27: Erinner dich, an dich und mich (TH FF) |
TJUGOSJU - Who?
[Bill]
"Bill, gå ned därifrån", sa den ena med en uttryckslös röst som fick mig att rysa. Med blicken strikt riktad mot männen, som var klädda i svart, placerade jag den högra foten nedanför lådan.
"Bra." Det var den andra som talade, han som jag kände igen. Var hade jag sett honom? Han log ett illmarigt leende som visade en glugg mellan framtänderna. De närmade sig mig, båda två, och jag förstod att det inte fanns något jag kunde göra. Jag var inte beredd på deras hastiga beröring så jag ryckte jag till när de greppade mig vid varsin arm. Illamåendet sköljde över mig då jag kände deras andedräkter mot mina kalla kinder. Han till höger, vred om armen bakom ryggen på mig och jag skrek till av den plötsliga smärtan.
"Nu gör du precis som jag säger", viskade han och det räckte för att få mig att förstå att de inte var något att leka med.
[Tom]
"Varför GÖR inte polisen något?!" skrek jag och sjönk ned på sängen. "Varför gör de inget? Är de jävla idioterna så uppblåsta att de inte fattar något, eller vad är problemet?!"
"Tom..."
"Georg! Gustav! Håll käften - okej?"
Jag orkade inte bära på oron längre, orkade inte med att inte veta vad som hade hänt. Bill var inte typen som bara försvann, han skulle aldrig göra så att vi var tvungna att ställa in en konsert med flit. Inte ens om han var sjuk lät han sig hindras. Han ville så gärna framträda ändå, för han älskade det. Nu menar jag inte att Gustav, Georg och jag inte gillar det, för vi älskar det också, men det är ingenting som kan släcka lyckan i Bills ögon när han står på scen. Han är född för det. Att stå på scen och göra sin musik, men vid sidan om MIG. An deiner Seite... Vid MIN sida. Men varför var han inte här?
"Kan ni gå?" frågade jag ut i tomma luften.
Jag hörde en suck från Gustav, men sen lämnade de rummet efter att ha sagt: "Vi säger till när Simone kommer."
Mamma, gud, vad jag saknade henne just nu. Hon var den enda som verkligen kunde förstå hur jag kände för Bill. Det kunde väl i och för sig Georg och Gustav också, men de hade inte varit med när vi var små. De hade inte sett oss växa upp tillsammans, de hade inte sett hur den outtalade kärleken mellan oss växte till något som verkade oändligt.
[Chantelle]
Jag vägrade lyssa på Else. Ville inte längre höra hennes kloka ord eller få hennes goda råd, för ingenting hon sa kunde få det att bli bra igen. Så länge hon inte kunde skjutsa mig till München, där Tokio Hotel skulle ha haft konserten, kunde hon inte göra någonting bra.
Tårarna hade slutat rinna nu, men jag kunde inte prata om jag inte ville riskera att klumpen i halsen skulle lossna.
"Tom ringer säkert snart", försökte Else. "Och säger att allt ordnat sig."
Bent hade nu också fått höra hela historien av Else och han höll med henne om att jag inte skulle få åka.
"It is nåt gudd", sa han. "Dey ar nåt lajk us, dey are FAMOUS. Yu kennot trast dem."
Efter att ha tittat på klockan i vad som kändes som en evighet, gav jag upp om att Tom skulle ringa. Jag var tvungen att acceptera att Bill inte var där han borde, något hade hänt. De små förhoppningarna som jag faktiskt haft, spolades snabbt bort. Då Else och Bent vägrade låta mig resa, fanns det bara ett hopp kvar.
"Ver ar yu going?"
"Simon", mumlade jag.
Hjärtat dunkade i kroppen och jag svettades i handflatorna. När jag stod utanför dörren tvekade jag. Kanske skulle jag kunna ta mig obemärkt härifrån, och strunta i Simon. Han skulle inte ta emot mig. Han måte hata mig. Jag kunde inte. Innan jag låtit tankarna övertala mig helt höjde jag handen och ringde på. Steg hördes i hallen och jag bet mig i läppen.
Det var Simon som öppnade. Han var rent ut sagt vacker när han var förvirrad, och jag förstod inte hur jag kunnat undgå att märka det förrän nu. Simon var underbar - varför hade jag gjort såhär mot honom?
"Hi", sa jag tyst. "I... I don't know what to do." Det brast, tårarna började rinna och jag snörvlade högt. Simon sa inget, men sträckte ut armarna och jag föll i hans famn. Andades in den trygga Simondoften, njöt av hans betryggande omfamning.
[Bill]
Hårt knuffade de ut mig före dem. Det starka solskenet bländade mig; vad var det för tidpunkt på dagen och hur länge hade jag varit borta? Jag kände inte igen mig och hade heller ingen chans att se mig omkring då de skuffade mig framåt. Mannen till höger, Armvridaren hade jag valt att kalla honom, höll fortfarande ett hårt grepp om armen och sa nu tyst i mitt öra med sin släpiga röst:
"Om du skriker så kommer det göra jävligt ont, fattar du?"
