Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

egosexuell @ del sex

Okej såhär var det, jag sa juh att jag behövde en paus men då kom allt skolarbete så jag kännde att jag måste få igång den här novellen igen, så jag stressade ihop den här delen i morse med 39 graders feber :p den är inte bra men hoppas den når Nivån OK :)

Del sex @ Barbie vs Player, vad fruktar man mest?

*. Jonathan’

“Men säg!” Skrattar jag och ser förväntansfullt mot Lisette som sitter yrvaken upp i sängen.
“Okej, du sa att han är arg för att du snodde en tjej från honom ? Varför inte låta han ta en tjej från dig ? Enkel logik?”
“HAH, som om han någon gång skulle lyckas med det! “Skrattar jag och känner tårarna spruta.
Genom tårarna ser jag Lisette som höjt sitt ena ögonbryn endast för min skull och ser inte så road ut.
“Lite mer allvarligt tack ? “Muttrar hon och ser allmänt irriterad ut över min oseriösa attityd.
“Okej då, hur hade du tänkt dig då?”
“ Men du får se, jag orkar inte förklara till någon som inte lyssnar,” ler hon lurigt och lite irriterat.
“ TALA MED MIG NORRLÄNNING! “ Ryter jag ut och ser att Lisette drar på smilbanden.
“ Du får se !” Mumlar hon och reser sig från sängen.
Just när hennes rygg stirrar mot mig vid dörren vänder hon sig om och ser lurigt på mig.
“ Föressten, bor Anton nära någon affär eller någon simhall? “
“ Hans pappa äger ett gym, men vad har det med saken att göra ? Lisette? “ Skriker jag mot dörren även om jag vet att hon redan gått.

*. Lisette
Jag står skymd bakom ett träd som vilt sticker ut från en vildvuxen tomt. Jag ser mot gänget som samlat sig runt några parkbänkar på en ödelagda skolgården. Nog för att det var första gången jag var här, men det var inte direkt svårt att hitta till skolan som tydligen är den enda i den lilla förorten. Jag hade ringt Louise innan och sagt vad jag tänkt göra åt henne, och hon hade såklart avrådit mig. Men jag vet att jag måste göra det här för att vinna Jonathans respekt. Jag drar åt linnet så det ligger tätt mot kroppen och den kalla skaljackan ovanpå lämnar ett lager kyla längst huden. Jag fluffar upp håret som redan är fullstoppat med hårspray och huden helt stram av allt smink, allt enligt Louise instruktioner. Till råga på allt har jag en ryggsäck på ryggen som känns som en andra rygg. Jag känner mig som en livs levande barbie i svart hår… Jag darrar längst benen för att flirta med killar har aldrig vart det lättaste i mitt liv. Fylle hångel i all ära men då är väl alla för stupfulla för att se hur jag egentligen ser ut. Jag tar ett djupt avslappnande andetag och tar sikte mot dom killen som passar in på Jonathans beskrivning. Stegen känns krampaktiga och verkar gå automatiskt när mitt huvud säger åt mig att vända om. När jag tills slut står 5 meter ifrån dom har hela gänget vänt sig om, eftersom det är folktomt överallt och jag är den enda som står där.
“ Vad fan vill du?” gastar en av killarna som enligt min åsikt ser ut som en lyktstolpe korsat med en sparris.
“Eh, alltså…” jag börjar ångra mig rejält över att jag ens fått en så korkad idé! Jag står still och försöker komma på ett bra svar.
“eh… jag söker gymmet här ? Vet ni vart det är?”
“Haha, ja nog skulle du behöva träna bort dom där extra kilona!” skrattar tjejen som verkar vara den enda i gänget och ger mig en motbjudande blick.
“Ja, för av synen på dig inser jag väl att intelligensen ligger i brösten,” flinar jag retsamt och ser på den plattbröstade fjortisen. I handen har hon en halvdrucken ölflaska och en nytänd cigarett i andra. Skinnjackan som ligger tight mot henne verkar suga upp all rök och med ett chockrosa linne under är det som att bli stämplad fjortis i pannan.
Missförstå mig inte, jag är inte fördomsfull, och jag måste erkänna mig som en sån där utåtriktad tjej som är snäll med alla även med texten player lite dolt tryckt i pannan. Men att folk är elaka mot mig tål jag absolut inte.
Tjejen ser ut som hon ska hoppa på mig och fimpar cigaretten på kanten av parkbänken.
“Äh, Ebba ta‘t lugnt! “ skrattar en av killarna som ser ut som beskrivningen av Anton.
“ Anton, akta dig du har ju redan tjej! Inte ska du spela hjälten till andra brudar?” garvar en av killarna som ser ut att kunna döda för acne medel.
“Lägg av, Joppe!” flinar Anton och går fram till mig och lägger sin arm omkring mina axlar.
Jag puttar diskret bort armen och ser skumt mot Anton som står mot gänget, och verkar hålla minen ´Hah, jag har ett ligg, slå det ni!´.
Gänget börjar viska till varandra och jag känner en pinsam stämmning i luften.
“Kunde du visa mig gymmet eller inte? “ grymtar jag irriterat och känner en släng av ångest komma farandes.
“Jodå,” ler han med blicken fortfarande fast vid gänget.
“Öh, nu ? ”
“Ja just det, ” mumlar han lite generad över att ha stått en aning för länge och skrytit med hans erövring.
´Wow´ tänker jag spydigt, ´vad hedrad man måste vara över att vara hans tjej´

