Till dig, du kanske kommer förstå hur jag mår nu |
Vi var tiotusen-tals .. tillsammans. Ni och jag. Jag gick under er, ni var mina beskyddande ögon, mina stjärnor. Det var bara ni som lös uppe på himelen, ingenting annat. Eller jo, det kanske det gjorde föresten. Jag minns inte det så klart, men jag tror att det var min kärlek som höll mig uppe på benen. Min kärlek till er. Jag gick under er och ni såg på mig. Ni kanske var dom ända som verkligen såg mig som den jag var. Jag var på väg till festen, ni vakade över mig och allting var precis som vanligt. Allt var som vanligt tills jag började få flaskorna. Cider, Vodka, Whiskey .. det spelade ingen roll. Jag kännde ändån inte hur det smakade. Allting smakade likdant.Klunk efter klunk, tillslut visste jag inte enns vart jag var, eller varför jag var här. Det ända jag tänkte och sa var "Mer, jag vill ha mera !. Jag fick vad jag ville och jag började bara springa runt. Jag minns så väl hur jag dolde alltihop för dig, men tillslut gick det inte längre. Jag spottade och sprutade ut all dricka på dig, och du hällde öl på mig, och vände klacken och gick iväg, iväg hemmåt. Jag förstod först inte varför, för jag kunde inte tänka klart. Men jag glömmde det snabbt och började dansa vidare. Tillslut var jag tvungen att gå hem, tillsammans med henne som jag bott med i hela mitt liv. Hon frågade mig om jag hade druckit, jag svarade "japp, det har jag. och det var gott! Jag tog ändån inte så mycket, mamma! . Hon förstod mig och jag förklarade för henne att jag inte var liten längre. Hon såg inte mig i ögonen mer den kvällen. När jag kom hem, gick jag till toaletten och såg mig i speglen, eller ja .. det jag såg var ett vinlande as som stod och små log mot säg själv och tänkte :"Fan vad underbart!". Jag gick sedan till mitt rum och jag sa godnatt till dig. DU ställde dig frammför mig och sa "Vadå godnatt?, vafan var det du gjorde ikväll ?, jag svarade så jävla dummt, för jag visste ju vad jag gjorde. "Vadå, vad menar du?. Du fortsatte att skrika åt mig. Både du och jag var fulla, och vi var längre inte under mina beskyddare, nu stod vi i mitt rum och skrek åt varandra. Du slog till mig och sa att jag inte var värd någonting. Att mina bröder hade varit som änglar, och att jag hade varit som ett jävla helvete. Du sa att du ville att jag skulle försvinna. Du ville att jag skulle dö.
Förstår du att jag inte kan älska dig längre, pappa?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | _mos_ - 6 mar 06 - 02:17 | håller me 7mary7
så jävla arg när ja läser eller hör sånt
fint skrivet iaf | 7mary7 - 16 feb 06 - 07:06- Betyg:  | som sagt..
ja lider verkligen med dig =(
blir så jävla förbannad när ja läser/hörsånt här!! |
|
|
|
