Lukas |
Kommentera? xD
Ute är det grått. Klockan är 18.00 och redan mörkt. Det regnar snöblandat regn. Ute lyser lyktorna från en bil som rakblad genom regnet.
Lukas står på balkongen 2 våningar upp. Det är kallt. Hans fingrar med svart nagellack fryser. Han gömmer fingrarna i den svarta tröjan han har på sig. Hårsprayet från hans svart/röda hår rinner ner till munnen. Lukas spottar, hårspray smakar skit. Det smattrar på räcket. Hans eyeliner smetar ut sig, blandas med regnet och tårarna. Lukas gråter för han känner sig övergiven. Hans pappa övergav honom. För Lukas är han död. Lukas vill inte ha hans kärlek.
Lukas gråter också för att hans flickvän nyss skickade ett sms och sa att hon hittat någon annan -- Vilket jävla sätt att dumpa någon efter att man varit tillsammans i 1år, 3 månader och 16 dagar--. Lukas mamma är inte hemma, hon jobbar och sliter för att tjäna ihop pengar. Dom lever på social bidrag och mammans lön från det där caféet på andra sidan gatan.
Lukas är 14 år. Han mår dåligt just nu. Han vill göra sönder något, skrika högt... Han slår näven i väggen, hans knogar börjar blöda lite smått. samtidigt hör han Joakim Berg i Kent sjunga i stereon innifrån: "och då kommer känslan den stigande känslan..." >>En himmelsk drog<< heter låten. Lukas brukar säga att musiken räddat hans liv. Det har den också, flera gånger. En gång satt Lukas med ett rakblad i handen. Tryckte det mot sin hals, kände blodet pulsera i ådrorna. Det enda han ville var att känna blodet rinna ner för kroppen. Varmt rött blod mot de svarta stuprörsbyxorna från Cheap Monday. Blod är vackert tycker Lukas. Men musiken talar till honom. Säger åt honom att inte göra det. Den säger det inte rakt ut, utan inbäddat i ord.
I meningar..
Han får för sig att någon kanske vill ha kvar honom. Alltid i sista sekunden får han någon slags uppenbarelse från högtalarna.
Plötsligt tänker han på sina vänner. han har inte många, men han älskar dom mer än något nu när han inte har kvar sin Sara som han älskade mer han någonsin vågat älska någon annan. Men hon svek honom, slet hans hjärta ur bröstet och trampade på det. Nu har han bara sina vänner kvar.
Lisa, Joakim, Hanna -- som han kallar Rambo--, Ida och Emma. Dom tänkar han ofta på. Dom är anledningen till att han fortfarande finns.
Men just nu vill han inte finnas. Han vill vara osynlig, försvinna bort från alltihop. Han vill vara i ett moln av rök. Han vill sova och aldrig vakna upp, åtminstone inte detta århundrandet. Han önskar att han var som törnrosa i den där sagan som han älskade när han var liten.
Men det är han inte. Han finns, han sitter på sin säng.
Berg sjunger på en ny låt nu. >>Insekter<<. "Jag är den enda du har, dina vänner har glömt dig och jag tror att du glömt vem du var". Den raden talar till Lukas. Att hans vänner glömt bort honom, han är förändrad och han känner inte igen sig. Hans flickvän gillade inte att han hade förändrats. Därför hade hon hittat någon annan. Hon orkade inte med honom.
Hur kunde någon? tänkte Lukas.
Lukas har förlorat sin oskuld till Sara. Den där kvällen när hon sov över hos honom den 13 September. Den kvällen minns han väldigt väl. Radion spelade en dålig låt med Robyn på låg volym. Dom älskade.
Svetten rann ner för hans rygg, han spände sig. Det vär rätt jobbigt och han var ovan, men det var det skönaste han varit med om. Deras kroppar var varma och nakna. Han kände doften från hennes parfym, Puma Jamaica. Den luktade gott. .
Hennes bröst var vackra i det svaga skenet från gatlyktorna utanför. Det var varmt i rummet. Hennes ljus bruna hår var finare än någonsin. Hennes mage var smal och hennes ben var fina...
Plötsligt rycker det till i dörren. Lukas märker att han ligger på golvet. Skivan har redan tagit slut. Han hade somnat. Han gråter. Han saknar Sara. Hans mamma kom hem. Lukas torkar bort eyelinern från ansiktet med utsidan av höger handen. Han stänger sin dörr till sitt rum. Han tar upp sitt rakblad, drar upp tröjan på vänster armen. Han ser på sina skärsår. Där står det "Sara" inristat. Han smeker med fingret över hennes namn, sedan tar han sitt rakblad och drar några streck över hennes namn och hoppas på att han kan dra ett streck över henne i hjärtat också. Men det går inte. Hon finns lika förbannat kvar. Hon finns i hans tankar. Hon finns överallt. Var han än tittar tycker han sig se henne där. Hennes ljusbruna hår och hennes vackra ljusblå ögon.
