huset., |
Det var mörkt. Det blåste och var kallt. Molnen täckte månen så det ända ljuset kom från gatulamporna. Klockan var 23:58, vart var han? Dom hade ju bestämt att dom skulle ses utanför grindarna till huset klockan 00:00 men inte en skymt av Charlie. Jahopp 1 minut kvar. Skulle han banga nu? Det kunde han väll inte göra? Eller, kunde han det? Och varför hade hon gått med på det där dumma vadet?
Just när Nathalie stod och var som mest insjunken i sina egna tankar, kom en skugga smygandes bakom henne. Den kom närmre och närmre. Hon hoppade till när hon kände någonting på sin axel. Nathalie snurrade runt och kände sig lättad när hon såg vem det var.
– Charlie! Måste du skrämmas så där? Men Charlie bara stod där och flinade.
– Vad då? Du är inte rädd va? Sa han, blinkade och drog in Nathalie i en stor kram. Hon kramade honom tillbaka. Gud va gott han luktade tänkte hon och log. Nathalie blundade och njöt av att ha hans armar runt sig.
När dom släppt varan sa Charlie: - Jag trodde inte att du skulle komma.
– Jasså, varför inte? Svarade hon och kollade misstänksamt på Charlie som stod å flinade igen. – Du är tjej Nathalie, sa han. Dom brukar inte följa med på såna här saker.
– Nä, svarade hon. Men vi slog ju vad, och jag förlorade.
– Jaja kom då, och så log han.
Dom gick in genom grindarna till huset. Nu hade det börjat blåsa ännu mer. Vinden lekte med bladen uppe i träden medans dom gick. Det var faktiskt lite kusligt tyckte Nathalie. Men vad kunde hon göra? Hon tänkte inte vara en fegis och dra sig ur.
– Vad tänker du på? Frågade han
– Vad då? Svarade hon.
– Men du ser ju helt frånvarande ut. Är du rädd? Du kan få hålla min hand om du vill, sa han med retsam röst, blinkade och höll fram handen mot henne.
– Nej jag är inte rädd, svarade hon och kollade surt på honom.
Varför skulle han alltid retas, tänkte hon och puttade till honom i sidan så han vacklade till. Han log.
Dom hade kommit fram till dörren. Den såg stor och tung ut. Antagligen gjord av ek. Till höger bredvid dörren fans ett smalt, räfflat fönster som va ungefär lika högt som dörren. Det borde ha varit helt mörkt där inne. Men det var det inte. Nathalie undrade varför det inte verkade störa Charlie att någonting lyste där inne. Han öppnade dörren och sa:
– Damerna först, och höll fram handen som för att hjälpa henne. Ungefär som dom gör på gamla filmer när dom hjälper en dam in eller ut ur en bil.
– Tack, sa hon. Tog hans hand och gick in i det halvmörka rummet innan för dörren. Charlie stängde dörren medans Nathalie tittade sig omkring. Det var en ganska liten hall. Det fanns inte så mycket där inne. En trappa, en klädeshängare som såg riktigt gammal ut och en dörr. Det var från det rummet som ljuset kom ifrån.
Nathalie tog Charlies hand igen och drog med honom mot rummet. Hon ville veta vad det var som lyste. När dom kom in i rummet såg dom att det var ett litet ljus som stod på ett bord. Ljuset lyste upp i rummet så dom såg att det var i ett kök som dom var nu. I det svaga ljusskenet såg Nathalie att det fanns fotspår i dammet som hade bildats under alla dessa år som ingen hade varit i huset. Det hade stått orört ända sen den gamla damen som bott där hade dött. Men vem eller vilka hade gjort fotspåren i dammet? Hon sneglade på Charlie men han verkade inte bry sig speciellt mycket om det. Då kom hon på det. Charlie hade inte kommit hemifrån, han hade kommit från huset när han kom och skrämde henne. Hon funderade på om hon skulle säga det till honom eller inte. Hon kom fram till att hon skulle göra det bara för att se vilken ursäkt han hade.
– Charlie, varför kom du från huset och inte hemifrån när du skrämde mig? Frågade hon med ett litet leende.
– Ööh… svarade han och tittade sig lite nervöst omkring.
Hon skrattade till, gav honom en snabb puss på kinden och sa: - Så söt, med ett leende.
Charlie viste inte riktigt vad han skulle säga, men han visste att han rodnade.
Innan Charlie sen han reagera hade Nathalie börjat dra iväg med honom tillbaka ut i hallen. För det var dit som spåren gick, och sedan upp för trappan. Hon sneglade på Charlie som såg lite nervös ut och frågade: - jaha vart är Nisse och Simon då? Som hon antog var där. Om en av dom skulle spela någon ett spratt så kunde man vara säker på att dom andra också var där.
– Varför skulle dom vara här? Frågade han.
