Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

avklippt hår del 2

Där ser jag en man, han springer iväg. Jag hinner inte tänka utan jag börjar springa efter. Jag springer och jag springer tills jag kommer till en skog.

Jag kan inte se mannen längre utan sjunker ihop på marken och slår mitt huvud mot en sten.
Jag slår och jag slår.
Jag känner hur smärtan kryper inom mig men jag orkar inte tänka längre. Jag slår huvudet en sista gång mot stenen och svimmar.

När jag vaknar börjar jag att gå till morfar för det kan ju bara ha varit en dröm, ja varför inte en dröm… När jag väl är framme springer jag in och ser samma hemska syn igen. Jag ringer mormor och berättar vad jag hört och att morfar har ett djupt hål i huvudet från en kula av något slag.

Sen frågar jag mormor om hon tror morfar kommer att klara sig, hon säger ja men både hon och jag vet att han kommer att se honom levande igen. Jag hör hur mormor gråter i andra änden, sen lägger hon på.


MORFAR FÅR INTE DÖ skriker jag.

Jag ringer en ambulans. Det tar 10 minuter innan dom kommer och hämtar morfar. Jag ser hur ljus morfar är i ansiktet. Jag är nästan säker på att han är död. Ne det får inte vara så. Jag ska följa med morfar, jag måste!


Jag frågar en av ambulansmännen om jag får följa med men det fick jag inte.

Så jag ringde mamma och sa åt henne att hämta mig.
Hon kommer och hämtar mig och hon frågar inte något om tillexempel vad jag sett och varför mitt hår ser så konstigt ut.
När vi äntligen är hemma så sätter vi oss framför tvn. Och väl du börjar mamma förhöra mig. Vad har hänt med ditt hår?
Var det du som sköt morfar?

Jag försökte vara så lugn som gick
. Först så sa jag att det inte var jag som sköt morfar. Men det andra svarade jag inte på.

Då frågade mamma det en gång till, jag reste mig från soffan och sa: DET VAR INTE JAG SOM KLIPPTE MIG DET VAR ETT PAR TJEJER OCH VET DU VARFÖR DOM GJORDE DET? NEJ DET VET DU INTE, SÅ LÄGG DIG INTE I MITT LIV DÅ MAMMA!

Sen sprang jag in på mitt rum och grät.

Mest för att jag var arg på mamma men jag grät ju också morfar för jag visste att jag aldrig skulle få se honom levande igen.
Fast igentligen grät jag nog mest får morfar. När jag hade gråtit ett tag så satte jag på datorn och gick in på msn.
Jag skrev till ett par att jag skulle gå självmord och det tyckte dom flesta att jag skulle göra. Så att slänga sig framför ett tåg var nog då inte ett så dåligt förslag. Jag hade nu bestämt mig, ja så skulle det bli.
Sen stängde jag av datorn och gick och la mig.

Men jag kunde inte sova. Så jag bestämde mig att inte gå till skolan imorgon utan istället gå till morfar och se om han levde.
Om han gjorde det så kanske jag inte skulle ta självmord då.
Sen beslutade jag att jag skulle sova nu för nu var jag väldigt trött. Jag somnade med en gång och vaknade sedan vid klockan 10.
Mamma hade inte väckt mig så det var konstigt men aja.
Jag gick upp, borstade tänderna och drog på ett par lager smink.

Sen tog jag på mig en mössa så ingen skulle kunna reta mig för min frisyr.
Jag tog på mig kläder, sen gick jag ut.
Jag gick till bussavplatsen och väntade på att bussen till sjukhuset skulle komma men det gjorde den inte så jag beslöt mig att gå ditt.
Det tar en timme men bussen kanske inte gick idag tänkte jag och traskade iväg.
Det var blommor överallt.
Det var en varm och vacker dag så det var en väldigt bra dag att ta självmord. Jag började sjunga på en låt som jag hörde i skolan igår. Den hade liksom fastnat i hjärnan.
You are the one, you my number one... Så gick den.
Men den är jättedålig så jag måste på något sett få ut den ur hjärnan.

Jag blundade och tänkte hur jag ska göra. På något när jag plötsligt känner hur någon sliter av mig mössan och börjar slå och skratta åt mig.
Det värker till i huvudet, och i magen.
Jag börjar skrika men dom slutar inte.. Det börjar blöda från huvudet och jag faller ihop på vägen.
Det värker i mina knän när dom slår imot asfalten.
Men jag orkar inte resa mig jag ligger kvar där tills dom slutat slå mig. Jag försöker resa mig men det gör för ont. Jag trillar ihop igen…


/fortsättning?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.4)
CanYouKillMe - 21 feb 08 - 20:46- Betyg:
Skit bra :D
FORTSÄTTNING TACK :D <3
ICDloovee - 20 feb 08 - 23:47- Betyg:
Bässt ; ) spännande
Exploding - 20 feb 08 - 07:04
Den är bra :] På slutet började du ta det lite lugnt, men det ska nog vara så i hela berättelsen. Lite svårt att hänga med i början, tyckte i alla fall jag.
Plus att det var lite stavfel här och där så det kan man kolla nästa gång :> Men annars bra. Fortsätt skriva, du kommer bli bättre för varje gång ~<3
Breda - 19 feb 08 - 21:29- Betyg:
den är as bra :D
idontloveyou - 19 feb 08 - 18:12- Betyg:
Bra story men det behövs mer detaljer och bättre beskrivningar. Vill även tilläga att det heter BEGÅ självmord och inte ta.
mjomjomjo - 19 feb 08 - 14:31- Betyg:
så jävla bra asså fan det bästa jag har läst :D

Skriven av
sweetandsour_
19 feb 08 - 11:39
(Har blivit läst 104 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord