29: Erinner dich, an dich und mich (TH FF) |
TJUGONIO – Come and rescue me
[Bill]
Det finns nackdelar med att kunna äta hur mycket som helst. Många faktiskt. I det här fallet var det att alltid ha mat till hands. Då vänjer man sig och tanken att man någon gång kanske blir utan mat i mer än ett dygn finns inte.
Så, min mage som var van att få mycket mat, gjorde högljudda protester när den inte fått något på… ja, hur lång tid var det? Ärligt talat hade jag ingen aning, men mer än ett dygn måste det vara.
Jag satt nu lutad mot väggen, i något som jag trodde kallades för upplösningstillstånd. Uppgivet lutade jag huvudet i händerna. Runt handlederna där repet satt hade röda märken börjat sprida sig och jag behövde bara nudda vid repet för att det skulle göra ont. Och hur jag än försökte få bort repet så rubbade det inte på sig, utan satt lika hårt fastbundet.
Jag spände hörseln till det yttersta när jag hörde rösterna som kom från andra sidan dörren.
”…då då? Han är ju ändå bara till problem, varför kan vi inte bara lämna honom?”
”Vi får vänta på vad mr Joh…”
”Men ge dig, han sa ju bara att vi skulle hålla honom ut vägen så att det inte blev av något.”
”Hålla ur vägen, ja, inte svälta ihjäl!”
”Men stick in och ge den jäveln din lunch då!”
”Fan heller, det räcker ju knappt till mig.”
”Nej, dåså”, sa den argaste rösten. ”Varför kan vi inte bara dra?”
”Om något händer och han rymmer då?”
”Hur fan då?”
”För i helvete, inte vet jag. Men de lär ju efterlysa honom snart, om de inte redan gjort det. Han är ju känd för fan, det är klart att någon bryr sig!”
”Men du menar väl inte på allvar att vi ska stanna här tills det där ståhejet i Berlin är över?”
”Han sa ju…”
”Johansen hit och Johansen dit, vem bryr sig? Vi skulle ha honom ur vägen, hur spelade ingen jävla roll. Så varför lämnar vi honom inte bara här?”
”Det är mord.”
Den kalla rösten fick mig att rysa. Jag svalde och ansträngde mig för att höra mer av konversationen, men de hade sänkt rösterna så jag hörde bara hur de mumlade. Jag slöt mina trötta ögon och försvann i en slags dvala. Jag befann mig fortfarande instängd i rummet, men jag kunde se Tom framför mig. En ängel, det var vad han var. Och han bredde ut sina vingar och tog mig med härifrån. Men så var jag tillbaka igen, med skavet runt handlederna. Tom, jag saknade honom. Jag såg honom skratta, med ögonen lysande av glädje, livslust.
Jag ryckte till då jag nickat till några sekunder.
Det skulle inte få sluta såhär, det skulle inte få sluta HÄR. Det fanns så många mer saker jag ville göra i livet, så otroligt många mer saker jag ville uppleva. Jag, Tom, bandet, Chantelle… Mamma, pappa, Gordon, Andreas, till och med Scotty och Kasimir – jag skulle inte klara mig utan dem. Och dem skulle inte klara sig utan mig. Jag kunde se det framför mig. Tom, bara Tom, en HALV Tom. Jag var inte hel utan honom och han var inte hel utan mig.
Jag var inte medveten om att jag återigen sjönk ned i sömn, visste inte att jag med läpparna formade Toms namn.
[Tom]
”I hope mum call the police again”, sa jag till Chantelle. “He’s been gone for mor than 48 hours now.”
Hon nickade stelt, men sa inget, utan fortsatte titta ut genom bilrutan. På båda sidor om den smala vägen började ängar breda ut sig. Jag visste inte hur länge vi hade åkt eller hur långt det var kvar. Allt som betydde något var att vid vägens slut fanns Bill och han behövde oss. Mina fingrar slöt sig hårdare om ratten. För varje krök vi rundade var jag säker på att jag skulle se ett öde hus torna upp sig, men det kom aldrig. Vägen fortsatte bara slingra sig fram, mellan fälten som det såg ut att ha varit evigheter sedan någon plöjde.
”Måste du köra så jävla fort?!” utbrast Simon plötsligt.
Jag svarade inte, kastade bara en blick på honom i backspegeln och gasade ännu mer.
”Vi kan inte hjälpa din bror om du kör i diket, det fattar du väl?” fortsatte han.
”Jag KAN köra”, fräste jag tillbaka. ”Och jag ger fan i om du sitter och är lite rädd.”
