[TH-FF] Out of view - 14 |
Öhm, jaa, alltså xD Varnar för ett lite.. äckligt kapitel nu, så håll i er och LÄS + KOMMENTERA ^_^
____________________________________
14. – Bill
Och plötsligt blir jag bara så arg. Varför ska jag behöva stå här och vara rädd? Varför ska jag ens behöva finna mig i något av det här!? Ilskan mot denna orättvisa verklighet sjuder inom mig, och jag blänger argt på mannen framför mig.
”Vill du ha MIG? Vad fan då för!?” fräser jag, och känner mig riktigt stolt över att lyckas få det att låta som en nästan äkta Bill-fräsning. Det där gräsliga leendet som spelar i det skarpa ansiktet stelnar en aning, men försvinner inte.
”Förstår du inte det själv?” fnyser han medan han fortsätter sin kontrollerade, långsamma framfart mot mig, ”Lille Bill” lägger han sedan till, nästan eftertänksamt, som om han kommit på sig själv med felsteget att inte håna mig genom att kalla mig det där gräsliga smeknamnet.
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, säger därför ingenting medan jag fortsätter rygga baklänges, bort. Och så känner jag hur min rygg slår emot väggen bakom mig, och min flyktväg plötsligt är avskuren. Han har visst upptäckt samma sak, för återigen blir leendet bredare, självbelåtnare och mer överlägset. I två bestämde steg är han framme hos mig, och jag stirrar på honom, försöker intensivt att inte visa den fasa jag känner då han lägger sina grova händer på mina axlar och naglar fast mig mot väggen.
”Jag vill ha dig, Bill. Fattar du vad jag menar? Jag vill HA dig”, han lutar sig framåt och andas orden tätt intill mitt öra. Jag ryser, vrider snabbt bort huvudet från hans utandningsluft, från orden som följer med den, men mest av allt från ordens innebörd. För jo, jag fattar, självklart fattar jag. Den där hesa rösten i mitt öra, som en blandning mellan stön och väsning, full av det där som jag förut inte kunde placera, men som jag nu med äckel inser vad det är - kåthet, girighet och en grov grotesk lust att... att… vilja ha, äga, göra vad han vill med. Men nej, fy! Hur fan kan jag ha en sådan otur att min kidnappare är en jävla pedofil, och dessutom BÖG!? Fast i och för sig, så är det inte så stor chans att någon annan än en ren galning skulle kidnappa någon av medlemmarna ur Tokio Hotel. Men usch, hans händer, hans äckliga jävla händer på mina axlar! NEJ, HJÄLP!
Han har lutat sig lite bakåt igen, någon decimeter ifrån mig står han och ser lystet ner på mig. Det lilla avståndet i samband med det växande äcklet och rädslan som väller upp inom mig, ger mig på något sätt en konstig kick. Desperat kastar jag mig åt sidan, försöker smita förbi honom, bort från min fastlåsta position och mot dörren, friheten. Men jag hinner inte ta mer än några ynka små skitsteg, innan en grov arm far ut och jag känner ett smärtsamt ryck i håret. Jag skriker till och stannar tvärt mitt i ett steg. Jämrar mig svagt då han långsamt, som för att dra ut på pinan in i det längsta, drar tillbaka mig mot sig, halar in mig med samma njutning som om jag vore en extra fin, nyfångad fisk som han ska till att äta. Han skrattar lågt, trycker upp mig mot väggen igen medan han borrar sin svarta, döda kåtblick i mig.
”Inte tror du väl på allvar att du kan fly, lille Bill? Isåfall blir jag nog tvungen att informera dig om att det är fel tänkt av dig, stackars. Du ska nämligen inte gå någonstans” suckar han och blottar tänderna i vad som mest av allt ser ut som ett lystet rovdjursgrin.
”Tycker du inte att det är lite oförskämt att gå redan? Det roliga har ju knappt börjat…” lägger han till, och med en ofrivillig rysning känner jag hur hans ena hand växlar från att hålla mig stadigt upptryckt mot väggen, till att långsamt glida ner längs min överkropp och tillslut lägga sig till rätta kring min midja, där den sakta börjar smeka mig under tröjan.
