Som i en mardröm ; del 1/2 |
Den här skrev jag nydligen till våran svenska uppgift. Att skriva en deckare!
Varken nöjd eller missnöjd med den! Skulle verkligen uppskatta om ni komenterade om vad ni tkr
är bra och dåligt!
Som i en mardröm
Det är som i en mardröm, en dröm som man vanligtvis brukar vakna ur och känna lättnad över att den inte är sann.
En liknande dröm var den händelsen jag råkade ut för, för drygt ett år sedan. Fast det jag kände när jag vaknade, var inte lättnad. Utan jag kände ingenting. Ingen smärta, ingen glädje, absolut ingenting! Varken mina ben eller armar hade någon känsel kvar.
Jag heter Sara Olofsson och jag har valt att skriva en bok om hur mitt liv förändrades.
Från att vara en levande människa till att bli en död själ.
Det här är min historia!
Ring ring. Väckarklockan ringer och Sara flyger upp som ett skott. Hon slänger snabbt blicken på klockan och upptäcker att hon är över en timme försenad till jobbet.
”Fan då” tänker Sara.. ”Första dagen och allt”.
Hon skyndar sig till garderoben och sätter på sig gårdagens smuts kläder. Sedan springer hon vidare in till köket och kastar i sig lite frukost.
Hon hinner knappt sätta på sig kappan, innan hon är ute i trapphuset.
Sara, hennes mamma och Jan, bor på våningen 6 i det största höghuset i sta'n. Det finns ingen hiss i huset, så det blir mycket springandes upp och ner.
Sara är stressad och hon känner inte hur snabbt hon springer nedför de branta trapporna. Hon är fortfarande trött och hon vet att hennes balans inte är på topp så här tidigt på morgnarna. Men det bryr sig inte Sara i, inte nu iallafall. Allt tycks gå bra tills sista trappsteget kommer. Då sviker benen Sara och hon känner hur hon tappar fotfästet från trappan. Med en hård duns landar Sara på det stenhårda betånggolvet.
- Aaaj, skriker hon förtvivlat.
- Håll tyst där nere, ropar en sur gammal tant från våningen över, tillbaka.
Sara kravlar sig upp och känner hur hela ryggen värker.
- ”Åh vilken otursdag” säger hon tyst för sig själv.
Sedan går hon försiktigt ut till parkeringen, för att inte ramla ytterligare en gång.
Hon hoppar in i bilen och ser att klockan hunnit bli 10.13. Sara blir ännu mer stressad och skyndar sig iväg så fort hon kan.
När hon äntligen kommer fram till jobbet, möter hon chefen, som inte alls ser glad ut.
- Jaha, vad har du varit då? säger han med en butter ton.
- Jo ja, förlåt mig. Men jag hade ställt klockan en timme fel. Svarar Sara försiktigt.
- Inga ursäkter! Gå in till Gunnel och ge henne sina mediciner nu. Avbryter han Sara innan hon hinner avsluta sin mening.
Sara skyndar sig in till Gunnels rum för att inte ytterliggare hamna i någon otrevlig diskussion.
Hon slår sig ner på stolen, brevid Gunnel, med en utmattad duns. Hon känner hur hela ryggen skriker av smärta och hur huvudet lider av all dess huvudvärk. Hon suckar tyst för sig själv.
Gunnel som hör den tysta sucken, undrar fundersamt vad som har hänt?
- Nej bara en dålig dag, antar jag. Ta dina mediciner nu istället! Svarar Sara tillbaka.
Sedan går hon vidare till Bertils rum. Han ska duscha! Det blir mycket slit och lyfta för Sara, det vet hon. Bertil väger drygt 80kg och är inget enkelt jobb. Hon sätter stadigt sina armarna runt hans mage, och tar i.
Mer slutar strax efteråt.
Hon ställer sig upp och känner hur en tår rinner ner från kinden.
Värken hugger som en kniv i Saras rygg och hon får inte fram ett ord.
- Men lilla hjärtat, hur är det fatt? frågar den halvblinda Bertil, som märkt att något är på tok.
