Moderskärlek |
- Nu får du faktisk skärpa dig! ropade hennes
mamma nerifrån köket. Du kan väl tänka på oss
också.
Oss! Vad hon hatade det ordet. Ända sedan hon
och hennes mamma flyttade ifrån den trygga villan i
en Stockholmsförort hade hon hatat just precis det
ordet."Oss" innefattade inte längre flickans varma
vänliga far utan den nye mannen i mordens liv.
Den nye mannen som gjort allt för att bli en
far för flickan, som redan hunnit bli en trotslig
tonåring och som absolut inte behövde en annan
far än den hon växt upp med.
Nu stod hennes mor där nere igen och
protesterade mot flickans kvallsplaner. En fest nu
igen kunde väl knappast vara nödvändigt, menade
morden, då hon själv hellre såg att flickan
stannade hemma och umgicks med henne och den
nye mannen.
Det var dock ingen som flickan brydde sig
om, att festa och drika sig redlöst full hade för
henne blivit ett sätt att fly vardagen i hemmet, där
hon sedan länge blivit satt i andra hand.
Nu tog hon sig steg för steg nerför trappan, lite
lätt vacklande på de skyhöga stilettklackarna. En
enorm triumfkänsla fyllde henne då mordens
starkt ogillande blick gled över hennes kjol, som
visserligen var knälång men slitsad upp till
ljusmsken.
- Du går inte ut så där och jag vill absolut inte
få hem dig i samma tillstånd som förra helgen!
varnade hon men med en rädsla i blicken som fick
det hela att verka som ett skämt. Återigen kände
sig dottern nöjd och med en bitterljuv ton i rösten
sa hon:
- Säg vad du vill, men jag behöver inte dig. Så
vände hon på klacken och skyndade ut, övertygad
om att hon själv var den som visste bäst.
Kvällen var precis som alla nadra fredagaskvällar
och festen precis som andra fester. Högar med
tomma öl- och ciderburkar låg utspridda i lager-
lokanen, där man valt att anordna denna fest.
Musiken hade blivit aning för hög och de små-
kåta tonårskillarna hade vid det här laget händerna
överallt på den tej som råkade stå närmast just
för tillfället. Flickan började dock känna sig
aning för berusad och handen som sökte sig
uppför hennes lår äcklade henne. Irriterat slog
hon bort ynglingens hand och letade sig istället
mot ytterdörren.
Väl ute ur den kvava lokalen tog hon några djupa
friska andetag och såg sig omkring för att fastslå i
vilken riktning hon borde gå. Just då befann hon
sig på motsatta sidan av stan, långt från
föräldrarnas lägenhet, så om hon gick norrut över
parken måste hon ju i alla fall nå centrum och
vacklade från fot till fot övervägade sitt beslu,
men vad fan, visst var det så, beslutade hon sig för
och började skakta gå.
När hon efter en halvtimme nådde den
becksvarta parken tvekade hon ändå ett tag,
lamporna som kantat parkens grusgång var
trasiga allihoppa och buskarna tycktes hotfulla där
inne i mörkret. Kanske skulle hon ändå försöka gå
runt grönområdet, slog det henne, men så kände
hon den molande huvudvärken i bakhuvudet och
tog ett betämt steg på det knastrande gruset och
sedan en till. Flickan följde den krokiga vägen en
bit men så tyckte hon att hennes egna steg inte
längre var de enda som knastrade där i mörkret.
Bakom den närmaste busken skymtade hon då
någon annan, en kille. Han tog av en aning på
farten men kom ändå snart fram till henne och på
det avståndet noterade hon att det vistt var den
där killen från festen. Han öppnade munnen och
sade något. All alkohol gjorde sig dock påmind
och flickan uppfattade inte ett enda ord. När han
märkte hur full hon faktiskt var spred sig ett elakt
leende över hans tunna läppar.
Flickan såg dett och genast stelnade hon till.
Pojken flyttade sig snabbt närmare och högg ett
stadigt grepp om henne arm för att sedan lägga
sin andra arm runt flickans midja och dra henne
tätt intill sin egna kropp. Med ens blev flickan helt
klar i huvundet och skräcken spred sig blixtsnabbt.
När taget runt hennes arm lossades och pojkens
hand istället började leta sig under hennes tajta
linne reagerade hon instinktivt och började genast
vrida på sig och försöka firgöra sig ur hans
tvångsgrepp.
Genast blev hon knuffad till marken och strax
därefter var han ovanpå henne och låste hennes
görgäves fäktande armar under sina muskulösa
ben. Överallt på sin kropp kunde hon nu känna
hans händer, som verkade lämna nästan som
ivriga brännmärken i hennes mjuka hud. Linnet
revs sönder och hennes små bröst knoottrades för
att vittna om den nästan iskalla nattluften.
Flickan var helt slut och orkade inte kämpa
emot längre utan lät sitt huvud rulla över sidan.
Hon såg gräset, det gräs som brukade vara frodigt
och grönt, där barn brukade leka och hundar
springa. Men flickan som låg där försvann allt
konkret, färgen bleknade i samma takt som
hennes stolthet splittrades. Och hon önskade
intensivt att hon följt sin morders såd och insåg
hur mycket hon verkligen älskades av sin mor och
att hon alldrig igen skulle säga nej till att bli rn del
av det där "oss"
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hanochhon - 13 feb 08 - 16:33- Betyg:  | | Åh, shit vad bra^^, Du skriver verkligen jätte bra :D, ^^ |
|
|
|
