Ser du inte min själ? Inte? Hämnden är ljuv... |
Ser du min själ? Kan du förstå hur mycket du sårar?
Hur mycket du förstör och skadar? Dina ord är som knivar
med slipade eggar. De skär sönder min ande, mitt jag med
sina sarkastiska metallfärgade blad. Men hämnden är ljuv.
Han var ensam. Vattnet brusade under bron och musik hördes på avstånd. Han såg
ner i mörkret
av vätska. Han tog upp en sten och lutade sig mot broräcket och med
med all kraft som han kunde frambringa, slungade han iväg den. Det hördes
ett plask. Likt hans liv, sjönk den allt djupare för att aldrig mer åter få
se den mörka ytan.
Han hörde steg bakom sig. Han vände sig inte om utan fortsatte stirra ner i
vattnet.
- Hej, sa en sammetslen röst.
- Jasså, det är du.
- Ja.
Han suckade och kunde inte dölja sin besvikelse. Allt började röra sig. Det snurrade,
runt, runt. Kanske han inte borde ha druckit av den där alkoholen?
- Vad vill du, frågade han en aning sluddrigt.
- Det här.
Han kände något hårt som träffade honom. Smärtan tilltog och allt blev svart.
Hon såg på honom med avsmak innan hon drog av honom sandalerna och skjortan. Med all sin
kraft baxade hon honom över räcket och med ett stort plask nådde han vatten ytan. Han låg
med ansiktet neråt vänt när hon lämnade den lilla bron.
Juliette dansade i takt till musiken. Plötsligt hördes ett skrik från trädgården.
- Hjälp!
Alexander kom springande. Han var upprörd och svamlade osammanhängande. Någon stängde av
musiken.
- Vad är det?
- Lukas! Han... rösten brast.
- Vad är det med Lukas? ropade någon.
- Han är död.
Ett kaos bröt ut. Någon skrek till och en annan ringde nödcentralen.
Juliette lutade sig mot väggen. hon var vit i ansiktet.
- Var är han?
- Bredvid dammen. Han låg i vattnet när jag hittade honom. Marie och ted försöker återuppliva
honom.
Juliette skyndade sig ut. Bort från det överfulla vardagsrummet. han kunde inte vara död, eller?
På avstånd hördes sirenerna.
Lukas förklarades död på platsen. Juliette grät när ambulansmännen täckte över honom med ett lakan.
Det sista hon såg av honom var det spretiga blöta håret och den svarta t-shirten.
Han fick vad han förtjänade, ingen ska behöva lida mera. Inte jag i alla fall.
Han förstörde mitt liv och jag avslutade hans. Stackars Juliette som fick stå värd för händelsernas centrum.
Men hon kommer över det. Han var inte värd att fälla tårar över...
Hämnden är ljuv...
|
|
|
|
