Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vet inte

Om det inte hade varit för ögonlocken som då och då slöts för att sedan en sekund senare slå upp igen skulle du säkert ha trott att han var en docka. Eller kanske, om du nu är en sådan som tror på liknande väsen, ett spöke. Så stilla var pojken. Och om du tagit dig modet att gå några steg närmare för att se efter vad detta var för individ, skulle du ha hört hans väsande, jämna andetag där han satt. Då skulle du ha ryggat tillbaka. Du skulle ha backat på grund av hans blick som just då skulle ha höjts för att möta din. Du skulle ha tittat bort, låtsas att du inte lagt märke till honom än. Även om han var svår att missa. Det var bäst så. Han var en svart prick mitt i allt det vita. Vad gjorde han här? Här bland de vitklädda människorna som strövade runt genom de vitmålade, nästan kliniskt rena korridorerna, mellan bårar in igenom dörrar. Här fanns hundratals dörrar, hundratals möjligheter. Sjukhuset var en enda jävla labyrint i Benjamins just blå ögon.
Han hatar det. Han hatar dem allihop. De är falskare än … Än vad man nu kan jämföra falskhet med.
Klick klack, klick klack.
Klickandet och klackandet upphör framför honom, och ersätts av en djup kvinnoröst
”Benjamin Maximilian Storm?”
Han såg upp på Jane Williams, en utav de kvinnliga vitrockarna. Han hatade henne om möjligt ännu mer nu när hon hade det där uttrycket i sitt nästan omänskligt vackra ansikte. Beklagande? Ursäktande, liksom flyktigt? Varför kunde hon inte se honom i ögonen och säga det som de skulle ha sagt? Han förstod mycket väl. Mycket hade han varit, men aldrig dum. De där ögonen, den där minen. Det var allt för avslöjande.
Han nickade kort.
”Diana Storm, din mamma.. Hon var stark in i det sista, hon var en ovanligt stark kämpe inatt, men ..”
”Jag vet.”
Kanske var det så, att han var precis så feg som alla sa att han var. Han vågade inte höra babblet, då han visste vad som skulle komma. Eller så var det något annat som fick Benjamin att hastigt resa sig upp ur stolen där han suttit, för att sedan med snabba steg
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Muffilina - 4 mar 08 - 20:33- Betyg:
Asså, du skriver typ "Breathtaking" bra O.O<33
Men novellen typ... Tog inte slut ? x)

Skriven av
Runawayrabbit
10 feb 08 - 11:29
(Har blivit läst 39 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord