1997, då skiljdes mina föräldrar
2002 var året då min pappa på allvar började att missbruka alkohol.
Minns när jag skulle hem från träningarna men pappa kom inte för att hämta mig. jag satt där i timmar och väntade på att han skulle komma, hoppades. vid elva tiden var jag tvungen att ta bussen hem.
Mamma anade kanske något, men jag och min bror sa inget, vi ville inte inse vad som höll på att hände.
Jag kunde direkt höra på pappas röst om han var "vanlig" eller inte. Han fick minnesluckor och kunde få raseriutbrott.
En kväll minns jag mest, pappa hade gjort kött, sås & bakpotatis. potatisen var inte klar och såsen var bränd, jag sa att det inte var klart och pappa försökte göra potatisen mer lagad. Jag sa återigen att den inte var klar, då brast det för honom och han hällde sås över min tallrik och skrek på mig.
Sedan gick han ut i köket, min storebror sa till mig att det var bäst att vi gick upp till våra rum. Oj, vad jag grät. Det kanske inte låter så hemskt, men den som sett min pappas blick den kvällen hade förstått.
Sen kom den kvällen då det verkligen, det var i maj 2003. det var fredag och min bror och jag skulle till pappa en vecka som vanligt. han ringde och sa att vi skulle duka bordet eftersom han skulle köpa med sig mat.
Vi dukade och väntade, och väntade. Pappa ringde och sa att han skulle handla lite, och sedan komma. Vi väntade mer. Pappa ringde igen, jag svarade och hörde på hans röst att han var rejält onykter. Han sa att han skulle sova hos Christina, hans föredetta tjej.
Jag började gråta och förstod att han ljög. Min bror sa att vi skulle packa våra saker och ringa mamma, vi skulle inte komma tillbaks dit på länge sa min bror.
Mamma kom och hämtade oss, och grät hon också. Hon bad om förlåtelse för att hon inte märkt något.
Lördagen gick och vi fick inget samtal från pappa. På lördage skulle vi även på släktkalas men han kom inte då heller. När min faster frågade om hur pappa egentligen mådde brast allt. Jag grät och grät och berättade för första gången för något om allt som hänt det senaste året.
Hon blev förfärad och berättade sedan för farmor & farfar och resten av familjen. Vi var riktigt oroliga eftersom han inte hört av sig eller synts vid sitt hus sen fredagen.
Farfar gick på söndagskvällen till polisen, de ville inte ta emot någon anmälan förän han varit försvunnen än längre tid. På något sätt tog jag mig till skolan på måndagen och hoppades att när jag kom hem skulle mamma berätta att pappa var hemma i sitt hus igen.
När jag kom hem satt en polis vid köksbordet, och jag fick berätta för honom om pappa. De hade inte hittat honom men hade folk som var ute och spanade.
Jag gick inte till skolan på tisdagen, jag och farfar körde omkring och letade efter pappa. Onsdagen gick och ingen hörde av honom. Jag var säker på att han var död.
På torsdag eftermiddag ringde telefonen, det var en man som ville tala med mamma. Mamma lät jätteglad och tackade i telefonen. De hade ringt från ett behandlingshem eftersom pappa vari där och sökt hjälp.
DE TOG INTE EMOT HONOM, fick vi reda på senare på kvällen, och han var återigen borta. På fredagsmorgonen fick vi ett brev i brevlådan. Pappa hade lagt det där, jag fick inte se det för mamma utan hon berättade att det stod att han älskade oss och skulle söka sig till ett annat sjukhus samma dag.
Eftersom jag inte fick se brevet, förstod jag att något var fel.
Farmor ringde på fredagskvällen och sa att pappa var omhändertagen på ett sjukhus dit han sökt sig! jag skulle få besöka honom på lördagen. När jag såg pappa blev jag rädd, det var inte samma pappa jag tidigare kännt. Han var ledsen och skäggig.
Jag vågade inte krama honom när han ville det, knappt prata med honom. Farmor och farfar erättade att han skulle få komma till ett behandlingshem i en månad, det var oerhört dyrt men det skulle de betala för honom.
Jag hittade brevet den kvällen. Det stod att han tänkt ta sitt liv, att han stått framför järnvägen och tänkt hoppa framför tåget.
Att han tänkt hoppa från en bro, men inte vågat.
Pappa var på hemmet i en månad och kom sedan hem som en ny människa
Han har flyttat ihop med en ny kvinna i ett fint hus. Det går bra på hans jobb.
Det som hände har påverkat mitt liv nåt så enormt. För er låter det jag berättat inte så hemskt kanske. Men har man vart där är det otroligt hemskt.
Jag tror inte ni kan förstå hur det känns att hitta ett brev där det står att ens pappa tänkt begå självmord. Eller att i en vecka sväva i ovisshet om han lever eller ej.
Något som jag tycker är viktigt att påpeka är det faktum att min pappa ALDRIG har slått mig eller min bror.
Detta var en del av mitt liv ...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
TrasigDokka - 20 maj 07 - 00:32- Betyg:  |
ARGH >3 >3 >3
Så himla, himla, himla, himla, himla, himla jäkla bra;/ |
| Cilises - 3 maj 07 - 01:13 |
Känner med dig och jag tror dig absolut när du säger att detta är en viktig händelse i ditt liv!
Gud, jag mådde skit över att bara tro/veta att min pappa inte vad glad, eprimerad över sitt liv...det gör otroligt ont och man är så rädd hela tiden. Så att inte veta var han var och sedan hitta det brevet, jisses, jag vet inte ifall jag hzde klarat det...
Härligt att det gick så bra ändå till slut.
Kramar i mängder! |
| linneeaa_89 - 1 jul 06 - 09:09 |
| jo... på nåt sätt klarar man faktiskt av det, trots att det ibland kändes som om allt var slut... |
| ev3lina - 8 mar 06 - 08:29- Betyg: |
jag gråter. jag finner inga ord.
jag skulle aldrig klarat av det. :( |
| linneeaa_89 - 2 mar 06 - 08:19 |
| gjort så = ) |
| dunfulastepojken - 2 mar 06 - 04:11 |
| okej:( vill du prata så adda min msn? |
| linneeaa_89 - 2 mar 06 - 00:23 |
| jag mår bättre självklart. men har fastnat i någon slags situation där jag inte kan acceptera mig själv. |
| dunfulastepojken - 2 mar 06 - 00:03- Betyg: |
| stackars dig.. hoppas du mår bra ..elr iallafall bättre |
| elle_josse - 1 mar 06 - 23:05- Betyg: |
| åå gud vad hemskt.. men det var bra skrivet och kan inte förstå hur hemskt det är |
| linneeaa_89 - 18 feb 06 - 02:50 |
| jag vet det med att det kan gå i arv, och det känns ju inte så kul :/ |
| Honeybunny - 17 feb 06 - 19:54- Betyg: |
man blir helt tårögd, du ska alla fall fortsätta skriva
ha det bra..
HoneyBunny |
| Ankhan - 17 feb 06 - 16:22 |
Jag vet inte vad jag ska säga?
Det är hemskt! Hemskt att alkohol kan förändra en människa.
Alkoholism är något som kan gå i arv. |
| linneeaa_89 - 17 feb 06 - 09:37 |
| kanske kan min pappa ändå vara ett bra exempel på nån som klarat sig tillbaka, kunnat vara nykter och ta tag i sitt liv... vad vet jag .. sen vet ja ju inte hur länge det håller heller.. |
| Piper - 17 feb 06 - 04:46- Betyg: |
| Den va bra,jag vet hur det ee,eller delvis av det du berättar iaf... |
| blixten_88 - 16 feb 06 - 08:05- Betyg: |
klart jag försår hur du kan känna så- jag kan förstås inte känna
som du eftersom de inte hänt mig men..bra skrviet ändå..sorgligt. |
| 7mary7 - 16 feb 06 - 07:17- Betyg: |
| klart som f*n att d låter hemskt!! |
| Nippitippan - 16 feb 06 - 04:09- Betyg: |
| va sorglig... |
| Rosen85 - 15 feb 06 - 23:07 |
| när jag läser allt det du har skrivit så känner jag igen mig lite gran ialla fall att din pappa också är alkolholist eller rättare sagt va det...jag förstår hur du har haft det och jag har haft det typ samma sak men min pappa har inte försökt ta livet av sig men han kommer nog göra det snart med allt supandet...men du får ha det såå bra kjam |
| dido_dido - 15 feb 06 - 10:55 |
| hej läget |
| tcsk90 - 15 feb 06 - 10:39 |
| Vad sorgligt :( |
| linneeaa_89 - 15 feb 06 - 08:59 |
| Ursäkta stavfelen ... |
