Kärlek och vampyrer... [del 3] |
"Vad... Vad är efter dig?" frågade jag och tittade in i Krisoffers rädda ögon.
"Inte vad, vilka", sa Kristoffer och tittade bort. "Det är vampyrernas konung, han
som bestämmer vårat öde och hans män".
"Men varför är de efter dig?" frågade jag och gick och tände lampan. Kristoffer satte
sign på sängen och jag brevid honom.
"De fick reda på dig", sa han och kramade ömt min hand. "Det är förbjudet för en
vampyr att vara eller prata med en människa, dag tid".
"Men vampyrer är ju nattvarelser", sa jag och tittade oförstående in i Kristoffers
blodiga ansikte.
"Inte jag, jag är fortfarande en halvvampyr, vi kan vara ute på dagarna", sa Kristoffer, hans
ansiktsuttryk var inet lika uppskrämt som det hade varit tidigare.
"Men hur kan jag hjälpa dig" frågade jag.
"Gå med mig som halvvampyr och allt vill bil bra", sa han med en lite galen blick i ögonen.
"Men... men jag har det bra som jag har det nu", sa jag. "Jag vill inte lämna min familj!"
Jag visste inte vem det var som satt brevid mig längre. Den snälla, goa Kristoffer som jag
hade lärt känna var borta. Och kvar var ett monster som ville slita mig loss från mitt liv, min familj
och mina vänner.
Då helt plötsligt tog han tag i min arm och drog ner mig på golvet. Han satte sig på mig så att
jag inte skulle kunna fly. Han förde sin mun mot min hals och gjorde ett långt sår
med sin ena tand.
Jag skrek inombords av smärtan, jag ville inte att mamma och pappa skulle komma in på mitt rum och se Kristoffer sitta på mig. De skulle ta det på fel sätt.
Kristoffer reste sig upp i sittande ställning. Han förde sin hand mot munnen och gjorde ett sår
där också. Han förde sin hand mot min hals och hans blod strömmade in i mina ådror.
Det kändes som om han tomde mig på blod och sedan fyllde på mig igen, eller tvärt om.
Det var hemst att bara ligga där och kolla upp på Kristoffers desperata ansikte medans han
tömde mina ådror på blod och sedan fyllde på dem igen. Jag hatade det, jag önskade till och med
att jag aldrig hade träffat honom. Hade jag bara gått upp lite tidigare den dagen skulle jag aldrig
ligga här med en galen vampyr över mig.
Han tog bort sin äkliga, blodiga hand från min hals. Han tittade på den och sedan slickade han på
sitt sår på sin hand. Han tittade ner på mig liggandes på golvet och granskade sedan sin hand igen. Och sedan var det min tur. Hana böjde sig ner över mig igen och jag kännde hans sträva
tunga slicka det blödanade såret på min hals. Han reste sig upp ock gick bort till fönstret.
Jag vågade inte sätta mig upp. Jag var rädd att han skulle göra något mer hemskt på mig.
Men tillslut vågade jag i alla fall föra handen till halsen och känna. Det var inget där.
Jag låg kvar på golvet en lång stund.
"Har du problem med att komma upp?" hörde jag Kristoffer säga från andra sidan rummet.
Jag svarade inte. Kristoffer sa inget mer. Jag vågade tillsist resa mig upp och gå fram till spegeln
i mitt rum. När jag stod där framför spegeln såg jag ett långt ärr på halsen. Ett likadant som Kristoffer hade. Men det har nu täckts av ett djupare, längre sår.
"Vad... Vad har du gjort med mig?" frågar jag och stirrar på ärret.
Kristoffer svarar inte.
"Men svara då för i helvetet! Vad har du gjort med mig?!" skrek jag åt Kristoffer.
Jag hör hur han snyftade till bort ifrån fönsret. Jag sprang fram till honom och han sjönk ner vid mina fötter. Jag satte mig på knä framför honom och tittade på hans ansikte.
Han hade nu ändrat från galen vampyr till hjälplös, ynklig vampyr.
"Varför gjorde du så här mot mig?" frågade jag.
Kristoffer började snyffta och jag såg hur tårarna började rinna ner för hans kinnder.
De sjöljde bort blodet och skapade två små hud färgade ränder på hans kinnder.
"Ja-jag ljög för dig", snyftade han.
"Va? När ljög du för mig?" frågade ja förvånat.
"Nyss, när jag sa att jag var havvampyr. Det är inte sannt", sa han och tittade vädjande på mig.
"Vad menar du?" sa jag och tittade in i Kristoffers vackra ögon som nu glänste av tårarna.
"Innan jag kom hit gjorde de mig till helvampyr så att de skulle kunna straffa mig ordenkligt för vad
jag gjorde mot dig".
"Men du gjorde inget dum mot mig", sa jag.
"Jo, jag berättade förut. Vampyrer får inte umgås men människor förutom när de ska äta", sa
Kristoffer och han såg värkligen ledsen ut.
"Så, vad var det du gjorde med mig?" frågade jag ännu en gång.
"Jag vill inte säga", sa Kristoffer och började gråta ännu mer.
"Jo, jag vill att du säger", sa jag bestämt.
Det var tyst en lång stund innan Kristoffer tog ett djupt andetag och sa:
"Jag gjorde dig till halvvampyr..."
Den vart kort, jag vet. Jag ska forsöka göra den längre på del 4....
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | HorseGirl - 28 jun 08 - 19:31- Betyg:  | | spännande^^ | gossipgirl - 18 feb 08 - 22:23- Betyg:  | | underbart, blir bättre och bättre för varje del :D | | jelledream - 18 feb 08 - 12:15- Betyg: | | bra som sagt :) | | YourRomance - 6 feb 08 - 18:45- Betyg: | oiii.. spännande !! SKYNDA dig gärna med nästa del :P
läser .. allt och du är så bra !!
fortsätt........................... |
|
|
|
