Min mamma är ett Vrak och min bror har ADHD. |
Min mamma struntade i att gå gymnasiet.
Hon flyttade istället in till storstaden med sina vänner
och började jobba på ett café.Där träffade hon Johney.
Han hade flyttat från Grekland för att söka lyckan i
Sverige.Han var fattig,mamma var fattig och tillsammans
var dom kära.Ett år senare fick mamma reda på att hon var
gravid,egentligen hade dom inte råd att behålla barnet
men mamma hade för stort hjärta för att kunna ta abort.
Hon födde honom en vår,han döptes till Emil.Mamma märkte
med tiden att hennes barn betedde sig på ett annurlunda vis.
Han kunde sitta och bläddra igenom böcker i timmar.Han blev
sur snabbt och vägrade göra något någon sa åt han att göra.
Mammas man Johney kunde inte stå ut med emil utan lämnade
mamma och Emil.Ensam gick mamma till läkaren som berättade
att Emil led av ADHD,damp och epelepsi.Emils medisin hjälpte
knabbt och var extremt dyr.Mamma var tvungen att flytta hem
till sina föräldrar igen.Emils pappa hörde aldrig av sig
inte ett besök eller ett ända kort skickade han.Åren gick
och Emil började bete sig värre och värre men med hjälp utav
mammas föräldrar klarade dom sig så vitt.Mamma blev bara mer
och mer deprimerad,hennes nätter var tårfylda och gicks igenom
med kvävda skrik.
Men så en dag träffade hon pappa.Pappa behandlade Emil bra
och mamma samt hennes släckt beundrades över hans sett att
va mot Emil.Pappa blev djupt förälskad i mamma och mamma
blev djupt förälskad i hans godhet.Dom flyttade ihop
och fick mig.Pappa började tjata om att flytta till
norrland där hans föräldrar och släckt bodde.Efter en stund
gav sig mamma och gick med på att flytta.Pappa lovade henne
om hon inte trivdes skulle dom flytta tillbaka.
Ett år gick och mamma hade blivit en deprimerad och hemskt
ledsen person.Pappa hade förändrats helt.Hna blev arg för inget.
Han slog emil för varje misstag han gjorde och slog mamma
när hon försökte få honom att sluta.Han slog även mig.
Mamma försökte att få pappa att vilja flytta tillbaka till
där mamma hade sin familj,men nej.Eftersom hon inte kunde lämna
mig hos pappa så kunde hon ej flytta iväg med Emil.Hon
orkade inte äns överväga tanken om att gå till domstolen
med tanke på hur fet pappas plånbok var och hur mager hennes
var.En dag när mamma hade varit ute och gått och kom hem fann
hon Emil och mej blåslagna.Hon packad väskor fulla och flydde
med Emil och mig hem till hennes föräldrar.En månad senare
när jag och Emil lekte i parken kom pappa samt några i
hans släckt och lurade med oss hem till han.Polisen blev inkopplad
och mamma förlorade vårdnade och besökrättigheter hos mig
i två år.Dom två åren var dom mest orofyllda någonsin för
henne och jag blev den mest deprimerade eleven i förskolan
samt första året.Så fick mamma delad vårdnad igen och flyttade
upp norr utan Emil som blivit såpass gammal och flyttat
till ett special hem för sådana med samma problem.Det
ända mamma hade var mig och varannan vecka när jag var hos
pappa satt hon själv inne på sitt rum och grät.
Åren gick och jag började högstadiet.Min storebror fick
ny medisin och började tänka mer normalt och började
med att försök ta självmord flera gånger efter han insåg
hur meningslöst liv han hade.Utan att han kunde
kontrolera sitt humör så fick han aldrig användning för
sin begåvning.Ingen vill ha honom som arbetar på något
hantverks ställe.Ingen förstog hans problem.Han var oftare
arg nu och han ilska gick ut över alla som stod han nära.
När han inte fick som han ville slog han eller skrämde han
upp sin nära och på nätterna fick han ångest efter allt han gjort.
Mamma sitter mest inne och gråter,ofta vaknar jag av hennes
snyftningar.Hon har ingen man och hon har nu börjat räkna
rynkorna.Hon vågar sig knabbt utanför dörren och saknar
vänner som hon aldrig haft här.
Jag hart blivit 16 år,mina armar är täckta med sår och ärr.
För tre år sedan hade jag anorexia och hamnade på sjukhuset.
Jag saknar vänner och döljer mig bakom en falsk attityd.
Jag hade en vän men hon tog livet av sig.
verklighets baserad :(
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | miniblaze - 5 jun 06 - 03:22- Betyg:  | | Omg, men fortsätt kämpa. | | sofiiie - 16 feb 06 - 05:39 | | Kämpa!! du är värd bättre!! | | hjaerta__ - 16 feb 06 - 02:32- Betyg: | Herregud, jag försår inte att du har orkat med allting, men jag är så himla glad att du gör det. om du fortsätter attkämpa, som du gjort hittils, så kommer det kanske inte bli super, men bättre. Jag vet hut du känner dig. Min pappa har slått mig med, och allting sådant.
forsätt kämpa |
|
|
|