Jag försökte nicka, men han såg det inte, utan drog bak armen ytterligare. Jag kved till av smärtan, men försökte att inte skrika.
"Förstår du?"
"Ja", väste jag.
Motvilligt lät jag mig föras in i en bil med tonade rutor. I framsätet satt en tredje man, också han med tonade glasögon som dolde en del av hans ansikte. Jag hann inte mycket mer än registrera detta, förrän jag fick ett hårt slag i huvudet och åter domnade bort.
Jag var någon annanstans, på en bra plats. Jag intalade mig att jag levde i en underbar värld; det var därför jag låg på en mjuk äng, med blomdoften kittlande i näsan.
Det stämde inte. Det jag låg på var hårt, obeskrivligt hårt och det doftade... damm. Mina händer var ihopbundna och det värkte överallt. Jag öppnade ögonlocken som kändes obeskrivligt tunga. Rummet jag nu var i, var mindre än förrådet och betydligt fräschare. Jag låg på en hårt säng, endast på en madrass, och mittemot den stod en enkel stol. Annars var rummet tomt. Inte ett fönster fanns, bara en dörr som jag visste var låst. Jag behövde inte ens försöka öppna den - vilka idioter skulle lämna den öppen?
Jag hade fortfarande ont i huvudet, men inte lika kraftigt som förut. Ändå snurrade det framför ögonen när jag satte mig upp. Med tänderna försökte jag få bort repet runt armarna, men det var lönlöst. Såvida jag inte hade en kniv skulle jag inte få upp det. Jag suckade. Det kändes som om jag ville gråta, men inga tårar kom. Jag var så hungrig och framför allt - jag var ensam. Skulle jag någonsin få träffa Tom igen? Och mamma, Gustav, Georg, pappa och Chantelle? Hade de märkt att jag försvunnit, letade de efter mig? Men det faktum att jag kände mig så avskärmad gjorde att jag inte trodde det. Jag ville inte att det skulle det, ville inte utsätta de för fara.
Dörren öppnades. Mannen låste den noggrant efter sig och när jag såg hans ansikte i det dunkla ljuset från en lampa kände jag igen honom. Han hade varit på hotellet ett flertal gånger och var det inte han som stått i kappa på stranden också? Det kändes i magen igen; att han så länge varit inom håll för mig var skrämmande.
"Bill", sa han lugnt. "Sätt dig ned."
Jag märkte att jag ställt mig upp i ren ilska och satte mig tungt ned igen.
"Jag vet att du undrar vad du gör här och vart du är, och jag önskar verkligen att jag kunde svara på dem frågorna."
Något med hans lättsamma röst var fel. Den var inte särskilt skrämmande och gick inte ihop med den hotfulla mannen framför mig. Han satte sig ned, och... varför log han så uppgivet? Och varför kunde jag inte pussla ihop honom med den skrämmande bild jag hade skapat av honom?
"Se inte så bedrövad ut" suckade han. "Du kommer överleva, jag lovar."
Jag sa inget, utan stirrade bara bistert ned på mina fötter.
"Det är egentligen inte DIG som vi vill åt, det vet du väl? Men det var du som stod i vägen och allt ledde till att du måste undanröjas. Så enkelt det låter, men det är mer komplicerat än så förstår du. Det är mr Johansens order alltihop, jag hade helst sett att du inte hade blandats in."
"Du är feg alltså?" hånade jag. "Lyder någon jävels order, för att du är rädd för honom."
Mannen såg på mig, med sorgsna ögon.
"Ja. Jag har alltid varit feg. Men du måste förstå, jag VILL få ut dig härifrån - men jag kan inte. Mr Johansen är en av de rikaste männen i Frankrike och makten som han utstrålar... det är inte många som vet vad han egentligen sysslar med och hur han fått sina pengar. Inte på något lagligt sätt kan jag lova."
"Om du nu är så feg", sa jag efter att ha tänkt efter en stund. "Kan du se till att min bror inte kommer till skada då bara?"
"Det kommer han inte, jag lovar." Men han vek bort med blicken, vilket genast sa mig att något var fel. Jag fuktade skrämt läpparna. Var inte helt säker på om jag ville veta.
"Vad... vem...?"
"Ingenting" sa han fort. "Ingenting. Allt är som det ska, ingen av dina vänner ska... vi ska inte blanda in någon mer."
"Men vad fan är fel då?!" skrek jag då jag inte kunde stå ut med ovissheten längre.
"Hon som var med dig på stranden... vi... måste hålla henne härifrån. Hon får inte söka upp dig."
"Varför?" sa jag förvirrat. "Hon har inget med det här att göra väl?!"
"Större del än jag skulle ha hoppats."
