Ich bin nich' ich [del 3] |
(Bill)
Fansen skrek när vi klev på scenen, men skriken och glädje tjuten byttes ut mot skratt och fnissningar.
`Vad skrattar alla åt?´undrade jag.
”Hallo Stockholm!”, ropade jag ut över publiken.
Alla svarade samtidigt, ”Hallo!” Jag tittade lite åt Toms håll.
”Wie geth´s?”, frågade jag och alla svarade i kör; ”Super!”
”Heer ist Ich bin nicht ich!”, sa jag och fansen vrålade och tjöt.
Tom började spela på Ich bin nicht ich, kompad av Gustav och Georg.
Medans jag sjöng hoppade och dansade jag runt på scenen. Vi spelade Gegen Meine Willen och Spring nicht.
Men när vi spelade Leb die sekunde så hände något ganska knäppt.
När jag lutade mig lite ut från kanten över publiken såg jag henne. Tjejen, hon var söt.
Hon hade svart hår med blonda slingor(kändes lite bekant, undrar varför?)
och gröna ögon. Hon var sminkad ganska mycket svart runt ögonen. Hon stod längst fram och hon sträckte fram handen mot mig.
Hon hade svart nagellack med vitt längst ut, det kändes på något sätt också bekant.
Vi tittade varann i ögonen i en bråkdels sekund. Sedan vände hon sig mot sin kompis som stod och hoppa och skrek Toms namn för allt hon var värd.
Jag återgick till att hoppa runt och ”Dansa” på scenen. Men efter ett tag såg jag ett huvud sticka upp ur folk massan.
Den var tjejens kompis som satt på tjejens axlar.
Hon hade svarta dreads med en rosa slingor i, låter kanske konstigt, men det var faktiskt riktigt snyggt!
Det passade till hennes rätt ljusa hy. Hon hade blåa ögon med en liten aning grönt i, såg ut som vatten.
Jag flinade lite, om Tom skulle se hennes ögon så skulle han drunkna.
Jag rycktes tillbaks till verkligheten när tjejen med dreadsen skrek.
”TOM! ICH LIEBE DICH!”, skrek hon. Sen hoppade hon ner och konserten fortsatte som den skulle. När vi var klara på scen och när vi kommit in Back-Stage så uppfattade jag att nån snackade.
”Alltså Bill,”, började Gustav. ”Du har haft flätorna i hela konserten!”
!” Jag stelnade till och vände mig mot Gustav. Tom började asgarva och ramlade ihop i en hög på marken och bara garvade.
Georg skrattade väldigt mycket men han stod kvar med alla två benen i marken.
”Va!?”, skrek jag. Jag sprang in i våran loge och tittade mig i spegeln.
Jag rev ut tofsarna ur flätorna och gjorde vant min vanliga frisyr där allting står åt alla håll.
När jag kom tillbaka hade Tom kommit upp på benen och lugnat ner sig.
”Skivsignering var det.”, sa Gustav och flinade. En sån där scen-gubbe visade oss ner till annexet tror jag dom kallade det.
Vi satte oss vid ett borde med fyra stolar. Dom öppnade dörrarna. Och fansen sprang in. Vi kanske satt där i en timme, jag vet inte.
Men när jag tittade upp efter att ha skrivit på ett papper åt en lite rund tjej med rött hår såg jag in i hennes fina gröna ögon. Det var hon igen.
Hon log och jag log tillbaka. Hon sträckte fram ett exemplar av Shrei till mig och jag slet blicken från hennes ögon och kletade ner ett litet `Bill Kaulitz´ på skivan.
Hon fortsatte förbi mig. Vi kanske satt där i flera timmar till, jag höll inte räkningen.
Hela tiden satt jag och tänkte på den där tjejen. Och Tom.
Jag kände mig liksom som en svikare när jag tänkte på henne, men jag kände mig samtidigt som en svikare mot henne när jag tänkte på Tom.
Men jag känner ju inte ens henne, hon har säkert en kille ändå, tänkte jag och stängde ute tankarna om henne och började tänka på Tom istället och signerade i alla tusen skivor och annat till.
När dom äntligen stängde dörrarna gick vi ner till parkeringen där våran turnébuss stod och väntade på oss.
(Tom)
Fansen skrek som vanligt när vi kom ut på scenen, men snart hördes skratt istället.
Jag förstod direkt varför; Bills flätor!
Jag skrattade till när jag tittade på honom, men slutade när han började snacka lite med publiken.
Han körde det gamla vanliga snacket och tillslut så presenterade han första låten.
Jag började spela på 'ich bin nicht ich' och resten av bandet hängde på.
Sen fortsatte vi konserten med 'Gegen meine willen' och 'spring nicht'.
Vi började på 'Leb die sekunde' och Bill sprang fram till kanten av scenen och lät fansen sjunga med honom lite.
