Jag och Rick |
Jag och Rick satt på kanten till mammas säng, hon andades fortfarande men andetagen var små och ryckiga. Jag la min hand ovanpå hennes och kramade den hårt.
Mamma hade lärt oss allt vi behövde om hur man skötte en gård. Hon hade till och med gjort sig besväret att lära oss läsa.
Prästen som var och predikade när min far dött vart mycket inponerad när jag och Rick läste ett stycke ur bibeln. Han hade gått till mamma och undrat om han hade fått tagit oss med sig för att bli prästlärlingar. Men mor hade bara skakat på huvudet. Jag var glad att hon nekat prästen, för präst var det sista jag ville bli!
Nu skulle vi säkert bli ivägskickade till barnhem, nu när mamma skulle dö. Jag tittade ner på mamma hon andades inte lika ryckigt längre och pulsen slog saktare på hennes hals. En ensamm tår ledade sig ner för min kind, tätt följd av en annan. Rick kramade mig, Jag kände hur hans starka armar omslöt mig, hur det tröstade mig.
”Allting kommer bli bra” viskade han i mitt öra. Men jag visste redan nu att hennes hjärta slog sina sista slag. När vi släppte taget om varandra var mamma för länge sedan död…
En granne hade kommit över på morgonen och skött om liket. sedan hade de kommit två män och bärt ut henne på en kärra och sedan kört iväg. Vi visste redan nu att de skulle komma sen och hämta oss, så vi började packa. vi tog med oss allt som var värdefullt för oss. Jag gick inn i mammas sovrumm, gick framm till byrån i hörnet och drog ut en byrålåda och plockade upp det lilla halsbandet som jag fått av mamma när jag föddes. jag höll upp den lilla silverkedjan i händerna. sedan letade jag upp Rick och bad honnom att knäppa det. Rick hade ett likadant halsband, det hade han haft på sig ända sedan den dagen då han föddes. jag hade det med tills jsg blev tre, jag hade varit så vild att den nästan gått sönder flera gånger. sedan dess hade mamma varit tvugnen att ta av mig det. men nu skulle jag vara mycket försiktigare. jag stängde byrålådan igen, och skulle gå in i köket, men jag stannade i hallen framför enn gammal dammig ram, jag strök sakta bort dammet från tavlan, Hela min familj stod och log emot mig, Far stod rakryggad bredvid Mamma, mamma som var ung, ung och vacker, utan de rynkor och gråstrimmiga hår hon skaffat sig när far dog. och så jag och Rick, noll och tre år gammal, båda med ett glatt flin på läpparna. Jag tog ner kortet och lade ner det i väskan. Rick satt på trappan så jag gick dit och satte mig bredvid honnom. jag studerade hans annsikte. Han var mycket lik far med sina höga kotor, blåa ögon och bruna kortklippta hår. jag däremot var lik mor, jag hade hennes gröna ögon, och hennes mun, men jag hade brunt hår som Rick.
Sommaren såg ut att bli ovanligt varm iår. bäcken intill våran gård hade nästan torkat ut, och det var bara juni än. jag blundade och kände hur solen värmde mitt skinn. efter någon timme på trappen så petade Rick mig i sidan och pekade efter vägen där det komm tre ryttare.
- Jaha då var det väl dags att gå då. sa han och suckade och reste sig upp och gick in efter ryggsäckarna
- Måste vi? stönade jag, men ställde mig upp och följde med in.
när vi komm ut igen så var ryttarna framme på gården,
-Rickard och Fredrick Brownsley? sa en svarthårig ryttare på en fux. vi nickade och gick fram till dem, och de lyfte upp oss på hästarna. jag fick sitta med dem mörkhåriga mannen på fuxen. och Rick fick sitta med en ljushårig mann på en brun häst.
-Klara? ropade mannen bakom mig, vi nickade och de satte av i trav längst vägen.
- Vad kommer hända med gården nu? frågade jag mannen som jag satt framför,
- den kommer stå orörd, grannarna kommer ta hand om djuren. sa han kallt och stirrade på vägen framför. jag sade inget mer på hela vägen.
När vi ridit i ca en timme svängde vi helt plötsligt in på en annan väg, en väg där jag alldrig varit förut.
träden var mycket högre på den nya vägen och trädkronorna korsades någon stans lång där uppe så bara några få solstrålar hittade ner till manken framför oss.
En stor skyllt hängde lite längre fram på vägen. när vi komm närmare så kunde man se att set stod "Badericks Barnhem"
prydligt insnidat på stocken. Barnhem blev de tänkte jag likgilltigt.
en ganska stor gård uppenbarade sig vid vägens slut. ett vitt hus omgivet av två lador och ett mindre hus, och i utkanten stod det två stugor, troligen dass. vi red upp på gårdsplanen och väntade. Några barn lekte på en liten fotbollsplan en bit från gården. efter en stund kom en svarthårig kvinna ut från stugan på sidan. hon komm fram till dem och frågade
- Är de pojkarna Brownley? med ganska skrivlig röst.
- Ja frun svarade mannen son jag red med. hon tittade på mig och Rick när vi satte av hästarna.
- Jag är Miss Harley, sa hon strängt
- ja frun sa vi i kör och tittade på henne
- Ni får leta reda på någon som får visa er runt sen, på övervåningen på den högra ladan ligger pojkarnas sovbaracker sa hon och pekade mot ladorna.