”V-v-vad f-fan gör du, j-jävla peddo!? ÄCKEL!” flämtar jag och försöker slingra mig loss, komma undan, bort från hans äckliga beröring, bort från honom. Men jag kommer inte undan, kommer faktiskt ingenstans. Hans grova armar håller fast mig lika lätt som om jag var en mus i kattens klor.
”Är det något som inte är bra, lille Bill? Tycker du inte att det är skönt?” flinar han, medan hans hand fortsätter smeka mig över magen, och jag hör hur hans andhämtning blir tyngre.
”Gubbjävel, bög, äckel! Sl-släpp m-mig!” kvider jag och börjar förtvivlat slita och dra i hans arm, i ett desperat försök att få bort den hårdhänt smekande handen från min kropp, från mig. Men självklart lyssnar han inte, verkar inte ens höra mina patetiskt meningslösa protester.
Hans andetag är snabba, hesa av upphetsning, och plötsligt börjar han slita vilt i mina kläder. Jag flämtar chockat till då min tröja rivs sönder med ett skärande ljud av sömmar som spricker, tyg som trasas sönder och mjukt faller till det smutsiga golvet.
”Nej, f-f-fy f-fan! Släpp mig, sluta - SLÄPP!”, nu skriker jag, hör hur min röst bryts i panik och avsky. Jag sparkar vilt, kämpar nu på allvar för att ta mig loss och komma bort, bli fri. Men då blir det plötsligt liv i honom, och en brännande örfil träffar min vänstra kind, kastar mitt huvud åt sidan så att bakhuvudet dunkar mot väggen bakom mig. Jag drar häftigt efter andan vid smällen, blinkar då rummet och mannen blir suddiga framför mig för ett ögonblick.
Jag hinner inte återhämta mig innan hans händer tar tag om mina överarmar, lyfter mig framåt, uppåt och sedan dunkar mig mot väggen igen. Mitt huvud slår lealöst emot väggen igen, och tro på klyschor eller ej, men jag ser faktiskt sådana där berömda stjärnor och solar dansa för min blick.
”Vad… vad FAN ska jag göra för att du ska begripa, ungjävel!? SLUTA KÄMPA EMOT, DET ÄR INGEN IDÉ! Jag är starkast, JAG, och inte du, lille Bill! Ge upp och njut, låt mig njuta, låt mig få dig! – Jag vill ha dig, Bill, FAN VAD JAG VILL HA DIG!” gormar han så att små salivstänk från hans vidöppna mun träffar mitt ansikte. Det sista stönar han fram samtidigt som han stirrar på mig med den där skrämmande kåta blicken. Men jag lyssnar inte, stänger bara av öronen och koncentrerar mig på att motarbeta honom. Trots att mitt huvud fortfarande känns lite dimmigt efter smällarna, kämpar jag, vrider mig som en bångstyrig mask i hans grepp.
Och plötsligt, mitt i allt gormande från hans sida, och ljudlöst kämpande från min, stelnar han till och något som jag tror är triumf ersätter ilskan i de svarta ögonen.
”Du, din lille skit, nu ska DU lyssna på MIG!” väser han och trycker upp sitt ansikte tätt intill mitt, stirrar mig hotfullt in i ögonen. Jag får lust att skrika, spotta ut mitt äckel, min ilska, förnedring och avsky rakt i ansiktet på honom, och sedan springa, fly så fort benen bär. Men jag kan inte, sitter totalfast och har inget annat val än att lyssna på vad den skiten har att säga.
”Din bror, jag har din bror. Vill du någonsin se honom levande igen så SLUTA KÄMPA EMOT!”, de sista orden ryter han ut rätt upp i fejan på mig, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
”Tom? H-har du…?” stammar jag och försöker andas normalt. Men det går inte, både mitt hjärta och min andning verkar ha drabbats av hjärnans panik och fungerar inte alls som de ska.