Wow, två delar på en dag xD Rekord tror jag ^^ Och jag har till och med börjat på nästa. Ja, se vad man kan åstadkomma när man är sjuk.
Förresten, är det någon som vet när man kan få tag i hela '1000 oceans'?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 2 jun 08 - 01:22- Betyg:  | | du får hålla dig sjuk xD | | Mp3 - 24 feb 08 - 02:28 | | riktigt riktigt bra :L) <<3<3<3 | | woops - 17 feb 08 - 17:55 | mikaelanystrom: Åh, någon är stolt över MIG - vad stolt jag blir då X'D Och tack <3
Nattros: Haha, ska inte avslöja ngt ^^ <3
lillolisen: Du skulle bara våga döda mig, tänk på att din mp3 ligger i mina händer *ondskefullt skratt* xD <3
etsigav: Haha, tack xD <3
MYGOSH: Hahaaha, ingen verkar fatta ngt av det jag skriver x'D Men då menar du inte hela låten va, utan bara det där "försmakgrejenellervadmankankalladet"? <3
Solstorm: Fatta vad jag skrattar åt dina kommentarer alltid x'D Och ja, choklad är gotteligott och att ha en chokladfabrik vore inte så illa... x) <3
Lovely__: Haha, gustavögonen verkar ha blivit kända ^^ <3
knowyouhateme: Wow, massa stolta människor här idag xD <3
Mangasagan: Tack :D <3 | | Mangasagan - 16 feb 08 - 20:17- Betyg: | | Jättebra<3 MERA!!<3 | | knowyouhateme - 15 feb 08 - 22:26 | | jättebra :D hade helt glömt bort den franska pappan men nu kom jag på det *stolt* :] du får gärna skynda med nästa del, bara så du vet :P | | Lovely__ - 15 feb 08 - 20:03- Betyg: | Skriv mera:D
gärna en idag *änglalikt leende, och så lägger vi till Gustavögon för säkerhets skull* | | Solstorm - 15 feb 08 - 19:53- Betyg: | ey, tror jag råkade spola ner hjärnan på toa igårkväll.. för jag har inte haft nån hjärna på hela dan, känns det som xD Vilket då alltså betyder att jag inte klarar av att ge dig en så utförlig + beröminnehållande kommentar som du förtjänar xDxD Stackars. Förlåt!! Men hursomhelst, så vet du att du är en av mina bsoluta favoritförfattare här på dika, och du skriver sjukt megabäst, och jag är kär i ditt sätt att skriva, och jag håller med alla andra, och jag vill ha MEEEEEEEER! ^_^
Shit pomfritt, jag lyckades skriva rätt mkt iaf, va? xD Men öhm,.. på tal om ingenting speciellt, gillar du choklad?? xD För OM du gör det, så lovar jag att ge dig... KALLES CHOKLADFABRIK om du är så megasnälligast att du skriven EN TILL del IDAG!?!?!?! xDxD (Hah, hoppas nästan att du antingen HATAR choklad, eller är så megasnäll att du kan skriva utan godisbelöning, för jag tror jag kommer få grymt svårt att hålla det där löftet >.<)
hahah, jag är inte normal, ey? x) Men shitsamma, nu ska alla sluta bry sig om mig (som om NÅN ens gör det då, eller? xP), och du, woopsi-woopsiii, ska skriva meeri-meeeri , innan jag seriöst får ett nervöst sammanbrott och börjar bombardera dig med överskitnödigt onödiga kommentarer xDxD
MEN HURSOMHELST: ÄLSK-ÄLSK på den här novellen <33333
^_____^ | | MYGOSH - 15 feb 08 - 19:41- Betyg: | MAJJJ,
CHANTELLE WOOT.
ELIN FÖRVIRRAD MERA MERA OwO,
haru provat limewire?jag fick låten därifrån. | | etsigav - 15 feb 08 - 19:39 | åååg, holyshiet.
sjukt spännande :d
åååh ,mer idag ? ssnälla :D <3 | | lillolisen - 15 feb 08 - 19:31- Betyg: | Hanna va faaan döda hennes paapppa nuuu sjuka djävul annars
måste jag tyvärr döda dig...Bestämm deig!!!:( | | Nattros - 15 feb 08 - 19:30- Betyg: | | KYA! Så nästa kommer snart? Hoppelihoppelihoppas! Sjukt spännande juh! E de hennes okända pappa? Han Remy? | | mikaelanystrom - 15 feb 08 - 19:30- Betyg: | iiih.. menar han chantelle? Oh nej! Hallå, vaaad nu! Nu är mikaela totalt förvirrad!:O
DU ÄR BÄST SOM LA IN TVÅ DELAR SAMMA DAG. MIKAELA ÄR STOLT ÖVER DIG. du får gärna komma med en tredje (A)
jag kommer iaf troget väääänta tills nästa del! åååh den är sååå bra så bra så braaaaa!:D |
|
|
|