– Men sluta nu man ser på hela dig att du ljuger nu, svarade Nathalie. Nu ska vi bara hitta dom, och så blinkade hon och fortsatte upp för trappan.
Nathalie tittade på golvet och följde fotspåren i dammet. Hmm, ett par fotspår gick åt höger och ett par åt vänster. Vilket par skulle dom börja med att följa? Hon bestämde sig för att dom skulle börja med dom som gick åt höger. Då kom dom in e ett litet rum. Det var sovrummet dom kom till. Svagt, svagt kunde man se konturerna av en säng, ett litet bord bredvid med en lampa och en garderob. Hon antog att personen var i garderoben. Så hon gick tyst dit, medans Charlie stod kvar. Han låssades nysa. Tack tänkte hon och gömde sig vid sidan av garderoben innan personen hoppade ut skrikandes och viftandes med armarna. Det var Simon. Hon kände igen hans röst. Eller ja, skrik va det väll. Nathalie hoppade fram, tog tag i Simon och skrek. Han hoppade till och började skrika av rädsla. Nathalie slutade och började skratta istället och det gjorde Charlie också. Antagligen för att det såg så roligt ut. Stackars Simon tänkte hon. Den som skulle skrämma blev istället offret. Hon kramade om honom när han hade förstått hur det var och såg lite småsur ut till en början men blev sedan lite gladare.
– Hur hittade du mig? Frågade han Nathalie förvånat och titta lite surt mot Charlie när han sa det. Sa han?
– Nej det gjorde han inte sa hon med ett leende. Jag är bara för smart för er, sa hon och blinkade. Nu ska vi bara hitta den tredje musketören också. Alla skrattade lite.
Nathalie gick tillbaka ut ur rummet dit där fotspåren hade delat sig, med Charlie och Simon i släptåg efter sig. Dom ville inte missa hur det skulle gå för Nisse. När hon kom tillbaka ut så började hon följa dom andra spåren. Dom här spåren gick in till ett lite större rum. Nathalie tyckte sig se någonting som rörde sig där inne. Hon kunde också urskilja konturer av en soffa, ett bord framför, en golvlampa på andra sidan soffan och en hylla. Antagligen med böcker tänkte hon. Där va skuggan igen. Nu var den i det vänstra hörnet borta bakom soffan. Nu ska vi ha lite kul tänkte hon. Så hon Drog med Charlie och Simon in i rummet och skickade bort Charlie mot skuggan. Själv gick hon mot soffan så att hon kunde komma upp bakom och skrämma nisse och Simon bara stod där och tittade sig omkring som om han inte visste riktigt vad han skulle vänta sig. Som hon hade förväntat sig hoppade nisse fram för att skrämma den han trodde var Nathalie men som i själva verket va Charlie. Så när Nisse stod där och inte fattade varför Charlie va den som kommit, hoppade Nathalie fram och skrämde honom precis som hon hade gjort med Simon. Han blev lika rädd som Sinom hade blivit. Simon, Nathalie och Charlie stod och skrattade och när Nisse hade förstått vad som nyss hänt började han också att skratta. Nathalie gav även honom en kram.
– Jaha sa hon, nu e dom tre musketörerna åter samlade och log.
*DUNK*
Någonting lät på nedre våningen.
– Är det någon mer här? Frågade Nathalie med förvånad min och tittade på killarna.
– Nä inte vad vi vet, svarade Simon och lät fundersam.
– Vi går ner och kollar, sa Charlie.
När dom gick ner för trappan såg dom att ljuset inte lyste inne i köket längre.
– Blåste ni ut ljuset? Frågade Simon.
– Nej det gjorde vi inte svarade Charlie lite osäkert och kollade på Nathalie.
– Nej det gjorde vi inte bekräftade hon.
Alla fyra tittade sig omkring och började långsamt gå mot köket. Nathalie tog Charlies hand. Han sneglade lite på henne och log. Helt plötsligt kommer någonting lysande flygandes ut genom dörren till köket. Alla stannar till och springer sedan skrikandes ut därifrån när ”anden” skrattar hånfullt.
Dom springer så fort dom kan. Men vart tog Nisse och Simon vägen? Undrar Nathalie efter ett tag och börjar sakta ner. Charlie hade dragit i henne åt höger efter grinden utanför huset så hon hade följt med. Dom andra måste ha sprungit åt något annat håll. Nu hade både Charlie och Nathalie stannat, flåsande efter spring turen. Charlie drog in Nathalie i en kram. Efter en liten stund släppte han taget lite men höll fortfarande kvar. Hon tittade på honom, in i hans klarblå ögon. Sedan lutade hon sig fram och kysste honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | jenka - 13 feb 08 - 16:12 | | fyfan va bra <3<3 | LittleHoney - 13 feb 08 - 15:45- Betyg:  | | Braa :)<3 |
|
|
|