”Ja, lille Bill. Din bror är i tryggt förvar på en trygg plats. Och nu är det upp till dig att bestämma, Bill. Tänker du ge mig det jag vill ha, eller utsätta din bror för någonting… värre än döden, värre än du någonsin kan föreställa dig?” säger han, och nu låter han sådär gräsligt lugn igen. Överlägsen, säker på att segern redan är vunnen. Och jag blir nog tvungen att säga att han har rätt – segern är vunnen, för honom. För om det är sant, om han har hittat och tagit Tom, så kan jag inte ta risken att kämpa emot. Aldrig att jag skulle riskera min älskade brors liv före mitt eget, aldrig.
Men vad fan ska jag göra då? Låta honom ”hålla på”? Låta honom utsätta mig för något sådant här grymt äcklig, vidrigt, hemskt, FEL!?
”Nå, hur blir det? Har du bestämt dig, lille Bill?” viskar han lent, och nu är kåtheten där igen, både i ögonen, rösten och hållningen i den muskulösa kroppen.
Jag drar skakigt efter andan, sväljer hårt för att försöka få bort klumpen som täpper till min hals, utan att lyckas. Sedan slår jag ner blicken, fäster den på mina egna skor och nickar svagt. Nickningen är så liten att den nästan inte finns, men det är ändå en nickning, ändå ett medgivande, ändå ett jävla ”ja”. Och han ler triumferande, fixerar mig med sin rovdjursblick och lutar sig närmare, flåsar i mitt öra medan de kantiga läpparna pressas mot min hals. Hans händer vandrar längs min kropp, smeker hårt, lystet över min bara hud. Jag känner hur jag återigen ryser, får gåshud över hela kroppen. Inte av välbehag förstås, utan äckel, ångest, förnedring över att bli utsatt för det här. Hans ena hand trevar sig ner över min mage, hittar gylfen till mina svarta jeans och börjar fumligt knäppa upp dem. Jag känner hur hela min kropp stelnar till och okontrollerat börjar darra, hur hela mitt väsen skriker ”NEJ!”, att detta är fel, så jävla fel, att jag inte borde låta det hända. Men ändå står jag där utan att göra någonting. Visserligen stel som en pinne och så motvillig man kan bli, men fortfarande utan att kämpa emot eller säga ifrån. För Toms skull, allt för min brors skull.
Hans flåsande läppar lämnar min hals, färdas uppåt mot mitt ansikte medan de gång på gång pressas mot min hud. Till slut trycker han sin mun hårt mot mina egna, stenhårt hopknipna läppar. Jag kan inte riktigt styra det själv, står bara inte ut med behandlingen längre, så jag vrider bort huvudet från honom, flämtar efter luft i avsky.
Men blixtsnabbt åker hans ena hand upp, tar omilt tag om min haka och tvingar tillbaka mitt huvud på plats igen. Han kysser mig länge, hårt, girigt. Jag får kämpa hårt, kämpa emot mig själv för att inte göra något överilat som skulle riskera Toms liv, att för en gångs skull inte lyda mitt hjärta.
Jag har munnen hårt stängd mot hans intensiva kyssande, tänker inte, INTE låta honom… Men hans tunga letar sig brutalt fram, pressar sig in mellan mina läppar, börjar cirkulera i min mun. Och samtidigt håller hans ena hand ett stadigt tag om min nacke, med fingrarna inflätade i mitt svart- och vitslingade hår. Jag rycker till, spärrar förfärat upp ögonen då jag känner hur hans andra hand trevar sig in innanför mina tajta byxor, in innanför kalsongerna, och...
____________________________________
Scheisse, blir nästan rädd för mig själv - VAD F*CKING DUM JAG ÄR MOT LILLA OSKYLDIGA, FINA, UNDERBARA BILL!?!? O_O *göra som husalferna = banka huvet i väggen som bestraffning*
Men jah - vad tycker ni om behandlingen av vår älskade Bill? Vad har ni för "tankar" om den bögiga pedofiläckel-typen? Vad tycker ni om den här ficen + mitt sätt att skriva? Något/några fel eller något ni stör er på?
Ta chansen och säg vad ni tycker i en liten ynka, eller lång och utförlig om ni vill det, kommentar!<33 x)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | kristinahi - 30 mar 08 - 12:07- Betyg:  | shit detvar mycket och hämst men det är så synd om billi
men du det var ganska bra | johannaa_ - 30 mar 08 - 11:54- Betyg:  | | USCH! det var hemskt! :s | | Elon_B - 21 feb 08 - 23:09- Betyg: | | Aaaaah, NO! Inte Bill :'( *snyft* Näfyyfan vad bra du skriver :D <333 Ska kasta mig över nästa del nu på dirr!! :D <333 | | wtb483 - 20 feb 08 - 14:59 | nein!!
save t und b !
bra skrivet! | | Solstorm - 16 feb 08 - 20:55 | tack<33
hah, fortess, jag tar det som en komplimang, att jag fick dig att nästan spy xD <3 | | FortessOfTears - 16 feb 08 - 20:07 | | USCHUSCHUSCHUSCH! Ingen människa har fått mig att känna för att spy av någonting de har skrivit, men du får äran att vara den första x) För det här är så sjukt äckligt och elakt att jag faktiskt mår illa. (Det kanske beror lite på att jag precis blev tvingad till att ÄTA, men skit samma) Alltså, du har fått mig att tro att det är JAG som är där inne och.. USCH säger jag bara :S Du skrämmer mig nästan xD Men ... DET HÄR ÄR UNDERBART <333 Nu ska jag läsa nästa ... ^__^ | | EmelieCarlsson - 13 feb 08 - 12:30- Betyg: | | Skibra! Stackars Bill :'( och det där jävla peddot ska döööö!!! -.- *ondeskefullt flin* xP Skitbra, längtar till nästa del :P | | Solstorm - 12 feb 08 - 21:47 | åh, tack :')
Blir verkligen glad! Det är liksom en så skön känsla, att få känna sig åtminstone LITE duktig när andra gillar det man gör. :) | | LisaHoglund - 12 feb 08 - 21:03- Betyg: | | Åååh, SJUKT bra!! Stackars Bill :O Jävla idiotjävel, kan han inte sticka därifrån?! (Pedofilen alltså, inte Bill xD) Angående den här berättelsen så ÄLSKAR jag den!! Och jag älskar ditt sätt att skriva. Du har så bra ordförråd, du får det varierande, så att man inte tröttnar... <3 | | LilaCitron - 12 feb 08 - 16:56- Betyg: | MEEEN !? Jag får lust att kasta mig in bland bokstäverna och
rädda Bill från den fula och äckliga pedofilen!! Men du
skriver för bra så jag får inte PLATS!! , Även om det är
brutalt hemskt så vill jag ha en fortsättning, (A) <333 | | woops - 12 feb 08 - 15:53- Betyg: | | Blir alltid lika ... stum? (haha, man SKRIVER ju, och man kan ju inte bli skrivstum?) av det du skriver. Alltid så otroligt bra, och även om jag tycker hemskt synd om Billsen så är den en micket micket bra novell :D Bäst <3 | | Solstorm - 12 feb 08 - 15:33 | hehe^^. Lugn nu! Eftersom jag själv tycker megasynd om Bill just nu, så ska jag nog se till att rädda honom x)
Men ni får gott vänta till nästa kapitel innan ni får veta HUR *onskefull* :D:D:D
Men hursomhelst: tack<33 | | KleineTomi - 12 feb 08 - 14:07- Betyg: | | hjälp!!tycker såååå synd om Bill!Snälla hjälp honom någon!!!! | | Mangasagan - 12 feb 08 - 11:13- Betyg: | Den enda tanken jag har just nu är att jag ska DÖÖÖÖÖÖDA DET DÄR JÄVLA PEDOT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! *ser galen ut* Jag ska personligen se till att han får lida!! Eller nej, jag vill inte komma i närheten av honom, så jag ska låta någon annan göra det, någon som INTE är Bill (inte mig heller för den delen ^^)
Urk, stackars Bill:'( Hur kan du göra såhär????
Iaf, jättebra<3 Vill ha meeer!!!! |
|
|
|