Han blev lite konstig, för han satt och stirrade ut i publiken.
Jag gick längre fram på scenen och såg vad han tittade på.
Han hade fått ögonkontakt med en rätt söt tjej.
Hon hade en frilla som liknade hans, och jag la också märke till hennes naglar som var exakt likadant målade som Bills.
Fast det som fångade min blick sen, var hennes kompis som stod brevid och skrek.
Hon tittade upp och fångade min blick. Vi hade ögonkontakt länge, men ändå för lite.
Hon var söt. Hon hade en uppseende väckande frisyr.
Men jag gillade den. Dreads är alltid snyggt, men hennes färger var rätt ovanliga.
Det passade verkligen med svarta/rosa dreads till hennes hudfärg.
Hon var rätt blek men det var snyggt på henne.
Hon hade väldigt söt mun och näsa, men hennes ögon var helt fantastiska.
Jag förlorade mig direkt i dom.
Dom var ljusblåa med lite grönt i, det såg verkligen ut som vatten!
Tyvärr så avbröts vår ögonkontakt av att hennes kompis puttade lite på henne.
Bill hade precis rest sig upp och började skutta runt som en kanin på scenen.
I mitten av 'Rette mich' hörde jag någon skrika 'TOM, ICH LIEBE DICH!'
Jag tittade ut över publikhavet, och så såg jag vem som skrek.
Det var tjejen med dreadsen, hon satt på den andra tjejens axlar.
Jag log, det var alltid kul med fans, men denna tjejen var speciell på något sätt.
Hon hoppade ner och vi avslutade konserten med 'Schrei'.
Vi gick back-stage och då började Gustav snacka med Bill.
-Asså Bill, du har haft flätor hela konserten... sa han.
Det var för mycket för mig, jag började gapflabba.
Jag kunde inte stå upp, så jag slängde mig ner på golvet och bara skrattade.
Georg och Gustav började också skratta, fast inte lika mycket som jag, dom hade ju inte gjort hans frilla.'
-VA? skrek Bill. Sen sprang han in i logen och började fixa till den vanliga frillan.
När han kom tillbaka så hade jag slutat skratta och kunde iallafall stå upp, även om jag fick små fnissanfall ibland.
Vi blev visade till nån annan del av byggnaden där vi skulle ha vår skivsignering.
Vi satte oss på varsin stol och dom öppnade dörrarna.
Fansen vällde in. Det var verkligen tur att det fanns så mycket vakter.
Vi började signera. Vi fick skriva på skivor, planscher, armar, magar och allt möjligt.
Vi satt där rätt länge. Sen kom hon som hade likadan frilla som Bill.
Dom log mot varann och jag flinade.
Bill var kär, det märktes.
Jag fnissade när jag försökte hålla mig ifrån att gapflabba.
Bill signerade skivan och hon gick vidare till mig, till Bills besvikelse verkade det som.
Jag signerade också hennes skiva och reste mig upp lite klumpigt.
-Bara så att du vet,så tror jag att Bill gillar dig, viskade jag i hennes öra.
Jag satte mig ner igen och flinade.
Hon tittade chockat på mig, innan hon började fnissa.
Jag blinkade mot henne och visade tummen upp.
Hon log och gick vidare till gustav.
Jag tittade upp igen när nästa kom.
Och det var ingen mindre än HON, dreadstjejen.
Hon log stort mot mig.
Jag gapade av förvåning när jag såg henne på så nära håll.
Hon hade en piercing i högra ögonbrynet, och hon var verkligen söt.
Hon började flina och räckte fram skivan.
Jag log jättestort och skrev mitt namn.
Jag gav tillbaka skivan, och då räckte hon fram en jättestor plansch.
Jag flämtade till.
Den var säkert fyra kvadratmeter stor, och på den var JAG!
Hmm, jag är ju riktigt snygg, tänkte jag.
Sen började jag skratta lite grann.
Hon fnissade och jag slutade skratta, istället så log jag så stort jag kunde.
Jag skrev mitt namn rätt så stort på planschen.
Sen reste jag mig upp och gav henne en stor kram, och faktiskt, en puss på kinden.
Jag satte mig ner igen, och hon tog genast upp handen på kinden och log.'
Ett stort, bländande leende.
Hon gick bort till Gustav och jag tog emot nästa skiva.
När jag hade skrivit mitt namn och gett tillbaka skivan så tittade jag bort mot Georg.
Hon stod där, var på väg att gå, när hon vände sig om och mötte min blick.
Hon log mot mig och jag blinkade till henne.
Hon vände sig om och gick långsamt ut från rummet.
Vi satt där i ett par timmar till, signerade tusentals skivor.
När den sista tjejen hade gått så stängdes alla dörrar och vi började gå bort mot parkeringen.
|
|
|
|