Jag ser lite snett på anton som är minst en decimeter längre än mig. Han ser inte alls ut som Jonathan utan Anton ser mer arg ut till utseendet. Han har inte alls Jonathans snälla ansikte utan det enda som inte får mig att springa all världens väg är att Antons ögon har något som inte Jonathans har. Dom är mörkblåa och riktigt djupa så att stilla havet hade vart en bra beskrivning.
Hans hår är mörkt och precis som Jonathan sa, hade jag lätt kunnat föreställa mig Anton sparka ner någon.
Vi går nära varandra och det är precis så våra armar mötts och den fuktiga luften gör att jackan klibbat sig fast vid armarna. Tystnaden hänger i luften och allt känns bara pinsamt och obekvämt.
Jag drar en tung suck och lägger armarna i kors över bröstet.
“Vad heter du?” Mumlar han försiktigt
“Lisette…”
“Jag antar att du vet vad jag heter eftersom…”
“…Eftersom jag hörde när dom sa ditt namn där borta…”
Tystnaden lägger sig som ett lock över oss och ingen verkar ha något att säga.
“Så, jag har inte sett dig här förut och jag hör på din dialekt att du inte kommer från stockholmsområdet, vart är du ifrån?” ler han och ser snällt på mig.
“Jag är från norrland, jag besöker… eh.. Min kille…” mumlar jag osäkert och tänkte att jag nästan höll på tabba hela planen.
“Jasså, vem är killen? ” från han misstänksamt som om han vet att jag ljuger.
“Jonathan Hansson ”
“Haha, vad har den pojken gjort för att få en tjej som du?” småskrattar han och jag blir osäker på om han är ironisk.
“Vad menar du med det? ” frågar jag vasst och håller fortfarande blicken fast i den blöta asfalten.
“Men han stular med varenda tjej här… Att komma till en tjej som han vart på, är som att komma till någons gamla rester…” mumlar han plötsligt helt allvarligt och jag märker att han blir ledsen av tanken.
Jag känner att jag inte har något och säga och det har tydligen inte han heller så vi går tysta längst den smala vägen.

“Här är gymmet, Min pappa finns säkert där inne” ler han försiktigt och pekar in i glasdörrarna som leder in i gymmet.
“Din pappa? ” frågar jag och försöker leka oförstående.
“Jo, han äger gymmet” mumlar han stolt och börjar backa några steg.
Jag försöker tänka snabbt att han ska gå eftersom min ryggsäck egentligen är gapande tom utan några som helst träningsartiklar.
Utan att tänka går jag fram och kysser honom tungt. Han blir chockad av mina rörelser men besvarar ändå kyssen sakta.
Jag backar från honom och han ser storögt på mig. Jag känner att jag rodnar och börjar undra vilken dum idé det här egentligen är.
“Men vad…” mumlar han tyst och ser chockat på mig.
“Alltså förlåt….” rodnar jag och känner mig dum och nästan gråtfärdig över hur dumma idéer jag har.
Men då ser jag ett svagt leende sprida sig över hans ansikte. Han ser inte alls längre ut som den ligist jag tidigare såg.
“Låt mig gissa att du inte har några träningskläder med dig? ” skrattar han vänligt.
“Inte direkt…” mumlar jag med rödblossande kinder.
“Vill du följa med mig in? Du ser ganska kall ut”
“Jo, det vore snällt” ler jag och känner att allting verkar gå precis som jag vill och det är inte ofta det händer.

Jag drar försiktigt av mig den lätta täcket och kliver ur sängen. Anton ligger däckad och verkar sova tungt. Jag känner mig som en riktigt player när jag tar kläderna som prydligt hänger på en stol bredvid sängen. Kläderna glider lätt över mig och tillslut har jag min tighta mundering på mig. Jag ser på golvet hur hans röda huvtröja och jeans ligger på golvet och påminner mig om vad som egentligen hänt dom senaste 4 timmarna.
Vi hade kommit in i deras hus som visade sig vara ett visningshus för hans mamma som tydligen äger ett mäklarbolag. Sen satt vi bara och pratade och jag fick nästan tvinga mig själv att fullfölja planen. Jag känner en lättande känsla över att det är över för jag klarar inte av att lura folk.
Jag har just lagt handen på dörrhandtaget ut från hans rum när jag hör en röst från sängen.
“Eftersom jag gav dig antal timmar av mitt liv, är du i alla fall skyldig mig ditt mobilnummer” skrattar han nyvaken och kastar lekfullt en kudde mot mig.
“Men tänk att det var väldigt bra spenderade timmar av ditt liv” flinar jag retsamt
“Jag är alldeles för trött för att tänka just nu, men jag antar att det betyder att jag inte får ditt nummer? ” flinar han tillbaka.
“Alldeles korrekt” ler jag innan jag går ut genom dörren.


*. Jonathan
När hon går in genom dörren är hon en helt annan person är tjejen jag såg igår. Nu verkar hon mycket mer avslappnad och självsäker, Fast jag blir ganska chockad över hennes otroligt lättklädda utseende. Halvt besviken över att hon nu ser ut som alla andra tjejer här, men samtidigt glad för att nu är hon snygg. Vill jag verkligen ha en till av dom tjejer som jag redan vart med ? Mer hinner jag inte tänka innan jag ser en hand vinkas fram och tillbaka tre decimeter framför mitt ansikte.
“Eh.. Jonathan, stirrar du på mina bröst ?” flinar Lisette och sätter sig bredvid mig på den läderklädda hörnsoffan som ger fri utsikt till ytterdörren.
“Jadå! Men det finns inte mycket att se på” skrattar jag och jag får en lekfull knuff i sidan som svar.
“Förresten, varför går du så där lättklädd utomhus nu? Det måste säkert vara 2-3 minusgrader! ”
“Jag trodde du gillade lättklädda tjejer? ” skrattar hon och ser misstänksamt mot mig.
“ Jodå, men inte tjejer med köldskador, det blir lite osexigt ” flinar jag och ser hur Lisette brister ut i gapskratt.
“Okej, låter vettigt. Men jag tror dina problem med Anton är slut nu…”
“WOW! Varför?! ” frågar jag uppspelt och känner humöret stiga ännu en bit.
Hon berättar om vad hon gjort dom senaste timmarna och jag märker hur mitt humör sänks ungefär trettioelva nivåer.
“Låg du med han?” mumlar jag besviket och gör mitt bästa för att inte börja lipa.
Jag skakar om huvudet och funderar vilka idiotiska tankar som går runt i huvudet. JAG OCH LISETTE?! Det skulle ju inte vara klokt. Dessutom är hon irriterande, jobbig, besvärlig och påfrestande. Jag tänker efter några sekunder och inser att alla dom sakerna är synonymer till varann. Alltså att dom betyder samma sak. Jag försöker desperat komma på andra negativa saker men mer än irriterande och ful blir det inte… Och det sista kan jag inte ens räkna med för när jag ser på henne är hon inte ful, bara… annorlunda.
Hennes svarta hår har faller ner i små lockar över hennes axlar och ser ut att en gång haft volym men fukten har tryckt ner dom. Ögonen blänker lyckligt och vi har kommit mycket närmare varandra sen igår. Nu är det som att sitta med… Cassie x3 förutom sexdelen. Och det är inte dumt alls, utan mer … underbart.
“Nej det gjorde jag inte, han ville men jag sa nej, så vi pratade bara….” mumlar hon och ser sig besvärat omkring.
“Men hur vet du att han lovade att hålla sig borta från mig? För en tidig död är inte särskilt lockande för mig…” envisas jag och försöker fånga Lisettes rullande blick.
“Men du får väl ta och lita på mig” ler hon plötsligt och ser djupt på mig.
Jag ler tillbaka och sätter på tv:n på något tarvlig dejtingprogram på MTV. Hon lutar sig mot soffryggen någon decimeter från min axel och jag vill bara att hon ska glida lite åt sidan och känna hennes huvudtyngd mot min axel.

*. Lisette
Jag mår uselt för att jag ljuger för Jonathan men jag hade inte mod nog att berätta att jag visst låg med han, och att det inte hade vart hemskt, inte ens obehagligt utan mer otroligt. Jag hade lovat mig själv att inte få känslor för Jonathan på något mer sätt för att jag hatar han som person. Han är som en treåring som kräver konstant uppmärksamhet och att han har en fjortis / bästakompis / barbie till KK hjälper itne exakt heller. Och Antons ord om att han legat med nästan varenda tjej i trakten sårar ännu mer. Nog för att Jonathan sagt att han gör det men jag ville väl inte tro det var sant. Nu när jag sitter på datorn i hans rumoch ser alla tjejbilder som ser ut att ha blivit tagna direkt från en kontaktsida för ´desperata femtonåringar´ . Alla bilder med minst två toarullar med papper instuckna i bh:n och smink som hade kunnat täcka norges berg på en karta. En organgeblinkande ruta uppenbarar sig på skärmen och jag trycker upp den.

; Sebbe // säger:
Tjaa

; <3 / Lisette säger:
Heej…

; Sebbe // säger:
Förlåt om jag vart surig, men jag hade väl vissa förväntningar som var orealistiska…

“Fan att han ska kunna så svåra ord och vara så övermogen och vuxen” tänker jag tyst för mig själv-

; <3 / Lisette säger:
Snälla sebbe, på idiotspråk tack ?

; Sebbe // säger:
Haha, men jag hoppades att det skulle bli du och jag men det var inte värt att offra våran vänskap för.

; <3 / Lisette säger:
Jag förstår…

; Sebbe // säger:
Lisette, gör du verkligen det eller säger du bara det?

; <3 / Lisette säger:
Jag gör bara det =]

; Sebbe // säger:
Haha, du är dig lik, men måste gå och passa lillebrorsan från att inte skjuta sönder utsidan av huset med painball pistolen. Vi ses !

Jag kryssar rutan och ler svagt för mig själv. Skönt att få det överstökat i alla fall.
Jag vänder mig om av ljudet av steg i trappan. Dörren öppnas och Jonathan smyger sakta in som om han inte ville störa någon.
“Varför smyger du?” frågar jag misstänksamt med en lekfull ton i rösten.
“ Men Anton står fan utanför med sitt jävla gäng!” svarar han och jag hör att han är livrädd.
“Du skojar?! ” frågar jag och känner mig skräckslagen över att att det jag gjorde inte hade någon nytta alls. Jag hade berättat för Anton om att Jonathan var rädd för honom och även om jag inte borde ha gjort det så hjälpte det honom att förbise incidenten med Jonathan.
“Men vad fan smyger du för då? ” frågar jag med skräck i rösten och samtidigt ser jag det komiska i situationen.
“Men för att… Äsch! Dom får inte se att jag är hemma och eftersom ingen ÄR hemma förutom du och jag så måste vi vara tysta.”
“Okej…Men jag har en bättre plan istället för att gå runt och smyga i ett tre visningshus som om vi vore dumma.”
“Du och dina planer… Men visst, vi har inte direkt något val! ”
“Hm.. Tack för förtroendet ! Men jag går ut och säger att du inte är hemma? Svårare är det inte! ”
“Låter okej, ”
Jag går ner för trappan till nedervåningen och till ytterdörren som är dekorerad med frostat glas som visar tydliga skuggor av en människa utanför dörren.
Jag är just på väg att öppna dörren när jag hör Jonathans snabba klumpiga steg nerför trappan.
“Lisette, vad gör du här nere? Dom är ju och kastar smågrus på mitt sovrumsfönster!”
“Men det är någon utanför dörren!” gnäller jag av panik och ser att Jonathans ansikte ser ut att börja gråta.
“Det kan det väl inte vara? Det är ju bara Anton och 2 av hans killkompisar och dom står utanför fönstret. Det var ingen annan.”
“Jaja men då tar du hand om personen utanför dörren.” mumlar jag skräckslaget.
“Visstvisst” muttrar han och jag ser att han har en aning om vem som är utanför dörren.

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)
honsomintesyns - 17 feb 08 - 12:19- Betyg:
as bra, ska läsa nästa del nu :)
NotSoGood - 11 feb 08 - 17:45- Betyg:
Du ska skriva mer :D!!!!!!
sixfeetoff - 7 feb 08 - 16:43
haha men alltså.. tack för era jättefina och snälla kommentarer :) men dom här två senaste... lite plagiat? ;p äsch älskar er alla <*3
eviigheet - 7 feb 08 - 16:23- Betyg:
du fattar inte hur glad jag blev när jag fattade att det hade kommit en till del. Helt ottroligt jättebra skrivet ! :)
låt det inte dröja lika länge till nästa gång bara !! :D
älskar denna novellen.
tjoh - 7 feb 08 - 14:32
du fattar inte hur glad jag blev när jag fattade att det hade kommit en till del. Helt ottroligt jättebra skrivet ! :)
låt det inte dröja lika länge till nästa gång bara !! :D
älskart !!! <333333
Mp3 - 6 feb 08 - 22:09
Myckt mcykt bra :D <3<3 mera snart ? :D :P
prickigthallon - 6 feb 08 - 16:59- Betyg:
HELT JÄVLA UNDERBART BRA :D
Selleberg - 6 feb 08 - 15:15- Betyg:
heh, underbart:) Mer
RedTears - 6 feb 08 - 15:09- Betyg:
Fan också, den här är så jävla bra. Och jag känner igen mej i den, så jävla fuckings mkt :S
Borsett från dedär med Anton :)
Det gör ont att läsa den, men jag kan inte låta bli.För den e så fuckings jävla bra!! Mer, nu !!
_ricki_ - 6 feb 08 - 15:05
MERMERMER:D:D
Rosapapper - 6 feb 08 - 14:18- Betyg:
Hur bra som helst :D Fy, så bra :D

Skriven av
sixfeetoff
6 feb 08 - 13:58
(Har blivit läst 217 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord