Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

36 - Hata är ett starkt ord [TH fic]

Del trettiosex – Ditt medlidande kan jag vara utan

(Bill)

Jag hade faktiskt ingen aning om vad det hela handlade om, men Sofia verkade väldigt angelägen om att få prata med mig. Jag var väl inte sådär super pigg på att få ännu fler förolämpningar ifrån fröken ”Jag tror att jag äger världen” men det var som att jag inte hade något annat val än att följa med henne ut genom dörrarna. Hon stannade och vände sig om efter att vi hade kommit ut och stod under ett stort träd. Man kunde inte se in i själva restaurangen därifrån, men man kunde se ut över greenen utanför. Det stod några gamla gubbar och svingade golfklubborna.
Jag vände blicken mot Sofia och väntade på att hon skulle säga något, men det gjorde hon inte. Istället stod hon och betraktade mig från topp till tå. Hon mätte mig, och det var något som jag störde mig otroligt på, så jag kunde inte hindra mig från att öppna munnen.
- Jaha? Något mer som jag har gjort fel? Det kanske är något annat i mitt utseende som inte passar dig, snäste jag surt. Jag var trött på att hon bara drev med mig. Ville hon något kunde hon säga det. Annars gick jag.
Hon utgjorde en svag suck innan hon öppnade munnen och faktiskt började prata.
- Jag… jag vet att jag har sagt en del saker som… som har varit en del… fördomsfulla, började hon i ett aningens besvärat tonfall och de orden fick mig att fullkomligt tappa hakan. Var det vad det lät som? Var det här början till en ursäkt eller vad ville hon? Hon lyckades faktiskt göra mig riktigt nyfiken på vad det hela handlade om, men när jag pratade igen så lyckades jag ändå behålla kylan i rösten.
- Så du kom på det nu? sa jag kallt. Det var ju faktiskt lite sent påtänkt av henne, och om hon inte ens hade mod nog att be om ursäkt rakt ut, utan istället lindade in det i massa annat snack, så skulle det här samtalet inte leda någon vart.
- Ja… eller nej! Eller… åh! Jag försöker faktiskt säga förlåt här! sa hon ilsket efter den förvirrande inledningen.
- Så, du tror att jag ska hoppa högt av glädje nu eller? snäste jag minst lika ilsket som hon.
- Du behöver inte vara så förbannat snorkig! Jag har ju bett om ursäkt! sa hon och såg på mig ungefär som om jag var en… kackerlacka? Eller jag vet inte. Det går inte att beskriva hennes blick riktigt. Den var som en blandning av ilska och… bävan. Men jag brydde mig inte om hennes blick just då. Jag var arg. På allt och alla och jag orkade inte med att hon gjorde mig alldeles för förvirrad. Jag ville bara ha mina tankar för mig själv. Jag ville ligga i min säng på hotellrummet och bara drunkna i kudden och tankar om natten med Tyra. Jag ville ha Tyra. Inte Sofia!
- Vad gjorde du det för då? Det märks ju tydligt att du fortfarande avskyr mig! fräste jag och såg argt på henne samtidigt som jag försökte skjuta undan alla tankar på Tyra, inte för att jag lyckades. Hon envisades alltid med att dyka upp och för varje sekund som gick så blev det allt tydligare för mig att det inte alls var Sofia som jag stod och skrek åt, utan det var Tyra.
- Jag gjorde det för att… för att… jag tycker om Gustav, okej? Jag är kär i Gustav, och jag är villig att ge det en chans. Han med. Så det så. Men han ville veta att det var okej med er först. Så jag beslöt mig för att ge dig och ditt gäng en chans, men vill du inte ta den, så fine!
Hon gav mig en sån där konstig blick igen, som jag inte kunde tyda innan hon vände på klacken och styrde stegen inåt. Jag såg efter henne. Visste att jag borde säga något, men vad?
Tyra… Sofia… Tyra… Sofia… Tyra… Sofia… Tyra… Sofia… Tyra… Sofia… Tyra… Sofia…
- TYRA! skrek jag utan att veta vad jag gjorde.
Hon tvärstannade, men det röda håret var borta. Nu var det platina blont igen.
