Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

PAIN !

Varje jävla dag såg hon sej i spegeln, varje jävla dag dök samma bleka och fula ansikte upp. Varje jävla helg fick hon höra skit, varje jävla dag dök det upp mera ärr på hennes armar.

Ännu en jobbig dag för Jill. Hon hade gått till jobbet som varje dag, varit med sina underbara vänner och känt sej på jätte bra humör. Men sedan, då hon skulle fara hem till sin pojkvän Sebastian visste hon vad som väntade henne.. Hon var livrädd, livrädd för att han skulle göra henne illa om hon skulle säga något dumt åt honom på misstag. Egentligen tyckte Jill inte änns om Sebastian, fast han var en jätte söt och ofta snäll kille. Men allt som hade hänt förr, på dendär efterfesten..

Det var för ett halft år sedan nu, den kvällen då det hemska hände. Hon hade farit på hemmafest med sina kompisar. De hade festat och haft det kul. Druckit en hel del också. Jill hade blivit ledsen för att hon hade haft en storgräl där hemma innan hon gick på festen, mamma och pappa hade sakt att de inte ville ha henne hem över natten. Jills föräldrar hade råkat hitta några öl och sprit flaskor i hennes väska flera gånger, och det var därför de inte ville ha henne hem över natten. De gissade väll att hon skulle ta sej några öl ikväll också. Jill hade ingen att sova hos, för hennes kompisar skulle fara till olika ställen tidigt på morgonen därpå.. Sebastian hade tröstat och hållit om henne på festen, och sagt att hon gärna kan få sova hos honom. Jill tyckte inte riktigt om planen, men hon var så pass i fyllon att hon gick med på det. Klockan tre på natten hade de börjat vandra hem från efterfesten, ner till Sebastians lägenhet för att gå och lägga sig. Sebastian lovade Jill att han skulle ta hand om henne. Så blev det inte. För när de äntligen kommit fram, och skulle gå och lägga sig sa Sebastian "du Jill skulle du kunna far till köket efter mjölk.. ? " Jill började gå, hon kände sig bevakad. Efter att hon sökt en stund i köket efter mjölken,
som hon hittade i en låda. Det var en månad gammalt. Hon svängde sig om och såg Sebastian stå där
småleende mot henne. "Tyvärr är mjölken gammal" sa Jill. Sebastian tog mjölken och sa "Jaa, det är
den" Jill såg häpen ut, "Vadårå, vill du dricka gammal mjölk eller ?" Sebastian tog fram en väldigt vass kniv från bakom ryggen. Jill blev lite överraskad men ändå var hon rätt så beredd på att dethär skulle hända. Det var ju hennes eget fel, hon hade ju gått med på att sova över hos en främling, som hon hade just mött och strulat med lite. Hon suckade. Visst, hon ville väll inte dö, men just nu var hennes liv ett helvete, hon grälade varje dag om en ny sak med sina föräldrar. Hon kände sig arg och besviken över sig själv. OK, bäst att inte få panik, det var ditt val, det var du själv som gick med på att förlja med honom hem, tänkta Jill. Hon tänkte att det ända hon kunde gör i denhär situationen var att spela med, så hon sa åt honom att sakta lägga sina armar om henne och sen kyssa hennes mjuka läppar. Hon visste ju att han ville ha henne, att det var därför han tagit hem henne. Han gjorde det, och hon njöt faktist av det. Han var ju en jättesnygg kille, ett år äldre än hon själv, alltså sjutton år, och dessutom var han suvären på att kyssas. Sedan gjorde de det, Jill hade ju inget annat val.
Den natten hade hon fått 13 blåmärken, han gillade tydligen hårda tag. Men det gjorde inte Jill.

Efter denhär händelsen hade han klippt en liten bit av hennes långa, lockiga svarta hår. Han hade sakt att hon inte skulla nämna dethär till någon annan och att de nu skulle börja träffas, vare sig Jill var med på det eller inte. Nu började det värsta av allt, att utan mamma och pappas tillkännande, eller kompisarnas vätande, gick hon hem till Sebastian varje helg. Annars skulle han ta henne, kidnappa henne, stänga in henne i hans lägenhet och låta henne vara där hela veckorna. Så hon for dit helldre vare helg från fredag till söndag, än att sitta där hela veckorna in och ut. Hon visste att hennes mamma och pappa inte skulle märka något om hon var borta hela veckor, för de hade slutat tala med henne, hon var osynlig för dem. Varje fredag ringde hon på hans lägenhetsdörr och han öppnade den, småleende. De gjorde inget speciellt, ofta väntade de till mot kvällen innan han tvingade henne att ligga med honom. Han kallade henne vidriga saker, allt från "älskling" till "hora" , men det var hon van med. Trots det gjorde det ont.

Hon hade massor av gamla ärr och nya skärsår på armarna. Varje dag, varje jävla dag dök det upp nya. Det gick inte en dag utan att hon mådde dåligt och ville få slut på det hela ! Inte en jävla dag. Men hon måste ju stå ut, annars skulle han ta livet av henne till slut. Och nu, än en gång, var hon på väg hem till honom. Hon hatade honom numera. Men hon ville inte att han skulle ta livet av henne.. Han öpnade dörren och sade "Stig in min sköna, ikväll ska vi ha det extra kul !" Kvällen gick och han hade kul medan Jill pinades. Hon bestämde sig för att ta livet av sig själv. Han skulle inte få göra det, aldrig !
Morgonen därpå steg hon upp tidigt medan han ännu sov och gick inpå vessa. Nej, här kunde hon ju inte ta livet av sig tänkte hon medan hon höll i rakbladet, hennes ända vän numera.. Hon tänkte att hon ska dö i hans äckliga armar, hon ville att han skulle vakna med hennes blod i munnen. Rätt åt honom tänkte hon, hon hade så pass trasigt hjärta att hon inte kunde tänka helt klart mera. Hon kände att hennes liv var värdelöst nuförtiden, hon talade inte med sin mamma eller pappa, inte med sina vänner. Bara med Sebastian. Hon la sig brevid honom i hans säng och gav honom en kyss på kinden, tog fram rakbladet, kurade sig fast i honom, kramade honom, släppte inte taget om honom. Jill viskade "Jag älskar dig" i Sebastians öra. Fast hon inte gjorde det. Men hon kände att hon ville att de skulle bli hennes sista ord.. Sen skar hon, vid pulsådern. Med ögonen fyllda av tårar dog hon, brevid den pojke som hon avskydde mest av allt.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
lostinside - 10 mar 06 - 03:38
uschdå va hemskt! :( men jävlit bar skriva!! <3<3<3<3<3<3
Cilises - 1 mar 06 - 19:34
Älskade slutet...hämden....as bra skriven!
ronjah - 18 feb 06 - 09:20- Betyg:
välldig fint skrivet. sorgligt, men så ska det ju vara.
7mary7 - 18 feb 06 - 00:50- Betyg:
skit bra..
mycket känslofull precis som en bra novell ska va!!
Natta_ - 17 feb 06 - 06:05- Betyg:
väldigt sorglig :( men suveränt bra

Skriven av
aifooos
17 feb 06 - 05:47
(Har blivit läst 194 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord