26: Erinner dich, an dich und mich (TH FF) |
TJUGOSEX - Where?
[Chantelle]
Det snurrade i huvudet och magen verkade åka bergochdalbana. Förskräckt och allmänt förvirrad, samt halvt panikslagen rusade jag ut till Else. Skrek åt henne, försökte att få henne att fatta att allt var fel. Upp och ned. Ingenting spelade egentligen någon roll. Barnen i Afrika och deras problem kändes meningslösa, att en vissen blomma stod i mitt rum var inte heller viktigt. Men Bill, Bill, Bill, var fanns han? Och varför kunde inte Else förstå? Var jag tvungen att skrika som den jävla idiot jag var för att hon skulle förstå?
"Chantelle, lugna dig!"
Med händerna greppade hon tag om mina armar. Hårt, för att jag inte skulle dra mig ur hennes grepp.
"Men BILL! Han är BORTA! Har inte varit hemma på två dygn och förihelvete, han är borta! Fattar du?! Tom var helt förtvivlat när han frågade om jag visste och... och... han kan inte vara borta eller hur? De har ju konsert ikväll." Min röst brast, jag skakade och tårarna rann, fast jag envist motade bort dem. "Han kan inte vara borta, snälla, säg att han inte är det", viskade jag.
Else såg på mig, antagligen begrep hon ingenting. Hennes blick var medlidsam och då allt jag ville var att få tröst grät jag i hennes famn. Hon smekte mig över håret och gungade mig lugnande fram och tillbaka samtidigt som hon viskade lugnande saker i mitt öra. Jag kände mig som ett litet barn, men det gjorde inget, för kanske var jag ett barn. I alla fall så behövde jag samma tröst som ett barn, samma beskydd. Jag klarade mig inte utan det, faktiskt så klarade jag mig knappt alls.
"Vem är Bill?" frågade Else till slut.
"Om jag berättar", sa jag, och skämdes över min grötiga röst. "Kör du mig till München då?"
"München! Varför skulle... Chantelle, älskling, börja med att berätta."
Det kändes som om jag satt framför någon domstol, men jag tvingade mig själv att berätta. Försökte medvetet att inte nämna Simon, men det var svårt. Else avbröt mig inte en enda gång, utan satt bara och lyssnade. När jag var färdig såg jag att hennes haka dinglade långt nedanför där den borde. Överdrift - hon såg bara väldigt förvånad ut.
"Ojdå..." sa hon förvirrat. "Ojdå."
Hysterien kom tillbaka i mig. "Han kan ju inte bara vara BORTA! Bill... nej, det kan inte vara så."
"Chantelle, lugna ned dig." Återigen grep hon tag om mina axlar. "Ring Tom och ta reda på alla detaljer och... de är ju kända, så det är väl inte alltför otroligt att de har problem..."
"De är inte på det sättet", väste jag. "Tyst, nu ringer jag."
Med mobilen mot örat gick jag in till mitt rum igen, där jag nervöst gick fram och tillbaka på den lilla delen där golvet inte upptogs av någon möbel.
"Tom", svarade någon och jag andades ut, lättad att få höra hans röst.
"It's Chantelle", sa jag. "Have you... you don't have heard anything from Bill, right?"
"No. We have called the police, but they won't do anything before he's been gone two days. And well, he hasn't. But it's not like him to disappear like this."
Hans svaga röst, så övertygad om att något var fel, var det som skrämde mig mest.
[Bill]
En smärtsam och dunkande huvudvärk.
Svart för ögonen.
Torr hals, svårt att andas.
Jag hostade till. Satte handen för tinningarna i ett hopp om att få bort huvudvärken. Jag öppnade ögonen och tittade mig förvirrat omkring. Rummet, som jag inte hade någon aning om hur det kom sig att jag befann mig i, var litet och påminde mig om ett uteförråd. Faktiskt så VAR det nog det, då det stod en cykel i hörnet, visserligen täckt med damm så den var nog inte så mycket använd. Med stöd mot de kalla stenväggarna, reste jag mig upp och trängde mig genom bråten som täckte nästan hela golvet. Jag undrade vad jag gjorde här, kunde inte förstå. När jag märkte att dörrhandtaget var låst gick det upp för mig att dörren antagligen var förbommad.
Jag ställde mig på en låda och försökte nå upp till det enda fönstret för att titta ut. Jag fick stryka bort ett lager damm från fönsterrutan för att se något. Inte för att det något var så mycket att se, ännu en tegelvägg bara.
Minnen. Långsamt började de dyka upp. Otydliga. Det hade bara varit en drink, men den hade snabbt tröttat ut kroppen. Med huvudet dunkande, tungan uppsvullen, hade jag gått tillbaka till hotellet. Sakta, för marken hade snurrat och en dimma hade hindrat mig att se klart. Receptionisten... vad hade han sagt? Någon som ville tråffa mig. Jag, den idioten, hade väntat några minuter... och sen, vad hade hänt sen?
Musklerna (de få som existerade) på armen värkte och ömmade. När jag hasade upp jackärmen såg jag att ett blåmärke spridit sig på underarmen, och det kändes som om jag mycket väl kunde vara lika blå både i rumpan och på låret.
Varför hade jag tagit den där drinken? Något sa mig att allt var dens fel, och igenom det fick jag skylla mig själv.
Hårda händer, en bilfärd, smärtsamt inkastad... här?
Inte förrän nu blev jag medveten om att något rann nedför min läpp. Fortfarande med blicken absurt riktad ut genom det lilla fönstret, fumlade jag med darriga fingrar på överläppen. Något fuktigt, rött såg jag att det visst var.