- Erat rummsnummer är 6 och ni får dela rum med en pojke vid namn Westeley, fruckost klockan 7.00 Middag klockan 15.00 och kvällsmat klockan 19.00. om man inte är där och får mat då, är man utan. Några frågor? vi skakade på våra huvuden och tog ryggsäckarna och gick mot ladan.
det var en trapp ute upp till övervåningen. och man komm in i en lång korridor,
- Nummer 1,2,3,4,5 och 6 mumlade Rick när han gick längst korridoren fram till rum nubber sex. vi öppnade dörren och gick in. rummet var ganska litet, det stod två hög och låg sängar på var sida om ett fönster och så var det två skåp bredvid sängarna och en garderob. en lång mager pojke satt på sängen och välkommande oss.
- Tjenna, Jag är Robert men kalla mig Westeley sa han och log mot dem. "och ni e?"
- Rickard och Fredrick" svarade vi.
- men kalla mig för Rick" sa Rick sen och satte sig på en ledig säng
- och mig för Fred lade jag till.
2 månader senare...
Dagen hade varit stekhet så vi hade rymmt ner till en sjö i närheten för att bada. Westeley och Rick sprang ut i det sköna vattnet. jag komm lite efter för jag snubblade på en rot och föll raklång på marken och skrapade upp knäna. jag fattade inte hur jag kunde snubbla på roten eftersom jag såg den och hoppade över den. men jag hade troligen inte hoppat tillräckligt långt, för nu låg jag raklång med foten under roten. jag låg och blängde på den förvridna roten min fot satt i,
det var troligen för mina ben hade blivit längre och jag intr ricktigt kunde stura dem än, jag snubblade nästan på allt nuförtiden
-Komm nu Fred! det är inte kallt! ropade Westeley och Rick från mitten av sjön. jag ställde mig upp och borstade av mig all gjord och sedan gick i vattnet. det var riktigt härligt. jag simmade ut till Rick och Westeley.
- Jag snubbla faktiskt klagade jag och försökte sticka upp knäna över vattnet och visa dem såren, men det gick inget vidare utan att nästan drunkna.
Vi var kvar vid sjön ända till kvällen, då en mycket arg Miss Harley komm och jagade hemm oss, hon svor att hon alldrig skulle släppa oss utom synhåll igen.
på kvällen var det slagsmål i ett av rummen längst ner i koridoren. De hade spelat kort och en av dem hade fått fyrtal i femmor när den andre hade fått en välldigt hög kåk. och då Hade de börgat bråkat om vad som var högst. de var troligen nybörgare eftersom alla vet ju att fyrtal är högre än kåk. men iallafall så hade de fått sova ute. Miss Harley hade gett dem massor av arbete att göra, bland annat att renovera rummet som de rivit totalt.
Jag Rick och Westeley låg och pratade om dagens badäventyr. jag var så trött så jag sommade nästan direkt vi vart tysta.
Jag vakande av att någon ruskade mig hårt. det luktade någon konstig lukt. jag vände mig om och muttrade något. då skakade den ännu hårdare. jag slog upp ögonen och såg Rick stå lutad över mig
- UPP MED DIG! skrek han "DET BRINNER!" jag satte mig klarvaken upp
- va sa du? brinner de?
- Ja är du döv? vi måste ut fort! jag hoppade ur sängen. Rummet börgade bli rökfyllt, och det knakade oroväckande i en av takbjälkarna. vi sprang ut genom dörren, men sedan vände Rick och sprang in igen
- VAD GÖR DU? Skrek jag efter honnom. men han stannade inte. han sprang fram till skåpet och rotade efter något. Kniven tänkte jag, han skulle ofra sitt liv för den om han måste. den var vår fars en gång i tiden. han fick tag på den och sprang mot dörren. precis i samma sekund rasade takbjälken in. jag skrek och sprang in efter honnom. Westley försökte hindra mig men jag röck mig lös ur hans grepp.
Rummet var aldeles röklagt. jag trevade mig fram till Rick.
- Här är jag. sa han bredvid mig
-Är du skadad?
-Nej men min fot sitter fast.
-Jag ska få lös dig. jag trevade fram till hans ben. golvplankorna hade gått upp och Ricks fot satt fastkilad imellan dem. jag drog allt vad jag kunde men benet satt fast. Jag försökte i flera minuter för att få loss honnom.
- Lämmna mig här Fred. viskade han,
- Alldrig! sa jag "Aldrig jag skulle de! då dör jag med dig hellre!"
- Nej gå, hur trodde du de skulle ännas för dej att dö med vetandet att du dödat din egen bror? viskade han
- du har inte dödat mig! protesterade jag!
- nej men du kommer dö om du stannar. och du stannar på grund av mig!
- Här kommer minnsan ingen att dö!. Westeley komm upp bakom oss, hon bröt av en planka och bände upp plankorna som Ricks fot satt fast i, foten var lös! Jag var helt målös. hur kunde jag vara så dum att inte ha kommit på det! tänkte jag. Westeley stöttade upp Rick och jag röjde väg ut i korridoren.
Lågorna hade slagit upp i taket och alltig höll på att rasa in, jag släppte igenom Rick och Westeley genom dörren,Det knakade högt bjälke nummer två över oss. vi sprang så fort vi kunde fram till dörren ut från loftet. när det var bara några meter kvar snubblade jag över en sop som någon hade vällt när de hade i panik sprungit ut genom sitt rum. Westeley och Rick var framme vid dörren då de såg att jag snubblade. Jag hörde hur det knakade över mig och kände i luften hur något tungt föll. jag hörde bara Ricks Tjut när taket rasade in över mig och allting blev svart...
jag vaknade halvt till medvetande. kände hur något klibbigt och rött rann ner för min panna. sedan såg jag en suddig figur, som släpade på något som stretade imot allt va de kunde, och jag hörde svagt hur den skrek mitt namn. och jag förstod att det var Rick som just drogs ut ur det brinnande huset
- du klarade dig.. viskade jag och lade sedan ner huvudet och dog...
|
|
|
|