”Och vad fan gör du om det kommer en bil då?”
”Ser det ut som att det kommer göra det eller?” snäste jag och svängde häftigt i nästa sväng. Hastigheten kanske var en aning för hög, men jag ville ju bara hinna fram till Bill i tid. I över två dygn hade han varit borta och vem visste hur han mådde nu? Bara för att han varit okej när den där konstiga mannen varit här betydde inte det att han mådde bra nu. Och även om han hade befunnit sig på något lyxhotell (som jag inte trodde) så visste jag att han behövde mig.
”Du är ju galen”, muttrade Simon.
”Och du är helt jävla dum i huvudet!”
Jag bet mig i läppen och ansträngde mig för att koncentrera på vägen.
”Tror du att det är för din eller den där jävla gothic-killen som jag är här eller? I så fall kan du ju göra det jävligt klart för dig att jag inte bryr mig ett skit om er!”
”Ingen har tvingat dig att vara här”, skrek jag.
”STOP!”
Simon som precis varit på väg att säga något tystnade. Både han och jag vände på huvudet mot Chantelle som tittade förtvivlat på oss.
”If you must act like idiots, do it somewhere else! I’m here to rescue Bill but you doesn’t seem to care. Idiots, both of you... We have to cooperate! Even though you might hate each other... please, TRY at least! Tom, it’s your brother, but Simon, you don’t HAVE to be here.”
“Neither do you”, sa Simon kallt. “Let’s forget about all this. You can’t really like Bill! Please, he must be gay.”
“Shut up!” tjöt Chantelle ilsket. “What’s happened to you? Since when did you became so selfish?!”
“Since I lost you”, sa han allvarligt.
Chantelle sa inget, utan bara stirrade på honom. Jag kunde på något sätt förstå hur hon kände sig. Jag skulle precis säga någonting, för att förlåta Simon kanske. Även hans känslor kunde jag ana. Det var väl inte det lättaste att bli ivägsläpad hit av sin exflickvän. Men jag hann bara öppna munnen för att sedan stänga den igen.
Huset framför oss var gammalt och om det inte hade stått en stor svart bil på uppfarten hade alla spår på att det fanns människor där varit borta.
[Bill]
Han skrattade och spottade mig i ansiktet. Jag var så trött att jag inte ens brydde mig om att torka bort spottet som rann nedför min redan smutsiga kind.
”Han stack den jäveln”, sa han, kanske mer till sig själv än till mig. Så satte han sig på stolen, tittade inte på mig utan såg ned på sina fötter.
Jag försökte fästa honom med blicken, men världen snurrade. Jag var knappt medveten om att jag låg på det smutsiga golvet, ihopkurad. Andetagen som kom från mina läppar var stötande och jag mindes inte varför jag hade blod på fingrarna. Vad hade hänt som jag inte visste? En plötslig och kraftig huvudmärk fick mig att stöna, och när jag höjde armarna för att trycka händerna mot fingrarna fick jag syn på ett stort blåmärke på armen. Det hade inte varit där nyss, det var jag säker på. Det kändes som om det kommit precis nu, men samtidigt kunde det ju vara gammalt. Att det var från igår åtminstone var väl troligast.
”Han bara stack”, mumlade mannen igen. ”Och ändå var det han som ville att vi skulle hålla dig vid liv. Men vad fan då för? Det blir ju bara mer problem.”
Jag andades hastigt, för jag visste vad han tänkte.
”Men att bara dra, det kanske inte är så säkert? Du kanske… försvinner? Eller så hittar någon dig? Och spår att vi varit här lär finnas. Det är bättre om vi gör oss av med dig på riktigt. Ser till att det inte finns några spår.” Han vände ansiktet mot mig och log, vilket fick mig att bli alldeles kall. ”Visste du att det ligger en flod bara några femtio meter bort härifrån?”
Så, ännu ett kapitel från mig! Om du nu har varit så underbar att läsa så är du givetvis välkommen att kommentera också <3 Ska ut i vårvädret och rida nämligen, så det vore kul att läsa några kommentarer när man kommer in. Tror att det kommer två eller tre delar till (: Och ååååååh, jag får inte glömma Zimmerdvdn idag ;O Om det nu var intressant, så har jag inte sett den på över en vecka (myyycket över en vecka) och jag ska se den ikväll igen xD
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 2 jun 08 - 01:33- Betyg:  | | Ush. fy så läskigt <3<3<3< | | Mp3 - 24 feb 08 - 02:37 | | Mycket mycket bra. Och du kan ju inte bara sluta så här ? :P haha ^^ men fortsättning snart ? :D:DD <3<3<3 | | woops - 22 feb 08 - 17:46 | Tack :) <3
Har inte haft någon vidare skrivlust på ett tag, men jag lovar att det i alla fall kommer fortsättning. | | HilfMirFliegen - 21 feb 08 - 19:30- Betyg: | | Men mera nu!! Så jäkla bra!! <333 | | Ifos95 - 20 feb 08 - 23:21- Betyg: | Jag håller med danielak.
