Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Fina Flickor Part Two (del tretton)

Del tretton. I don’t want to love you

(Sebastian)

Hennes hår ligger utspritt över kudden. Gyllene hårstrån över svart tyg.
Jag höjer handen, stryker undan några lockar från det finlemmade ansiktet och placerar två smala läppar på hennes panna. Låter de lämna ett avtryck, ett sådant som inte går bort så snabbt.
Väggklockan talar om för mig att skynda dig, gå upp nu, så efter ännu en blick på Melanie reser jag mig upp, stoppar fötterna i ett par tofflor och tassar sedan ut i köket, låter händerna leta reda på samma saker som alltid. Två blodapelsiner, en juicepress, en skiva mörkt bröd, lite smör och en tunn skiva ost över.
Som alltid.
Jag går in i sovrummet igen, ställer brickan på nattduksbordet och väcker henne med en mjuk skakning på axeln.
Ett par djupblå ögon vänds mot mig, hon försöker inte ens låtsats le idag. Kollar bara tomt på mig och vänder sig mot brickan.
Bredvid min sida ligger en halvtom resväska, hennes blick möter min efter att ha studerat den ett tag.
- Så du sticker nu?
Det är som om någon hällt tjära i min mun, och jag vill inte, kan inte möta hennes blick.
- Sebastian, Vilken tid?, hennes röst är lika låg som förut, bara mycket vassare.
Jag vänder blicken ner mot mina toffelklädda fötter, försöker komma på något att säga. Någon som gör allting bra igen. Hennes långa naglar griper tag i min haka och hennes sammanpressade mun släpper ur sig ett ”vilken tid?”
- Om en timme. Melanie, fan, förlåt.
Nu är det hennes tur att vika ner blicken och vägra svara.
- Mel… min röst är svag och min hand stryks över hennes spända ansikte.
- Rör mig inte, rör mig inte förihelvete, hennes ljusa röst går upp i falsett och hennes hand slår undan min.
- Melanie, jag ville aldrig att det skulle bli så här.
Hon svarar inte, utan upprepar bara sitt ”rör mig inte för i helvete” och pekar på dörren. Nerför hennes vackra kinder rinner det något vått. Kristaller.
Efter en sista blick på henne kastar jag upp en liten väska med mitt pass och pengar i på ryggen och skyndar mig sedan ut ifrån sovrummet, utifrån lägenheten. Och det är först när jag står där på trottoarkanten som jag märker att jag fortfarande bara har ett par kalsonger, en t-shirt och ett par tofflor på mig.
Jag suckar, men vänder inte om, går inte tillbaka in och försöker fixa allting, få allting att funka igen.
(Du kan inte laga något som aldrig var helt från början)

(Jen)

Måndag och det regnar.
En känsla av meningslöshet sprider sig medan jag letar efter något att sätta på mig i högen med smutskläder. Tillslut kommer jag på att jag ändå bara kan ha uniformen, svär åt mig själv för att jag är så korkar och hoppar snabbt i kjolen, skjortan, kashmirtröjan och knyter slipsen. Den nyblekta håret ligger precis som det ska och jag snör snabbt på mig ett par stövlar, nappar åt mig väskan från sängen och skyndar sedan ut, med en blick på klockan.
Om jag skyndande mig och hade riktigt jävla tur skulle jag hinna precis till morgonsamlingen.
Mina klackar sjunker ner lite i gräset, men min hand hamnar ändå på handtagen till den stora ekdörren precis i rätt tid.
Madame Michon ger mig en blick från scenen, men anmärker inte på att jag är sen, utan fortsätter bara att prata, och jag placerar min rumpa på en av stolarna närmast mig, bredvid Nathalie, tjejen som försökte vara trevlig mot mig på den där första mattelektionen för så länge sen. Hon försöker fortfarande. Ger visst aldrig upp.
Efter vad som känns som en evighet av förmaningar byter madame Michon plötsligt tonläge, och alla bredvid mig börjar skruva på sig och viska.
- Vi har en ny elev, förkunnar madame Michon med ett ansträngt leende.
Nathalie puttar på mig, och de ljusgröna ögonen lyser.
Jag sjunker längre ner i stolen, som om jag bara genom att inte synas lika mycket inte heller finns.
- Vad snygg du är i håret, viskar Nathalie alldeles för nära mitt öra och ler snett.
Jag ler snabbt tillbaka, och vänder sedan uppmärksamheten och scenen.
- Hälsa vår nya elev välkommen, mässar madame Michon och visar in den nya tjejen.

- Han berättade för mig, säger hon och lägger huvudet på sned.
- Vad? Vad berättade han? Min röst låter kväd, som om jag inte får tillräckligt med luft.
- Allt, hon låter så triumferande, som om hon ruvar på en ovärderlig skatt.
- Håll käften, mumlar jag , håll käften.
Jag snubblar till på mattkanten, förblindad av tårar.
Betydde jag så lite för honom att han berättade allt för första bästa person?
- Jennifer, du är ju hög, hennes röst låter vass, gäll och fel.
Och det är som om jag ser all i slow motion, hennes hand sträcks ut mot mig, jag tar ett steg bakåt, puttar undan, höjer min egen hand, knyter den och låter den landa i hennes ansikte.


- Phoebe kommer från New York och ska börja här idag.
Under ett snabbt ögonblick möts våra ögon.
Phoebe.



Den här delen är till Glasbubblan, sötasöta Annika. Det var det enda jag kunde komma på som jag kan göra för dig, skriva. Fan, jag vill göra allt bra för dig, söta strösselängel<3 den kanske är dålig och så ,men jag vill snabbt skriva den

och ni andra, kommentera

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
sandruskapuska - 18 maj 08 - 10:46- Betyg:
underbart spännnande 3<3<3<3<3
gossipgirl - 10 feb 08 - 19:01- Betyg:
herregud vad bra du skriver!

vet inte vad jag ska skriva förutom underbart :D
hanna__91 - 10 feb 08 - 17:21- Betyg:
SKITBRA!! fortsätt!! :P :)
chubby92 - 10 feb 08 - 12:30
Jättebra som vanligt:D sitter redan och väntar på nästa del
Rosapapper - 9 feb 08 - 12:16- Betyg:
Fy så bra :) Herregud, du skriver verkligen hur bra som helst. Skynda dig med fortsättningen :D
glasbubblan - 9 feb 08 - 00:51
:D

lilla, lilla sötis du har då verkligen lyckats så det bara lyser om det!! :D och ja du, du lyckade då verkligen sådär bra som bara du kan göra! du lyckade vännen!! det var så mycket som du gjorde för mig ikväll!! så otroligt mycket!! du gjorde ju det som jag inte trodde var möjligt, du skickade syre genom msn, och du kramade bort en del av paniken med dina ord!! det är bara så, jag är hundra procent säker på det nu!! det finns ingen bättre på orden än du<3

du fick mig att våga fortsätta<3
prickigthallon - 8 feb 08 - 21:30- Betyg:
Skiiiitbra <33 :D

Skriven av
sockervaddsmoln
8 feb 08 - 19:55
(Har blivit läst 166 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord