Schwartzen silver - kapitel 14 |
(ehm, ja, har koppat med förtexterna till alla vilket kan göra det lite konstigt, whatever, lev med det!)
*By your side, I should always be safe*
(Agnes)
”Dying, slowly dying beneath your eyes. Freezing by your side,” viskade hon fram i micken. Hon älskade det, när publiken stod knäpptyst och lyssnade, även när hon inte sjöng ballader. ”It wasn’t meant to be this way. By your side I should never be cold. I should never suffer, as long as your heart belonged to me.” När hennes syster först hade visat den för henne hade hon bara tittat på henne, som om hon vore en idiot.
”Duh, du vet att Tokio Hotel har en låt som heter samma sak…” Hade hon sagt flinandes och Ylva hade bara skakat på huvudet.
”Ja, men så mycket som jag förstått av den låten handlar de inte riktigt om samma sak.” Agnes hade tittat på den nyskrivna låten och hade varit tvungen att erkänna att det verkligen var så. Och nu stod hon och sjöng den här i Oberhof.
(Ylva)
Hon kände tårarna bränna bakom ögonlocken, som nästan alltid när Agnes sjöng en av hennes vackrare låtar. Men till den här låten brukade hon inte, okej första gången live, gråta. Hon kunde ju trots allt inte relatera till den, tyckte inte att den var sorglig på samma sätt som andra låtar, som hon visserligen inte heller kunde relatera till.
”By your side I should always be safe. I should never be afraid.” Ylva vände ner blacken mot gitarren igen, det var en ovana, hon visste från de oändliga klipp hennes kompisar visat på Tokio Hotel hur fånigt det såg ut. Men hon ville inte visa publiken sina tårar. Ylva kände det, som så många gånger förr, att hon svävade bort och lämnade kvar ett skal som automatiskt spelade rätt ackord. Själv stod hon bortanför och såg på allting.
”How can I not be safe with you? How can tears running from my eyes and you don’t come and dry them out?” Hon var nöjd med den här låten, den hade blivit, åtminstone någorlunda, vacker. Sedan att den egentligen var ganska meningslös, det struntade hon faktiskt i ibland. Fast om man tänkte efter skulle den ju kunna säga att man som tjej måste våga bryta sig loss från killen innan sådant händer. Hon tänkte efter lite, medan fingrarna automatiskt hittade rätt ackord, ja, det skulle hon säga om de frågade på intervjun. Det brukade de göra…
”Ni hade en ny låt på er senaste konsert. Vad handlar den om? Vad finns det för mening bakom den låten?” Samma frågor varje gång det kom en ny låt, som då inte kom för första gången på album. De brukade göra sådant, spela låtar för första gången på en konsert.
”And now I’m gone, and will no longer be by your side.” Agnes röst viskade fram de sista orden I låten och publikens jubel blev öronbedövande. Ylva kunde nöjt konstatera att de gillat den nya låten, den känslan gick inte upp mot något. När man visste att de tyckte om det man gjort, det man Gjorde, den känslan skulle hon inte byta mot något. Hon stelnade till i samma sekund som hon tänkte de orden och insåg hur fel hon hade. Turen var i alla fall på hennes sida, deras del av konserten var över. Hon log fejkat mot publiken och försvann sedan snabbt bort från scenen, bort förbi backstage-rummet och in på en toalett. Där sjönk hon ner på golvet, kände hur tårarna började rinna. Självklart skulle hon byta det mot något. Hon skulle byta det mot den som hon skulle byta allting hon hade mot. Hennes pappa…
(Tom)
Han såg Ylva försvinna bara sekunder innan han själv skulle upp på scen, och förbannade det faktum att dem var efter tjejerna. Just nu hade han bara velat vara klar med konserten och få springa efter henne, för hennes ögon visade en sorg han inte ville att hon skulle bära ensam. Allt han kunde göra var att önska, önska att Agnes skulle kunna trösta sin syster. Han blev uppknuffad på scen av någon scenarbetare och började spela introt till Übers ende der Welt.
|
|
|
|
