte avslöjat vad som har hänt. Det mesta av delarna är tankar, och det är jätteduktigt att skriva ner så mycket tankar utan att man tröttnar
Du är verkligen duktig:) |
| Solstorm - 20 feb 08 - 08:50- Betyg: |
Åhh, blir värsta deprimerad när de är ovänner jue "/
plzz, säg att det löser sig innan slutet iaf?
Du skriver så megabra, din lilla.. bomullstuss? xD <33
MEEER! |
| Mp3 - 20 feb 08 - 01:37 |
| :'( så otrolgit sorligt. <3 Men underbart ! <33<3 fortsättningen kommer snart, hoppas jag ? :D <3 |
| knowyouhateme - 19 feb 08 - 22:57 |
| underbar <3 fast de e så himla sorgligt när dom bara gråter |
| KleineTomi - 19 feb 08 - 21:28- Betyg: |
| ujujuj...nu blir det mera tårar här borta... |
| LoveMusic - 19 feb 08 - 21:14- Betyg: |
| Vacker:) Jag blev överlycklig när jag såg att du hade skickat in ännu en del:) Den är jättebra, MEEEER:) |
| LilaCitron - 19 feb 08 - 21:05- Betyg: |
ååh den är jätte braa, Man blir värsta deppig när det är
en massa tårar och sånt, Men det är bättre med dom som är en
aning sorgligare, xD MEER<33 |
