as som many times before.* del 1 |
Jenny låg och vred på sig i sängen, precis som varje söndag hade hon svårt att sova. Hon stirrade upp i det tomma taket och de tomma väggarna, allt hon hunnit hänga upp var tre stycken afficher på hennes största idoler Tokio Hotel, och en inramad bild på henne och hennes bästa vän Carolin. Bilcken svpte över hennes rum och stannade tillsist på dom två flyttlådorna som var staplade på varandra. Det vad dom där jävla flyttlådorna och det där jävla jobbet som tvingat Jenny och hennes familj att flytta. Och inte var det till huset bervid inte, nejnej denna flytt handlade om 670 mil över atlanten. Från hennes lungla lilla stad i norra sverige till New York. Jenny låg i sina tankar en stund när plötsligt hennes pappa Mark kom i i rummet.
- Men lilla Jennifer, har inte du släkt ännu ? Jenny svarade med sömn i rösten att hon lår och tänkte.
- Jasså på vad då ? Undrade hennes pappa med en bit oro i rösten. Jenny besvarade hennes pappa med en kort blick.
Mark började genast med sin undanförklaring.
- Ja men gumman du vet ju hur det är i flottan ibland måste man flytta runt lite och..
Jenny avbröt sin pappa och sa;
- Pappa snälla, vi kan båda den här ursäkten utantill och det blir lättare för båda ifall vi skippar den.
Mark öppnade munnen för att säga något men hejdade sig. Istället gav han henne en puss i pannan. Hon visste att han kände skuldkänslor.
Han släckta lampan och stängde dörren.
Jenny forstatte att fundera, hon kom fram till att hon hade ett stort problem med denna flytt. Det var inte språket eller storleken som var tjuven, nej det var att kunna skaffa sig nya vänner. hemma i Avan hade hon bara haft Carolin. De andra hade bara kallat henne för emo jävel och punkarsvin och spottat på henne, Hon trodde inte att det skulle bli lättare att komma in som ny i klassen på en av New yorks största High school skolor.
Hon drog handen över sin vänstra handled och kände av ett ärr som hon hade fått den kvällen i juni förra året.
Hon kom exakt ihåg hur det hade gått till. På kvällen hade hon fått ett telefonsamtal om att Carolin hade råkat ut får en svår olycka och nu låg i koma på sjukhuset och att hon förmodligen inte skulle klara sig. Det hade hon inte heller gjort. När Jenny lagt på kuren kände hon hur det sved i hjärtat och hon hade tagit första bästa vassa föremål och snabbt dragit över handleden. Hon såg hur hennes mörkröda blod börjat att forsa ut från såret. Och sen hade allt blivit svart. När hon vaknade låg hon på sjukhus med en sån där rock som man får när man läggs in på sjukhus. Hon hörde en maskin som pep hela tiden, hon förstod att den mätte hennes hjärtslag.
Hon öppnade ögonen och kände hur det sakta rullade ner en tår för hennes kinder. Det gjorde varje gång som hon tänkte på carolin, att hon var borta, att hon aldrig mer skulle kunna prata med henne, aldrig mer kunna ringa till sin enda och bästa vän.
Jenny kände försiktigt under kudden och jodå, där låg fortfarande lådan med hennes rakblad kvar, Hon hade packat med dom ifall att det skulle bli hemskt i den nya staden. Rakbladen, hennes enda utväg från smärta och problem.
När Jenny kom hem från skolan dagen där på sprang hon genast in till sitt rum och öppnade lådan ch just då kändes rakbladen väldigt frestande, hon tog ett i handen och blundade samtidigt som hon funderade om det verkligen var värt det. Hon hade bestämt sig. Hon svalde hårt och stängde ögonen.
Jaa, det var första delen, kommentera om ni vill ha mer ^^
|
|
|
|