- Du får vänta här ett litet tag, så kommer jag tillbaka snart. Halvskriker Sara medans hon springer ut ur Bertils rum. Hon springer vidare in till personalrummet och låser dörren efter sig. Hon börjar riva i hyllorna efter att hitta en telefonkatalog och tillslut hittar hon en! Hon slår snabbt upp numret till närmaste akutmottagning och ringer förtvivlat. Hon nästan gråter när en sjuksjöterska äntligen svarar. Sara förklarar vad som hänt och berättar hur hennes rygg ständigt värker. Sjuksköterskan som låter väldigt förstående säger att det låter som att det låter som att Sara råkat ut för en sträckning och hon rekommenderar henne att snarast besöka en massör. Sara tackar för hjälpen och lägger på luren.
”En massör..” tänker hon för sig själv, medans hon bläddrar igenom sidorna ”företag” i telefonkatalogen. Hon hittar b.la ”Massmedia @”, ”mäss AB” och många andra liknande. Men ingen massör! Sara kastar våldsamt tillbaka katalogen till hyllorna och går irriterat där ifrån.
I dörröppningen stöter hon på chefen igen.
- Jaså, vissa har redan tagit rast, ser jag? Säger han surt.
- Eh.. Jo, ja. Jag måste åka hem, jag mår inte så bra idag. Får Sara fram efter än stunds tvekande.
- Inte så bra? Fortsätter chefen och ger henne ett hånande flin.
- Nej, jag har en eländig ryggvärk. Och jag klarar inte av att arbeta idag. Säger Sara bestämt och sedan vänder sig om och går ut ur rummet.
- Nej du, unga dam! Nu när du fått det här jobbet ska du för tusan sköta det också. Skriker chefen efter Sara och det är det sista Sara hör innan hon försvinner ut på parkeringen.
Hon sätter sig i bilen och kör hemåt. Hon tänker på hur arg hennes chef kommer att vara när hon kommer tillbaka nästa morgon och hur han kommer skratta åt henne, när han ger henne sparken! Tanken gör Sara förbannad och hon lägger ett extra tryck på gaspedalen för att komma hem snabbare.
Väl hemma kastar Sara av sig de svettiga kläderna och går in till köket för att få i sig lite mat.
- Nej men hej! Är du redan hemma? Möts hon av en förvånad blick från mamma
- Ja, jag fick gå hem tidigare idag. Svarar Sara övertygande, för att undgå att starta en lång diskussion.
- Okej, svarar mamma och lägger upp de halvbrända ägget på Saras tallrik.
Sara sitter och bläddrar i en gammal veckotidning, fast hon är igentligen inte änns intresserad av tidningar. Men just nu har hon
inget bättre för sig. Hon hittar en sida med serier och börjar läsa. Men det blir inte långvarit när hon märker att hennes humör inte är passande. Hon går vidare till annons sidan och möts av en väldigt intressant rubrik.
"Ont i ryggen? Här är din hjälp" står det med en fet understrycken text. Sara blir intresserad och läser hela annonsen:
"Har du ont i ryggen? Eller är allmänt stel i kroppen? Så är det här stället för dig. Niclas massörsalong räddar din kropp från att lida, för endast 100kr/timmen. Besök oss nu, innan det är försent!"
Sara tvekar inte en sekund, utan skriver direkt upp adressen och ger sig iväg. Denna gång med cykeln, för att smidigare komma fram genom sta'ns alla trånga gator.
Hon har lite svårt att hitta, men tillslut kommer hon fram till en öde lokal på sta'ns utkant.
På dörren hänger en skylt med texten: "här är din hjälp, mot all värk. Välkommen in!"
- Det här verkar rätt, säger Sara tyst för sig själv, innan hon går in igenom dörren.
Hon möts glatt av ett leénde från en skäggig kille i kassan. Han välkomnar Sara och berättar att han heter Johan. Sedan frågar han vad en ung tjej som Sara gör hos en massör på lördagseftermiddagen? Så Sara blir tvungen att berätta hela den långa historian för Johan.
