Vatten döljer tårarna (del 8) |
Ett regnigt hjärta i två delar.
Nästa dag vaknade Kalle av att någon knuffade på honom.Motvilligt slog han upp ögonen och stirrade rakt in i en japansk polis ansikte."Who are you?" undrade Polisen och spände ögonen i Kalle. Kalle som inte visste hur han skulle säga reste snabbt på sig och började springa. Himmlen över honnom vittnade om att klockan var typ två på natten . Varför sprang han? Det visste han inte riktigt. Han saktade in då han kom till en park. Kalle gick nu med sakta lugna steg in i parken.Det var inte en människa där. Bara en ensam fågel som satt på en gren rakt över huvudet på honom. Allt var så ovanligt tyst och stilla, som om parken höll andan. Det var som i en dröm. Men drömmen bröts när något kallt träffade hans nacke. Himlen hade öppnat sig i ett skyfall. Kalle ångrade att han hade glömt jackan på hotellet. Regnet blev sakta mer och mer och snart var hela Kalle dyngsur. Kalle agerade snabt. Han gick till närmsta hus för att få låna en telefon. Han tryckte på ringklockan till ett stort hus och väntade på att dom skulle öppna. Efter några minuter dök någon upp i dörr öppningen. Det var en man i 35 års ålden. "Hello" muttrade han surt och trött."Hi" svarade kalle som inte hade tänkt på klockan. Den var faktiskt halv fyra enligt klockan på väggen bakom manen. "Can i borrow the phone?"undrade Kalle lite urskuldrandre. Men precis när mannen skulle svara hördes en röst från övervåningen. Även att hon pratade på japanska hörde Kalle direkt att dett var Ha-ya . "Hi Ha-ya" ropade Kalle upp till henne. "You?" hördes hennes röst sen några steg i trappan. "What are you doing here?"sa Ha-ya när hon kom ner på dörrmattan. Mannen som Kalle antog var Hennes pappa pratade lite med Ha-ya på japanska innan Kalle han svara." When you lefte me i get lost and now i wonder if i can borrow the phone" upprepade Kalle. Ha-ya nickade och pekade på en telefon på väggen. Kalle tog upp den och ringde en taxi. "Thank you so much" sa Han sen till mannen.
"See ya"fortsatte han till Ha-ya. Sen gick han ut och väntade på taxin. Det tog inte många minuter innan den var där. När han sagt adressen så satt han med ett blött dunkande huvud mot rutan. Han ahade nästan slummrat till när taxin stannade.Kalle betalade och gick in på Hotellet. Tyst som en mus smög han upp på rummet. Där tvär stannade han i dörren. På Sofias säng låg Sofia och Jocke och hånglade. Han vände på klacken och rusade ner i lobbyn igen med Erik hack i hälarna. Väl nere stannade Kalle upp och gav Erik en sorgsam blick innan han sjönk ner i den strora vita soffan som fanns där. Han drog upp bena till hakan. När Erik äntligen lämnat honnom ifred somnade han i fosterställning. Med ett hjärta i två delar. På den ena stode det Ha-ya och på den andra Sofia.
|
|
|
|
