You kill me well - del elva (th fanfic) |
Part eleven. Couse we both know what it’s like to be alone
(Tom)
En byrå. En säng. En matta.
En alldeles för vilsen pojke.
Jag kurrar ihop mig på den hårda barstolen, lutar huvudet mot väggen och önskar att jag inte var här. I ett hotellrum i vad-fan-det-nu-är-för-stad. Men nu är jag ju det.
Fel plats, fel pojke.
Min kalla hand tar upp en cigarett. Sakta, fumlande. Sätter den mellan läpparna. Drar in röken.
Försöker samla tankarna.
Men det är som om de försvinner med all rök. Bort.
Jag sluter ögonen och låter den handen som inte håller i cigaretten trassla upp min ipod ur fickan, trycker på play och stoppar in en hörplupp i örat.
Jag brukar göra så. Försöka dränka allt i musik. Och vodka. Och Gustavs underbara drinkar.
Även om jag kommer ihåg allt jag gjorde igår, glasklart, och inte tog med någon tjej hem så känner jag mig så otroligt jävla…sliten. Som om jag konstant springer ett maraton. Utan paus.
Det bränner till i halsen, och jag hostar upp röken. Hostar och hostar tills det känns som om lungorna går sönder. Vilket de säkert gör.
”Fan” Muttrar jag innan jag avbryts av ännu en hostning, vilken känns som om den river upp min hals.
Jag kastar cigaretten på golvet, struntar i att det kommer bli ett brännmärke. Det är ju inte så att jag inte har råd att betala. Och det kommer säkert visa sig att den rika snubbe som äger hotellet har en dotter som är ”heeeelt förtjust i er, så ni behöver inte betala, det tar vi, bara ni kan ge henne en autograf?”
Gustav brukar klaga på att jag bryr mig alldeles för lite, men det kanske beror på att jag inte b e h ö v e r bry mig?
Och även om jag bryr mig känns det inte som om jag har någon makt över mitt liv längre, det är inställt på autopilot, och allt är redan klart, redan bestämt.
På tal om Gustav. Var är alla egentligen?
Georg låste in sig på sitt rum igår, med ett ”jag behöver vara ifred, och tänka, okej?” Om han hade haft en tjej med sig hade jag förstått honom, men nu hade han ju inte det. Vara ifred och tänka?
Och Bill hade bara försvunnit, var inte i hotellrummet och svarade inte på mobilen. Likadant med Gustav.
Varför försvann alltid alla från mig?
Det var alltid så, om inte jag hann lämna dem först försvann dem.
Jag reser mig upp, och slår armarna hårt om mig själv.
Allt känns så jävla kallt. Som om Jag håller på att frysa ihjäl. Men det är varmt i rummet, varmt.
Som om värmen inte når fram till mig.
Jag går runt i rummet. Rastlöst. Som om jag inte har en aning om vart jag ska.
Och det har jag väl inte heller.
Efter att ha gått runt i rummet i vad som känns som en timme öppnar jag fönstret, sätter mig på fönsterkanten. Låter vinden leka med mina dreads.
Mina långa ben hänger utmed husfasaden, och jag blickar ner på vilkenstaddetnuär, från tionde våningen och känner mig så jävla mäktig. Med bara en liten knuff skulle jag kunna avsluta ett liv. Som gud typ.
Jag ler lite och låter blicken svepa vidare över staden, mina ögon möter något som ser ut som Eiffeltornet, så jag bestämmer mig för att jag är i Paris.
Kärlekens stad. Haha.
Jag lutar mig ut lite mer, bara för att jag skulle kunna tappa balansen. Ramla.
Men det gör jag inte, jag sitter kvar. Stadigt.
Med en sista blick på Eiffeltornet hoppar jag ur fönstret och går in i rummet igen. Låter fötterna ha stadig mark under sig.
Fast det känns som om allting kan gå sönder, nu, närsomhelst.
Jag skakar på huvudet och sätter mig på barstolen igen, lutar huvudet mot väggen, sluter ögonen och vrider upp volymen på ipoden.
Could you let me go?
I didn’t think so
and you don’t want to be here in the future
so you say the present is just a pleasant interruption to the past
and you don’t want to look much closer
cause you’re afraid to find out all this hope
you had sent into the sky by now had
crashed
and it did
because of me
För det är alltid så här det kommer vara.
Allt är liksom redan bestämt.
uh, vad seg jag har varit,FÖRLÅT. Men jag måste skynda mig, ska iväg och öva teater och sen spinna, men kommentera!!! ris och ros, tack.
btw, låten är Konstantine - Something corporate,
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 13 mar 08 - 16:12 | | Otroligt underbartr <3<3<<333 | prickigthallon - 18 feb 08 - 21:49- Betyg:  | | Gash. Det gör inget att det är kort när det är du som skriver. Det är så jävla glasklart underbart ändå <3 | | M-424 - 17 feb 08 - 18:59- Betyg: | Helt super bra! Du skriver skriver så fängslande,såå levande<3<3 Helt underbart med andra ord!!:)
Skynda med nästa del?! (a)<3 | | Mangasagan - 17 feb 08 - 17:33- Betyg: | | Du skriver så himla bra och speciellt<3 Mera snart??:D | | Solstorm - 17 feb 08 - 14:32- Betyg: | Blir lika imponerad + avundsjuk varje gång. Du skriver så bäst <33
Fast en sak bara, om du har en låttext med i kapitlet kan du ju skriva upp i slutet vilken låt det är, typ? :)
plzz, skynda med fortsättning??<333 | | chulia - 17 feb 08 - 13:57- Betyg: | alltså, sötaste, du skriver så otroligt fängslande att jag sitter med öppen mun och typ har rysningar. Jag kan se Tom sitta där och ba...
nu blir jag sån där igen ^^
"Med bara en liten knuff skulle jag kunna avsluta ett liv. Som gud typ."
Den meningen etsade sig fast på mig. så jävla klockrent. Ja... jag vet inte vad jag ska säga. Men du är helt fantastisk <3 | | woops - 17 feb 08 - 13:50 | | Äntligen en ny del :) Gillar verkligen ditt speciella sätt att skriva! |
|
|
|