När hon är klar suckar hon högt och förklarar att det har varit en riktig ortursdag. Johan som inte alls ser förvånad ut svarar retsamt att det är vanligt att kunder kommer med sådana historier, om inte värre!
- Haha, det där var ju lungnande att höra. Säger Sara ironiskt och himlar med ögonen.
Sedan går de in till ett annat rum och Johan säger åt Sara vad hon ska göra. Hon lägger sig på en bår och Johan börjar försiktigt massera hennes ömma rygg.
Sara tankar börjar snurra och hon oroar sig inte längre över all värk hon tidigare haft. När Johans händer dras över hennes rygg finns det ingen smärta, inget lidande. Sara känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre. Hon försöker att hålla sig vaken, men misslyckas!
Nu är Sara i drömmarnas värld och det finns inget i hela världen som kan störa henne.
När Sara trivs som bäst i drömmen vaknar hon med ett obehagligt ryck. Hon är inte längre kvar i salongen! Nu är allt är mörkt och Sara kan knappt se någonting. Hon skriker förtvivlat efter hjälp men ingen svarar. Sara nyper sig själv i armen för att försäkra sig själv om att hon inte drömmer. Det är ingen dröm, det är verklighet och nu är det bara mörkret och Sara som existerar. Fyra svarmålade väggar, inget fönster, inget ljus. Sara känner sig illamående och förstår inte riktigt vad det är som händer. Just när Sara märker att hon är fastbunden, kliver någon in igenom dörren.
- Jjohhan är ddet du? Frågar Sara osäkert medans hon känner att tårarna börjar rinna ner från hennes kinder.
Mannen, som inte Sara kan se, svarar inte, utan går istället fram till stolen där Sara är fastbunden.
- Snälla svara mig då. Vem är du och vad vill du mig? Forstätter Sara med en darrandes röst.
Mannen drar lätt sin hand över Saras skakande kropp och säger med en hes röst
- Jag hörde att du behövde lite massage, Sara.
- Va? Jag? Nej det är helt bra med mig, säkert, jag lovar. Får Sara fram tillslut.
Mannen, som hör att Sara är rädd, drar sakta sina fingrar igenom Saras mörkblonda hår.
- Jag ska hjälpa dig Sara. Du ska inte behöva lida mer. Säger han lugnande.
Men Sara är inte lung. Tvärtom! Hela hennes kropp darrar och hon får knappt någon luft.
Hon blundar hårt och anstränger sig på att försöka försvinna till ett annat liv, en annan verklighet.
Men öppnar snart ögonen igen och känner hur mannens andetag rör vid hennes ansikte.
- Är du rädd nu? Frågar mannen
Sara svarar inte, utan börjar istället att skrika allt vad hon kan. Hon skriker och skriker till rösten inte längre orkar.
Nu är det så gott som helt tyst i rummet. Det ända som hörs är mannens tunga andetag och hur Saras tårar en och en landar mot golvet.
Mannen reser på sig och börjar gå mot dörren. Sara sitter livrädd kvar på stolen och säger ingenting.
Hon känner hur mannen iaktar henne, men kan inte se honom någonstans.
Med en våldsam smäll slår han igen dörren och Sara blir ensam kvar i det mörka rummet.
Hon försöker ännu en gång att skrika efter hjälp. Men det ända hon får fram är, små ynkliga pip.
***
|
| Kommentarer | | veronikka - 26 mar 08 - 17:52 | | fyy va braa | | lissaas - 6 mar 08 - 21:04 | | gud va bra! :o | | Mp3 - 18 feb 08 - 01:30 | | Åhhh. Snacka om bra älsko <3<3 men en sak som kan förbättra det hela är nog att skriva "staden" isf för "sta´n" för sta´n är okej om någon säger något. Men om du skriver det i en text, blir det lite jobbit att läsa det. MEn annars riktgit ritkgit underbart bra :) <3<3<3<3 |
|
|
|