Sofia.
- Vad sa du? frågade hon med ett uttryck som nästan tydde på att hon brydde sig. Hon tog långsamt några steg mot mig och såg förundrat på mig. Jag ville inte svara. Visste vad jag hade gjort men inte varför. Så jag skakade på huvudet som en vettskrämd treåring istället.
- Vad kallade du mig? frågade hon tålmodigt och kom ännu lite närmre. Jag ville inte berätta. Jag ville ingenting. Varför hade jag öppnat munnen över huvud taget? Varför varför varför? Jag slöt ögonen. Tyra uppenbarade sig ännu en gång bakom de slutna ögonlocken. Det röda håret, de klara ögonen, det bedårande leendet… allting etsade sig fast vi mig.
Hennes nakna kropp… den var vacker. Spinkig och klen, men vacker. Vacker som få. Åh vad jag saknade henne. Jag knöt händerna för att försäkra mig om att jag inte hade dem vid hennes midja som jag hade haft den kvällen. Jag hade haft händerna överallt, men den var som gjord för att passa vid hennes midja.
- Bill… Bill?
Sofias röst ekade i mitt huvud och jag var tillsist tvungen att öppna ögonen. Jag stod inte längre upp utan hade fallit ihop på marken. Sofia stod lutad över mig med skrämt ansiktsuttryck och jag kände hur hon skakade mig i axlarna.
- Vad hände? frågade jag i en kraxning.
- Du… du yrade och bara… ramlade ihop, sa Sofia, tydligt chockad. Jag visste inte hur jag skulle reagera. För en minut sen hade hon varit språngande arg på mig, och nu var hon nästan orolig. Vad var det för fel på den här tjejen? Hur många olika sidor hade hon egentligen?
- Kom, du borde sätta dig upp, sa hon och körde in en hand under min arm så att jag med hennes hjälp kunde resa mig till sittande ställning och luta mig mot trädet.
- Tack… sa jag förundrat och kunde inte låta bli att studera henne medan hon kröp ihop mot stammen hon med. Hon såg ut över greenen, precis som jag hade gjort förut och jag sneglade på hennes profil. Inte för att den var särskilt speciell, det kändes bara trevligt att ha något annorlunda att fästa blicken på.
- Du är konstig, hörde jag plötsligt mig själv säga, men jag ångrade mig inte. Det var sant och jag var trött på alla lögner och förvirringar. Jag ville vara rak och ärlig från och med nu. Hon vred huvudet mot mig och såg på mig med ena ögonbrynet höjt.
- Konstig? Ska det komma från dig? frågade hon. Jag ryckte på axlarna.
- Tydligen, sa jag och log lite halvhjärtat. Inget direkt meningsfullt leende, det kändes bara normalt att småflina lite.
- Jag går i alla fall inte runt med en igelkottsfrilla, sa hon.
Jag är fullkomligt medveten om att jag bara några minuter tidigare antagligen aldrig hade förlåtit henne för denna kommentar, men jag såg henne i ögonen och då kunde jag inget annat än att skratta. Fråga inte efter komiken, det finns ingen, men det var något som var… jag vet faktiskt inte. Det går inte att beskriva, men jag skrattade. Och det gjorde hon också.
Jag såg ner i marken. Gräset var nästan klargrönt. Sådär galet grönt som det bara kan bli på sommaren och ändå inte håller i sig särskilt länge. Det var då jag gillade det som bäst. Då var det liksom sitt riktiga jag. Alla vet ju att gräs är grönt. Och alla älskar när det är så grönt.
Jag suckade njutningsfullt av någon anledning. Jag vet inte vad det berodde på, men trots att alla Tyra-tankar fanns där, så var det som om jag hade stoppat undan dem längst bak i huvudet och de besvärade mig inte för stunden.
Istället tittade jag på Sofia, som såg på mig igen. Hon hade en fundersam rynka mellan ögonen och jag kände på mig att hon snart skulle säga något. Men jag tänkte inte pressa henne. Det fick komma när hon kände för det. Från och med nu, skulle jag vara rak och ärlig, men också otroligt tålmodig. Så länge det gick i alla fall.