DU MÅSTE SKRIVA MER SNAAART!!!! | | Lovely__ - 18 feb 08 - 22:05- Betyg: | ....jag vet inte vad jag ska skriva, faktiskt.
Jag är mållös.
men skriv mer, så får vi hoppas du får en mer intressant kommentar nästa gång xD
Jag har inte heller kollat på Zimmer dvd:n på...länge är det iaf:O | | knowyouhateme - 17 feb 08 - 20:47 | | men...AAAAAAAAAAAAAAAAH shit, blir ju helt orolig här jue :P | | lillolisen - 17 feb 08 - 19:56- Betyg: | xD
Hanna du är en äkta begåvning!
Vi ses imorn!:D | | Nattros - 17 feb 08 - 19:16- Betyg: | | AAAAAAAAAAAH!! Men dom hinner juh, eller? | | woops - 17 feb 08 - 17:49 | M-424: Tack ;$ <3 Hoppas du inte blir besviken till nästa del bara ^^
_ingen_: Tack :$ <3
mikaelanystrom: Haha, Tomie goes wild xD Men dö inte, då får ju jag skulden *flinar själviskt* Nämen tack i alla fall <3
BlindGurdian: Tack <3
Solstorm: Fatta vad jag skrattade när jag läste din kommentar x'D Papperskorg, wtf? XD HAHAHA >.< Nein, måste skriva mer då så att du kan fortsätta med din novell o.O Or I'll kill you. Hur som helst - tack <3
etsigav: Tack <3 kul att du gillar dên :D
Mangasagan: Gaah, jag åt pannkaka precis xD Tack <3
Och fan, JAG GLÖMDE ZIMMERDVDN IGEN! | | Mangasagan - 17 feb 08 - 17:38- Betyg: | | Himmel och pannkaka xP MEEEEEEEEER!!! Jättebra<33 | | etsigav - 17 feb 08 - 14:57 | ååh jävlar kababel. VA SPÄNNANDE
SHIT, älskar dennnaaaa. fortsätt fortsätt :D | | Solstorm - 17 feb 08 - 14:48- Betyg: | NEJ MEN SHIT!!! Nu .. nu.. SERIÖST, NU BLIR JAG GALEN!! Nej, jag ÄR galen!!! DU KAN INTE SLUTA SÅ HÄR!! Nej, alltså... NEEEIN!, Det går inte.. borde vara förbjudet att sluta precis när... när det är som mest spännande!?!?!? DIN LILLA PAPPERSKORG, akta jag attackerar dig med.. pappersbollar? xD om du inte SKRIVER MER NUUUU (ahh, dvs SÅ FORT du loggar in + läser den här sjuka kommentaren dårå ^_^)!
Du ägerrr på att skrivaa, fatta det! (hah, du vet det säkert redan, men who cares? :P), hursomhelst så kan jag aldrig, ALDRIG få nog av det du skriver! Det liksom som flugpapper, och jag är en fluga, kan inte hjälpa att jag fastnar direkt (hah, cool beskrivning, erkänn!? xD)
Men JAJA, nu ska jag sluta, och kom ihåg, skriver du inte mer, såå... SKRIVER INTE JAG MER PÅ MIN "OUT OF VIEW" *hota*
<333 | | BlindGurdian - 17 feb 08 - 14:44 | | Spännande och bra. | | mikaelanystrom - 17 feb 08 - 14:42- Betyg: | OMG. TOM HOPPA PÅ HONOM, DÖDA HONOM! EJ SKONSAMT!
GAAAAAAAAAAAH! MEEEER INNAN JAG DÖR AV SPÄNNING!!! X_X
oj, haha:D ska inte stressa dig. Ta den tid du behöver så blir det nog bäst<3 | | _ingen_ - 17 feb 08 - 14:42- Betyg: | | Weii, ASBRA! fatta hur jäkla grym du är! | | M-424 - 17 feb 08 - 14:14- Betyg: | | Jättebraa!<3<3 Nu blir det spännande(: |
|
|
|
