vid livets slut kap 7 |
vet inte ska kanske lägga av med den :/
KAP7 (läskigt)
Solen gick långsamt upp över det svarta vattnet himlen färgades rosa för miljonte gången tunga moln svepte ut mot havet gött då slipper vi regnet på land i alla fall.
Jag vände mig om och tittade ner på marken under mig där låg hon fortfarande ingen hade orkat flytta henne, blodet som omringade henne var nu nästan som ett hav det hade bildats en liten flod som sakta rann ner mot havet och färjade det redan så mörka vattnet ännu mörkare.
Jag såg hennes min dom tomma ögonen som förut varit så fulla av hopp det livlösa leendet som annars alltid gjorde folk glada det bleka liket som en gång visat sig vara en flicka men det syntes inte nu! Liam och några andra grabbar hade under natten grävt ur henne gömt hennes inre i havet kastat allt! Hennes hjärta hennes hjärna allt låg nu i havet.
Jag blev illamående av tanken rusade upp från den plats som jag suttit på och stapplade mig fram till dom där förbaskade buskarna igen.
När jag var färdig stapplade jag tillbaka och satte mig där jag satt förut.
Dom andra sov fortfarande alla utom jag! Jag kunde inte sova tänkte på allt som hänt och allt som säkert kommer att hända.
Jag var tvungen att bita hårt i min underläpp för att inte börja böla när jag tänkte på hur Carro skulle ta det hon var ju så jävla snäll.
Stackars, stackars Carro! Jag snyftade till lite lågt och lät en tår rinna ner för min kind den rann ner och spädes ut i blodet, det blod som spilldes i går kväll!
Plötsligt hörde jag steg bakom mig jag torkade snabbt bort tårarna och försökte se så normal ut som jag bara kunde, stegen närmade sig jag slog vad om att det skulle vara Liam eller Sebastian dom som tyckte att döda var det roligaste man kunde göra men jag hade fel det var Kevin.
Han slog sig ner bredvid mig och halade upp cigarett paketet ur fickan han sträckte fram det mot mig och jag tog tacksamt i mot det.
Jag vet det är inte bra att röka men va fan ju fortare jag dör desto bättre, jag tände cigaretten och drog ett djupt halsbloss började faktiskt vänja mig nu hostar inte längre faktiskt det är ju en förbättring! Jag och Kevin att där och tittade på hur solen långsamt steg över himlen.
K: ja du gjorde ju ett bra jobb i alla fall sa han medans han nickade lite åt liket?
B: mm svarade jag undvikande samtidigt som jag försökte koncentrera mig på den där jävla cigaretten!
K: jag menar asså jag hade inte gjort det fattar egentligen inte att du gjorde det för jag menar eller det va inget!
B: jag fattar…jag borde skjutit mig själv i stället.
K: näe inte riktigt men vet du får jag säga en sak till dig?
B: visst det är klart jag ska inte tala om det för någon kanske möjligtvis hon där nere no more!
K: bra jo du ni tycker säkert jag e typ värsta cool eller nått men…jag vågar inte säga i mot Liam jag är både äldst och starkast men jag vågar fan inte, inte mot den jäveln!
B: förstår dig fullt ut jag nickade lite åt han fimpade sedan cigaretten reste mig upp och sa : ja drar ett tag tänkte se hur Car…mer han jag inte förens ett il vrål från Sebastian ekade genom grottans mynning!
Sebastian kom ut springande i enbart kallingar tätt följd av Liam som faktiskt hade på sig ett par byxor som han visserligen inte hade knäppt och det ledde då till att dom kanade ner så precis när Liam skulle få tag på Sebastian snubblade han över sina egna byxor och föll huvud stupa rakt ner i ett av ``lik gömmorna´´ som vi då kallar det eftersom vi brukar slänga ner kropparna där i1
Jag fnissade till när ett hjärtskärande skrik från Liam som annars alltid är så där jävligt cool
Skall genom luften även Kevin fnissade till lite men an avbröt sig snabbt när inte Liam kom upp vi sprang fram och kikade ner i hålet det var bäck svart inte ett piss såg vi så vi bestämde oss för att en av oss tre då dom andra inte vaknat skulle ta sig ner dit och leta rätt på Liam varken Sebastian eller Kevin ville gå ner dit så det fick bli jag !
Jag fick en ficklampa och ett långt rep knutet runt midjan sedan var det bara att klättra ner.
Jag tog ett djupt andetag och började sedan klättra ner .
När jag äntligen stod men fast mark under fötterna tände jag ficklampan.
Så fort jag tittade åt det håll som ljusstrålen var åt svimmade jag nästan framför mig låg ett kanske tre fyra månader gammalt lik! Munnen var vid öppen ögonen var ur ätna hela ansiktet var förvridet halvt ruttet halvt mask ätet om man tittade riktigt noa såg man även att i munnen på detta lik låg det en jätte tjock larv som nästan var en decimeter stod det var så vidrigt att jag nästan spydde men jag var tvungen att hålla mig jag fick korsa fram mellan kropparna som låg huller om buller tills jag kom fram till en vägg jag lyste mot väggen och såg till min förskräckelse att det var en trä vägg men det var inte det som gjorde mig rädd det som gjorde mig rädd var att på väggen fanns en dörr och innanför dörren hade vi ja för att vara riktigt ärliga gömt vårt allra första lik! Nu var dörren uppbruten.
Jag kupade handen som jag hade fri runt munnen och ropade på Liam ett svagt gny hördes på min högra sida jag vände ficklampan dit och såg Liam sita ihop tryckt i ett hörn jag gick dit .
B: Liam! Liam vad är det viskade jag lågt!?
L: …d...d...do...dom , dom lever!
Jag förstod inte riktigt i början men efter ett tag kom jag på vad han menar jag drog lite i repet för att få kontakt med om värden men jag kände att repet var ovanligt lätt så jag drog lite hårdare först då kände jag att repet gått av jag rös till dörren intill oss vajade till lite lätt jag ar nära att hoppa till av rädsla när en hand plötsligt slängde upp dörren jag skulle precis rikta lampan dit då den slocknade jag andades häftigare Liam hade nog svimmat för han var alldeles knäpp tyst då hörde jag plötsligt Kevins välkända stämma: fan vad det luktar här nere eller! Jag drog efter andan ååå gad bara Kevin vilken tur.
Dom hade visst hittat en väg ifrån stranden upp dit fast vi hade täkt igen den efter oss så att ingen skulle komma dit in.
Dörren hade antagligen gått sönder efter alla dess år så det var ju inte så konstigt att den hade öppnats.
Så fort Liam kvicknat till hade han kastat sig över Sebastian och tryckt upp honom mot en väg samtidigt som han hade skrikigt: din fule jävel du ska dö fatta det!!!
Jag hade bara suckat åt det och gått därifrån så höll dom på hela tiden verkligen och det var jävligt jobbigt om jag får säga det själv.
Jag mötte Rasmus på vägen hem han nickade bar kort åt mig så jag nickade bara lite kort tillbaka sedan gick jag resten av vägen hem till vånings huset .
Jag bytte om lite snabbt rotade sedan fram min mobil som låg under en hög med typ gamla kläder tidnings papper ja lite allt möjligt såg om jag fått något sms det hade jag inte då passade jag på att skicka et till Caroline det löd så här:
Har inget att gö kan jag komma över?
//Bill
snart pep min mobil till och Caroline svarade med :
visst kom du !
//Carro!
|
| Kommentarer | | miss_olli - 22 feb 08 - 07:44 | | Snälla fortsätt, här novellerna är ju asbra!! |
|
|
|