Ny del igeeeen :D:D:D *flumm* tack annie för all hjälp.. öhm jag orkar inte skriva mer nu. Nästa del kommer förmodligen inom kort, men jag har matte prov på onsdag och spanska prov på torsdag och jag blir nog illa tvungen att plugga lite mer än innan... ska iallafall försöka skriva mkt i typ skolan och så. men jaja, kommnetera vad ni tyckte :)
Kramar Jamie<3

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)
sandruskapuska - 2 dec 08 - 13:16- Betyg:
Skitbra. Maaassa skratt ofc. <3<3
foreversacred - 23 mar 08 - 20:13
wey aplåder haha hon bad om ursäkt
bra :)
WillyWonka - 20 feb 08 - 21:07- Betyg:
Wii, massa braigt, Prins Korv!!!
Du vet redan att du är min idol:]
FortessOfTears - 20 feb 08 - 17:29
Nein, gud vad jag tycker synd om Billieboy x_O Han är så förvirrad. Stackars snyggo. Men nu är dom kompisar va? (: Så att Gusti kan bli ihop med Sofia i alla fall..? För annars blir ju Bill OCH Gusti ledsna, *Förtvivlad* NU SKA DU GÖRA SÅ ATT SOFIA BLIR IHOP MED GUSTI! *Hotsam blick* Mjo.. jag tycker faktiskt att det här är lite... BÄST :D <3 Jag är en jädrans "storabokstäver-människa", kan vara en aning irriterande ibland. Men skumbanansJulia, du vet att du skriver underbarast va? (: <33 Älskaälskaälska <3
Mangasagan - 20 feb 08 - 09:24- Betyg:
Jättebra<3 Mera foort!!^^
M-424 - 19 feb 08 - 18:09- Betyg:
Nicee!<3:) Alltid lika bra<3
etsigav - 19 feb 08 - 16:54
så otroooliigt bra :D
Niice - 19 feb 08 - 15:52- Betyg:
Ååh, alltid lika bra ! :D <3 Hoppas på meeerra :D (AA)
Solstorm - 19 feb 08 - 15:03- Betyg:
åhh, du skriver som vanligt så himla bra <33 Fattar inte hur du lyckas varje gång <33 :)
woops - 19 feb 08 - 10:53
Avundas verkligen ditt sätt att skriva, ösnkar att jag kunde skriva HÄLFTEN så bra. Fast... jag vet inte vad det är, men det kändes lite... öh, dimmigt ibland? xD Kan inte förklara, och det är säkert bara för att jag är trött. Kanske inte ska komma från mig, jag som har lov nu o.O Men i alla fall, ibland känns det som om... det blir lite överdrivet med beskrivningar och man ser bara allt från Bill, och kan liksom inte se Sofia framför sig. Okej, det där lät som om det inte är bra, men så menade jag absolut inte. För det är underbart redan, jag tror bara att det kan bli ännu bättre.
BlodRosen - 19 feb 08 - 10:50- Betyg:
Ah,så bra du skriver, snälla,ja vill ha mer,typ nuu!
medela när nästa del kmr!<33
mikaelanystrom - 19 feb 08 - 09:44- Betyg:
IIH SÅ BRA :') DEN ÄR SOM ALLA ANDRA SÄGER. UUUUNDERBAR!
Du skriver så himla bra. verkligen, med inlevelse. Man lever verkligen sig in i berättelsen! *_*
Jag gillar starkt att Sofia hjälpte Bill, dem kan väll bli vänner nu :')?

Och Haha, bra, i er skola kör ni tvärtom. Jag har spanska prov på onsdag och matteprov på torsdag x'D
JennnyJ - 19 feb 08 - 09:27- Betyg:
Naaaaaaaaawie!!!! :D ... seriöst, UNDERBAR!!!:D
Mwiiie! Du lyckades få till det ^^ :D
Jääättttttteee bra! :D :P
Lycka till med alla skolans jobbigheter (Måste strypa Mellie, hon/han tar död på oss ju! xD)
Men underbar! :D
Kram JvJ! <333
Mp3 - 19 feb 08 - 02:31
riktigt riktigt riktigt underbart bra :9 <3<3<3 Mej tycket VÄLDIGt mycket om denna novell :D <3<3<3 Så alltså ehm efter som arr jag älskar denna novell *nicka instämmande* så kan du väl skriva nästa del väldigt snabbt ? (A) :) <3<3<33


HAHAHAH stackars dig föresten som måste gå i sakolan denna vecka xD själv har man sportlov ::D :P haha ^^ .P <3<3<3
Selleberg - 19 feb 08 - 00:59- Betyg:
Skriva mer nu? (a)
Underbart, lite förvirrande ibland eller så är det bara jag som är allmänt förvirrad
Antagligen så är det väll så.
Skriv i skolan och lägg ut så fort som möjligt=)
chulia - 18 feb 08 - 23:42
tomatface: tack :D<3
tjoh: heh, tack :D
Prickigthallon: <33 tack, godnatt
danielak: taack =D lär behövas xD och öhm.. varsågod :)
prickigthallon - 18 feb 08 - 23:40- Betyg:
GOSH!! SKITBRA <33
Precis som när jag läste förut xD
Och de sista raderna, som jag inte läst, var också skitbra. Du får sån härlig känsla när du skriver, vet du det? Underbart är det.
sov gott, nöt <3
tjoh - 18 feb 08 - 23:18
ååh så bra :D jättebra :D:D:D:D:D:D
tomatface - 18 feb 08 - 23:03- Betyg:
skitbra ! :D vill ha mer nu ! :D

Skriven av
chulia
18 feb 08 - 22:49
(Har blivit läst 331 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord