Oknutna skosnören |
Del 1.
Raketerna lyser ikapp, champagneglasen skålar, skratten klingar. Det är nyår. På tredje våningen i ett hyreshus i Karlskrona bor en flicka. Hon sitter mitt i vardagsrummet och gråter. Rummet är litet och det enda ljuset där inne kommer från levande ljus. Soffan består av en träskiva på fyra ölbackar, och är överbelamrad med kuddar. På soffbordet, som består av en träskiva på en ölback, står en kopp te. Fönstrena är täckta av gardiner, som hon sytt av billiga färggranna tyger. På golvet ligger en tjock matta som dämpar ljudet av steg, som nu kliver på den för att komma fram till soffbordet och koppen med te. Flickan är mycket medveten om alla glas som skålar, alla skratt som klingar och alla raketer som avfyras, ljuden letar sig in genom fönstren, trots att hon gjort sitt bästa för att stänga dem ute. Hon tar koppen och sjunker ner på en stor lila och brun kudde. Till slut, runt tretiden sänker sig tystnaden över henne, och omsluter henne i en luddig diffus tomhet. Teet har gjort henne dåsig, och hon somnar där hon sitter.
Solen letar sig in mellan gardinerna och bildar en smal ljusstrimma på golvet. Någonstans ringer en telefon. De envisa signalerna letar sig fram till flickan där hon ligger, delvis på golvet, delvis på kudden, och väcker henne. Handen trevar på soffbordet. När hon inser att den inte ligger där utstöter hon ett ljud, som låter som ett mellanting mellan en suck och ett gnyende, och sätter sig upp. Hon gnuggar ögonen, som känns som om de är fulla med grus, och ser sig om efter telefonen. Hon får syn på den genom köksdörren. Den ligger på diskbänken. Hon går dit och trycker på den gröna luren.
”Hallå?” Gäspar hon, bara för att höra ett klick i andra änden.
Äsch. Hon måste ändå gå upp. Hon går fram till det mycket gammalmodiga kylskåpet, som hon kom över för två hundralappar förra året, och öppnar dörren. Hon tar ut mjölken.
Flingorna, som står på en annan bänk, nappar hon till sig i förbifarten. Hon ställer fram det på det lilla runda bordet av ek, och sätter sig på en stol. Mjölken rinner ut ur förpackningen och ner i tallriken. Flingorna regnar ner över mjölken. IKEA-skeden blandar runt lite och lyfter sedan upp flingor och mjölk mot munnen. Bara för att hon har stoppat in en massa flingor i munnen ringer telefonen. Flingorna krasar när hon intensivt tuggar sönder dem. Sedan trycker hon återigen ner den gröna luren och sätter mobilen mot örat.
"Haå?" blir det, eftersom hon har massa flingor i munnen.
"Är det Johanna?" Undrar en välbekant röst.
"Kimmy!" utropar hon så att de flingor som fortfarande är kvar snöar över bordet.
"Jag hörde inte att det var du!"
"Öhm.. jag hade munnen full av flingor.."
"Jaha. Men du? Jag tänkte att… jag menar…" Kimmy blev osäker "om du känner dig tillräckligt frisk… så kunde du följa med och ta en fika med mig senare idag…?"
Johanna kände efter. Jo, hon kunde nog följa med och fika.
"Jo, det går nog. När? Jag behöver minst två timmar, jag har precis vaknat."
"Men kom ner till stan vid tolvtiden då, så kan vi luncha?"
"Mm, det blir jättebra. Bara det är något billigt ställe."
De avslutade sitt samtal och Johanna fick fart. Hon åt upp, diskade och ställde sig i duschen. När hon kom ut igen, efter rekordet 5 minuter, ställde hon sig att begrunda sin spegelbild. Det röda håret hängde, nu när det var blött, bara någon centimeter från axlarna. Det runda ansiktet var lite rödflammigt efter den varma duschen, men de nästan svarta ögonen stirrade likväl tillbaka på henne. Hon tyckte inte om speglar, de fick henne att undra vilken värld som var verklig, så hon vände ryggen mot den och tog fram hårborsten, hårfönen och en sorts gelé, hennes vapen mot håret för att få det att se ut som hon ville.
Efter en kvart gick hon till attack mot ansiktet. Ljus foundation som grund, sedan på med lite rouge. Ögonen fick sig en släng av mascara, Masterpiece Max, ljusgrå kajal av märket Loréal, och vit ögonskugga.
Läpparna fick en knallröd färg, Intensive Red, köpt på internet.
Hon gjorde lite arkeologiska utgrävningar i garderoben, och hittade en röd skotskrutig klänning med svarta volanger, och under den låg ett par svarta nätstrumpbyxor. Hon kastade ut sina fynd på golvet bakom sig, och rotade runt efter sina skor. Hon visste att hon lagt den där efter helgens äventyr.
Hon stängde garderoben, tog på sig kläderna och stoppade en plånbok i fickan. Efter det letade hon igenom sin smyckes låda, och hittade ett sedan länge bortglömt halsband. Hon tog upp det och hängde det om halsen. Det svarta och silvriga korset hängde i precis rätt höjd. Hon gick ut i hallen och tog på sig de svarta platå lackskorna med högt skaft. Hon tittade ut genom fönstret och såg att morgonsolen hade täckts av moln. Det regnade. Hon rotade fram sitt svarta paraply, som också det hade volanger.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | vinni - 14 feb 08 - 21:16- Betyg:  | | massa fiiint :D:D <3<3<3 vill läsa mera :D <3 | | prickigthallon - 10 feb 08 - 22:24- Betyg: | Det var en jättebra början :)
mera :D <33 | | hanochhon - 10 feb 08 - 17:53 | | Den var bra ^^ :) |
|
|
|
