På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

våldtäkten ( 3

Resten av veckan som gick var jag hemma, jag ville inte gå till skolan, hade ingen lust. Mår bara dåligt och varför ska
jag då gå dit ?. Ljuger för mamma att jag har feber och för Hanna också, och jag har fortfarande inte berättat för någon vad som
hände i lördags. De kommer nog alltid stanna mellan oss två , för jag är för rädd för rädd för att inte veta vad som kommer att hända
om jag anmäler honom. Men igentligen borde jag göra de, för de är han som har gjort fel och borde får lida för det.
De va fredag morgon och jag låg kvar i sängen tills klockan blev 12, jag gick upp och åt frukost. Ja som jag gjort hela veckan. Mamma börjar
bli orolig för hon märker att jag inte är som förr. Hon har frågat mig tusentals gången om något har hänt, men jag vågar inte berätta, och för varje
dag som gå mår jag sämre och sämre. När jag var klar med frukosten så kollade jag ut och de såg härligt ut snön låg på marken och solen sken. Jag klädde
på mig ytterkläder och gick upp. Jag gick i flera timmar och tillslut så stod jag utanför polisstationen. Ska jag gå in ? jag stod där utanför i flera
minuter och bara glodde. Tillslut så gick jag fram och öppnade dörren de satt ganska många och väntade, så jag satte mig och väntade. Jag kollade mig runt
och alla som var där såg deppiga ut. Tillslut så ropade en tjej upp mitt nummer. Jag fick panik, jag vågade inte berätta. Så jag sprang ut därifrån. Jag sprang
hela vägen hem och slänge mig i sängen och tårarna forsade. Varför gjorde jag det inte ?, jo för att jag är för rädd.
Dörren öppnade och jag fick panik, hjälp jag låste inte dörren.
- Fanny är du hemma ?
ropade mamma och jag slänge mig ner i sängen av lättnad.
- ahh jag är uppe på mitt rum.
På kvällen när vi satt och åt mat så ville jag berätta men vågade inte.
- mamma ?
- aah ?
sa hon och kollade på mig.
- jag vill flytta till pappa.
sa jag och kollade ner, jag vet att hon blir besviken men de är mig det gäller nu.
- okej
sa hon chokat.
- jag har tänkt, och jag orkar inte vara kvar här nå mer så snälla får jag flytta.
Jag såg hennes besvikna min, hon ville inte att jag skulle flytta, men hon förstod att det hade hänt något.
- du gör som du vill gumman, och jag kommer alltid att finnas här för dig.
- jag vet, men de här känns bäst. Du har ju Erika och pappa har ingen.
- Jo så är det ju men jag kommer att sakna dig, de kommer Erika också.
- jag kommer att sakna er med.
- ska vi ringa och prata med pappa ?
Hon gick och tog upp telefonen, slog nummret. Hon gick ut ur köket och dom pratade ganska länge. Ville pappa inte ha dit mig eller ?. Jag blev
nervös ville inte min pappa att jag skulle flytta dit ?
Efter ett tag så kom mamma in i köket.
- va sa han ?
sa jag nervöst, de känndes som om att jag skulle kunna spricka.
- han tyckte att de skulle bli jätte roligt.
- va ville han.
sa jag och blev jätte lycklig.
- men självklart gumman vad trodde du ?
- jag vet inte.
Hon kramade om mig och jag kännde mig trygg för snart skulle jag få börja om. Försöka glömma de som har hänt.
På kvällen så ringe jag Hanna och berättade och hon blev jätte ledssen. Och jag kände mig som om att jag svek henne, men jag kan inte stanna kvar då kommer
jag aldrig att kunna bli mig själv igen. Hon förstod mig lite men hon ville ändå inte att jag skulle flytta. Efter samtalet så slängde jag mig i sängen och tårarna
forsade. Jag ska flytta, börja om. men jag kommer att sakna de som finns här min mamma, syster och Hanna och alla mina andra kompisar. Men jag klarar inte av att gå
och vara rädd hela tiden. Sen så ringe pappa och vi pratade i fler timmar han ville värkligen ha dit mig. Vi bestämmde att jag skulle flytta dit nästa vecka, först så
ville han att jag skulle vänta ett tag och fundera över, men jag ville komma dit så snabbt som möjligt. I morgon så skulle vi ringa och prata med skolan och den nya skolan.
- gumman, kommer du ner och kollar på tv med oss?
ropade mamma nerifrån vardagsrummet.
Jag reste mig ifrån sängen och gick ner för trappan. När satt mamma och Erika och kollade på tv. Jag satte mig med dom i soffan. Erika kollade på mig med tårar i ögonen.
- ska du flytta ?
jag såg att hon led och jag led också. Jag och min syster har kommer varandra jätte nära sedan mamma och pappa skiljdes. Hon är 3 år yngre än mig, så de kommer att kännas
tomt utan henne.
- mmh, jag ska flytta till pappa.
- jag vill inte att du ska flytta.
tårarna rann ur hennes ögon, jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag kramade om henne och hon höll fast jätte länge. Mamma kramade om oss båda och de blev ett helt gråtkalas.
- gumman ,du måste komma hem på helger lova det.
sa mamma med tårar i ögonen.
- ja, de lovar jag.
Är de värkligen rätt att flytta ?, Men vad ska jag annars göra, jag vågar inte berätta för någon och jag vill inte vara rädd hela tiden. Alla kommer ändå alltid finnas kvar här.
Och jag vill kunna vara glad, inte vara rädd.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.6)

mugglaa - 17 feb 08 - 12:43- Betyg: