vid livets slut 5 |
denna blev säker lite kort men i hope you like it
KAP 5 (jag fick ju inte)
(Bill)
jag visste redan från början att både jag och Rasmus hamnat i fel umgänge helt fel!
Ligan vi var med var visserligen inte så stor vi var bara tio stycken men det gjorde ju ingenting egentligen för vi hade ett par av dom bästa som tillexempel : Sebastian Johansson vars farsa dricker så mycket att han inte bryr sig ett piss om att hans son mördat typ tre stycken! Eller : Kevin Olsson som suttit inne för mordbrand i typ fyra år han är snart tjugo nu men ändå så är han bara 1,60 hög inte så jätte mycket för jag är ju fan längre en han, sedan har vi då: Tommy Walin som snart fyller sexton han har bland annat snott bilar och sparkat sönder busskurar kanske inte så farligt i era öron men han har gjort mer en så mycket mer en så. Sedan har vi ju Robin Pettersson som förut brukade roa sig med att våldta små barn moget va? Vi har även Alexander Jakobsson som brukar bränna ner hus och knivhugga gamla på fritiden och sedan Ricky Wester som bara är allmänt bråkig han lyssnar inte på någon mer en möjligt vis Liam men knappt det, han ska man inte börja bråka med det kan gå jävligt illa nämligen.
Och sen har vi ju Liam Axelsson som då är ``Boss´´ för den här ligan han har sånt jävla temperament när han blir sur han kan ärligt göra nästan vad som hälst han har bland annat dödat två nästan tre poliser helt själv han bryr sig inte ett skvatt om någon, lyssnar man inte på honom då fan jaa då skjuter han en bara sådär.
Även Oskar vars efternamn vi aldrig fått reda på som brukade umgås med en seriemördare som då lärde honom en massa skit som han ``bara´´ var tvungen att testa , som då att se vad som händer om man sticker ner någon med en gaffel eller tänder eld i någons hår det roar han sig med mycket kul om du frågar han da!
Sedan var det ju då jag och Rasmus också oss var det ju inget märkvärdigt med just nu!
Vi brukade hålla till vid grustaget nere vid viken om kvällarna eftersom dit gick nämligen ingen vettig person ett par fyllon kom kanske dit ibland men ingen av dom kom tillbaka jag har varit med om jävligt mycket död för mycket död ni vet inte hur jävla äckligt det är att se hur ens egna händer långsamt gröper sig in i någon annan höra hur den andra personen skriker av smärta och se hur paniken lyser i ögonen på den. Ändå kan man inte stoppa det du kan liksom inte hindra din egen kropp för att förstöra någon annans liv! Hur mycket du en försöker går det inte dina händer rör sig liksom automatiskt som om du var en robot, en robot som var programmerad att döda!
Hur mycket du än älskar personen så kan du inte sluta du dödar bara för att få känna den där jävla känslan efteråt den känslan som på något vis känns så grymt bra.
Att se blodet rinna längs dina egna armar höra personen gråta, skrika , stöna eller vad fan som hälst tänka på hur mycket den här personen litade, tyckte om eller bara sett någon gång dö se hur personen långsamt men säkert tynar bort allt eftersom.
Jag hade varit tvungen att ljuga för Caroline! Ljuga om att min pappa misshandlat min mamma och att grannen blev skjuten hon fick inte veta att det var vi hon skulle inte förstå.
Vi hade en pakt jag och ligan det var att jag absolut inte vad som en hände fick bli kär i henne hon var nämligen en av dom som stod på våran lista utav dom som skulle…..dö!
Det var därför jag träffade henne lärde känna henne jag var tvungen att få henne och lite så mycket på mig att hon kunde följa mig till grustaget men vad hade jag gjort?
: jo jag hade kärat ner mig i henne den jävla subban trodde nog egentligen att hon var något hon trodde väll att Rasmus gillade henne men det gjorde han inte han var bara vårat andra hands vapen i fall jag inte skulle palla att döda henne!
Jag såg henne framför mig hennes djupt blåa ögon hennes blonda långa hår hennes leende fan jag kan inte sluta tänka på henne det går inte !
Vad fan ska jag nu säga till dom andra jag vet ju att om jag drar mig ut skjuter Liam mig jag vet för mycket!
Han hade skjutit Tom! Tom ville inte vara med mer han pallade inte trycket påstod han men vi visste jag och Rasmus vi visste att han var rädd, rädd för Liam och Sebastian för mig Rasmus och alla dom andra så han gömde sig för oss men vi hittade honom i skogen då…då sköt Liam honom bara så där ingen vet om att han är död eftersom vi dödade Toms föräldrar efteråt så att ingen skulle veta att det en gång fanns någon som hette Tom.. Tom Ingvarsson.
Tillbaks till Caroline!
Vi hade planerat att ta ner henne till grustaget om ungefär ett och ett halvt år så jag hade arton månader på mig att få henne med mig arton månader kanske inte låter så mycket men det är det arton jävla månader till ska hon få leva bara arton jävla månader.
Det kändes annorlunda på något sätt, visst har jag blivit kär förut men inte på detta vis aldrig så här förut aldrig någonsin!
Den gången jag följde med henne första gången hem var det meningen att jag skulle ha våldtagit henne men jag kunde inte… jag var tvungen att ljuga ihop något så att hon skulle tro mig jag kom inte på något annat en att jag kunde låtsas vara mörkrädd jag kunde inte göra henne något ont. Sedan Var det Rasmus tur han kunde inte han heller det blev så fel på något sätt vi kan helt enkelt inte skada ungen hur mycket vi en vill hon är för snäll för att dö.
Liam. Bill hallå är du kvar eller?
B:…va ö aa visst jag tittade mig lite stressat omkring log lite generat åt dom andra rätade lite på mig och tittade sedan stint på Liam!
L: vi ska dra ner till torget det var visst någon liten grupp där som jävlades med Kevin sa han nickade lite och drog sedan handen genom sitt rödfärjade hår.
Sebastian : yea party!!
Vi drog snabbt på oss luvorna så att ingen skulle se att det var vi sedan stormade vi iväg längst gatan upp mot torget ett helt gäng med svart klädda killar som knuffade eller stack ner allt som kom i deras närhet vi kallade oss inget särskilt men utav polisen hade vi fått något namn som började på t inte för att jag vet vad det betyder men antagligen fick vi namnet för att dom ska veta vad vi var för något!
När vi kom ner till torget såg jag att en liten skara människor omringade en mindre person och förstod nästan genast att personen i mitten var Kevin vi smög oss tysta ner bakom dom andra och räknade till tre då tog Sebastian upp sitt brännbolls rack och smög fram och knackade en av grabbarna på axeln han vände sig om och spärrade upp ögonen mer han, han inte göra förens han fick ett hårt slag av Sebastian i huvudet så att han tuppade av.
Det small till ordentligt när racket träffade huvudet att all dom andra i den lilla liga också vände sig om det blev som startsignalen hela våran liga gick till attack vi stack ner dom med både knivar och alltmöjligt annat jag hade faktiskt ingen kniv så jag använde knytnäven vilket i sin tur gjorde så att jag lyckades träffa rakt på en av motståndarnas spetsar som i sin tu gav mig ett nästan två centimeter djupt kniv stick i mellan pekfingret ock tummen det gjorde svin ont men jag han inte bry mig så mycket av det. Vi slogs till nästan alla i den andra ligan var så gott som döda och det kändes grymt bra att stå och se på när dom sista haltade iväg .
Kevin hade inte skadat sig som tur var men Rasmus hade fått sig en rejäl smäll vi kinden så den var faktiskt ordentligt blå nu. Liam hade bara fått en millimeterdjup knivrispa på magen som bara blödde lite grann.
Ingen av dom andra verkade ha fått något speciellt stort sår då så det var ju inget problem med dom.
Liam: du Bill du blöder på handen rätt rejält låt mig titta på det!?
Jag sträckte fram handen och bet ihop käkarna ör att inte skrika till när han särade på tummen och pekfingret det vällde ut blod när han gjorde det.
Liam: oj ,oj, oj detta var inte bar minsann sa han sedan visslade han lågt när han såg hur djupt det var !
Liam: vad hette den där tjejen som du hade kontakt med Bill?
B: Caroline hon heter Caroline hurså?
L: vi drar hem till na och ser om ho vill hjälpa oss med skadorna!
B: mm men ni får inte bråka hon gillar inte det så ni måste vara försiktiga okej?
L: jaja okej vi ska sköta oss vem vet ho kanske e för fin för att dö!?
B: jaa sa jag och kände hur en liten gnistra av hopp tändes kanske, kanske skulle hon få leva!
Rasmus knackade på Carolines dörr och snart låstes den upp och sedan öppnades den sakta!
Caroline kikade ut och ryckte till när hon fick syn på dom andra killarna och på min hand men hon öppnade dörren och flyttade på sig så att alla kom in.
Liam nickade uppmuntrat och steg in som förste man han sparkade av sig skorna och slängde jackan över elementet dom andra gjorde likadant förutom jag och Rasmus som tog av oss skorna och ställde dom på rätt plats sedan grimaserande av smärta drog jag av mig jackan och hängde upp den på en av galgarna i hallen.
Hon förde mig till köket där dom andra satt och tittade sig lite nervöst omkring sedan sa hon med en aning darrigare röst en vanligt: jaha okej hur kommer det sig att alla ni kommer in hit da?
L: jo förstår du vi behöver lite hjälp med min kompis finger han har nämligen skadat sig.
Hon nickade och sprang sedan i väg för att hämta grejorna sedan fixade hon om min hand så fort hon nuddade lite av min hand rös jag till hon var duktig med sina händer det var hon verkligen. När hon var klar med mig frågade hon om någon annan behövde plåstras om eller om hon skulle gå tillbaka med detta ingen mer sa något så hon gick tillbaka.
När hon var borta västa plötsligt Liam över bordet: vi kanske ska ge henne en chans grabbar eller vad säger ni?
|
|
|
|