Jag var så förvirrad och och rädd, jag märkte inte ens att jag skakade. Jag förstod inte vad jag gjorde här, varför jag var här - vart var HÄR? Hur som helst, den här platsen kunde inte vara annat än olycksalig så i det stora hela gjorde jag nog bäst i att försöka ta mig ut härifrån. En blick på det rektangulära fönstret sa mig att jag omöjligt skulle kunna ta mig igenom det, det var alldeles för smalt. Men då det verkade vara enda möjliga chansen klev jag ned från lådan och letade efter något att krossa det med. Det enda rimliga var en spetsig, ganska stor sten, som rymdes i mina båda händer. Det skulle inte gå igenom, glaset var för tjockt. Men fast oddsen kändes små höjde jag handen och kastade. Fönstret gick i kras, jag ställde mig på lådan igen för att nå upp, när jag kände hur hungrig jag var. Det var nog delvis därför som jag skakade; hela kroppen kändes svag, benen bar knappt. Frisk luft kom in genom fönstret och jag kunde inte hindra ett leende. Försiktigt började jag pilla bort glasbitarna som satt kvar i fönsterkanterna.
Ett skrammel och tunga steg fick mig att hejda mig mitt i rörelsen. Förstenad stirrade jag mot dörren, som efter några sekunder gled upp. Två män. Den ena hade jag sett förut, någonstans. De log överlägset mot mig.
Är *host* sjuk (förkyld faktiskt), så har passat på att skriva lite. Jag vet, man borde inte sitta vid datorn när man är sjuk, men om man är halvsjuk då? Har nästan skrivit klart nästa del, så den kommer nog ikväll eller imorgon.
Det var faktiskt inte menat att bli så här och jag hade tänkt mig en fortsättning/uppföljare, men jag kan nu meddela att det blir inte av. Ca 30 delar blir det däremot, och slutet blir helt annat mot vad jag tänkt mig (om jag inte hinner ändra mig).
Måste också erkänna att det kändes lite surt med den här novellen igår, kunde inte skriva ngt alls utan att det blev helt idiotiskt. Inspirationen kändes helt borta och helt vid fel tillfälle, jag vet. Men nu har jag kommit igång igen, tror jag. Anledningen till det fallgropen är nog att jag har börjat jobba på en ny novell. Planerar att lägga ut den när jag har avslutat det här. Hoppas att någon läser, även om det inte är en Fanfic. Hehe, det blir nog en lite gayguysstory istället.
Kommentera nu och sluta lyssna på mitt babbel <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 2 jun 08 - 01:14- Betyg:  | | Shit asså <3<3<3 | | Mp3 - 24 feb 08 - 02:22 | | Myckt myckt myckt bbra :D:D <3<3 | | lillolisen - 15 feb 08 - 19:23- Betyg: | | aaaaaaaah i'm going to kill you now watsch out!aaaaaaaaahhh! | | woops - 15 feb 08 - 17:28 | Mangasagan: Tack :) Och ja, lägger ut ikväll eller imorrn. <3
Solstorm: Haha, förlåt, men me goes skit och det lät kul xD Jag är också ganska weird ^^ Tack <3
mikaelanystrom: Dö inte :O Får skynda med ny del då, så att vi inte riskerar någons död ^^ <3
M-424: Tack :D Ska försöka få ut den såfort den här är klar. <3
Lovely__: Det kan hända att det blir fortsättning så småningom, för jag kanske ångrar mig så fort förkylningen går ned. Dessvärre tror jag att förkylningen inte blivit värre av att jag varit ute i minusgrader i ca 3h... En till FF också? Jo, det är mycket möjligt att det blir faktiskt! Tack :$ <3
etsigav: aah, kmr^^ Tack <3
_ingen_: tack <3 | | _ingen_ - 15 feb 08 - 16:26- Betyg: | | asbra! | | etsigav - 15 feb 08 - 14:34 | Oholy shiet.
guuh va bra.
du måste måste skriva mer snart :DD: | | Lovely__ - 15 feb 08 - 14:27- Betyg: | Nu får du lägga ut nästa del snart, för jag vill veta vad som kommer att hända!:O :D
Men du, fundera lite mer på omk du inte ska göra en fortsättning på den här.. kanske är det bara för att du är förkyld som du har fått för dig att inte skriva en?
jag skulle iaf GÄRNA vilja läsa en fortsättning, eftersom denna har varit så bra.
Nej, bra är en underdrift. Den har skrikit talang om den ända från första delen.
Och om du inte ska skriva en fortsättning, utan en gayguy-grej istället, så kan du väl skriva en annan FF också?
för jag har blivit beroende ._. xD
men ja, MER!! | | M-424 - 15 feb 08 - 13:18- Betyg: | Helt fabolous<3 Älskar denna novellen, puss på den!<3<3
Jättebra var den<3 OOH jag älskar gaysaker o.O.. längtar till din andra novell:) | | mikaelanystrom - 15 feb 08 - 12:20- Betyg: | Den är underbar<3
men gosh alltså! Heeelp:'o
Måååste få veta vad som händer innan jag dör!:O | | Solstorm - 15 feb 08 - 11:27- Betyg: | åhh, så himla braa<3333
Shit pomfritt, din lilla ... lilla... skit? xD NU MÅSTE DU SKRIVA + LÄGGA IN MER! :DD Du är så bäst på att skriva<33
längtar att få läsa din nypåbörjade novell, gillar gaysaker (och twincest också, så jag är nog lite wierd jag xD) <33 | | Mangasagan - 15 feb 08 - 10:41- Betyg: | | Jättebra<3 Skriv mer fort för jag vill veta hur det går med Bill!!^^ |
|
|
|