Han blundar. Tänker på alla fina dagar dom hade tillsammans, den dagen de cyklade till en Pizzeria och han skjutsade henne på en alldeles för liten cykel. Den dagen de satt ute i regnet och gungade i 2 timmar i sträck. Till slut kunde de inte känna sina fötter i kylan så de gick in igen.
Lukas börjar gråta ännu mer. Han vill ha henne tillbaka, men ändå inte. Han vill ha allt det dom hade. Men nu hade hon förstört det, rivit det i bitar. Han sätter i en ny skiva. Denna gången med Kill Hannah. Han sätter på låten >>Unwanted<<. Han känner igen sig i den låten.
Telefonen ringer. Det är Lisa. Lisa är hans bästa vän. Han hade nästan bara tjejvänner. Lisa ringer för att se hur Lukas har det. Skit, svarar han. Lisa börjar prata med honom och försöker få honom på andra tankar. Lukas lägger ifrån sig sitt rakblad. Han tar en bit papper och torkar armen. Lisa är den enda som verkligen förstår honom. Hennes personlighet stämmer så bra med hans. Båda två är problembarn, de kallas "Anorexiabarn". Lukas är 1.70 lång och väger 50kg. Han är smal, men förstår det inte själv. Hans mamma säger att han inte får gå ner mer i vikt, och han säger att han inte ska det. Men han är rädd för att gå upp i vikt. Så han äter inte.
Lisa är 1.55 och väger 41kg. Hon gillar också Kent.
Kent är lukas favoritband, deras texter stämmer så bra på honom. Det känns alltid som om Jocke sjunger direkt till honom. Lukas mår bättre nu. Klockan är 23.27. Det är en måndagskväll och Lukas har prov i skolan. Lukas och Lisa träffas nästan aldrig. De har träffats en gång, men har bestämt att Lukas ska åka hem till henne på påsklovet. Lukas säger hejdå till Lisa och trycker på den röda knappen på sin Nokia.
Den är svart och han har ritat med röd spritpenna på den. Det står namn på den. Sara -- som han kryssat för--, Lisa, Rambo, Jocke, Emma och Ida. Och så står det Lucky, som han kallas, men Lukas har skrivit två bokstäver framför. --U och N--. Nu står det UnLucky på Lukas svarta mobiltelefon. Lukas lägger ner sin mobiltelefon i sin byxficka.
I fickan finns det en liten ask. Den asken har han alltid med sig. I den ligger ett rakblad, men det är få personer som vet vad det ligger i den lilla ljusgröna asken. Lukas tar av sig tröjan, under den svarta tröjan har han en T-shirt. På T-shirten står det "AFI". Han tar av sig den tröjan också. Hans armar blottas. På vänsterarmen har han en liten svart vante med avklippta fingrar. Längre upp på armen syns hans ärr. Man ser att han skurit sig länge. Han har skurit sig sedan han var tolv. Det var då allt började.
Hans pappa övergav honom och hans mamma. Pappan hade varit otrogen och stuckit iväg med en annan kvinna. Lukas högerarm har inte lika många ärr som vänsterarmen, men de finns där. Han tar av sig byxorna och slänger dom på en stol. På benen har han också ärr. Sara gillade inte att han hade ärr på kroppen. Men hon förstod inte heller alltid hur han kände sig. Hans lår har några ärr. Cirka 20 ärr på varje. På magen har han annorlunda ärr. Små och många ärr. Ärr från en sax.
Han tar av sig strumporna och lägger dom på golvet. Han går in på toaletten i deras lilla 2 r.o.k. lägenhet. Han borstar tänderna, säger godnatt till sin mamma, sedan går han in på sitt rum igen. Han stänger av den svart/blå stereon från 90-talet, mitt i låten >>Crazy Angel<<. Han lägger sig i sin säng med svart lakan. Han drar sitt röda täcke över huvudet. Och börjar gråta igen. Han tar sin gamla trasiga nalle och kramar den hårt. Han gråter ofta. Det går sällan en dag utan att han gråter. Han önskar att han är som andra barn.
Alla andra har perfekta liv tänker han. Innerst inne vet han att det inte är sant, men det känns så. Ingen annan har ju problem med att äta, ingen skär sig, han känner sig utstött. Som om han inte passar in. Han är ofta ensam på rasterna i skolan. Han brukar sitta på träbänken utanför klassrummet alldeles själv och fundera. Om det är folk utanför klassrummet brukar han gå in på toaletten. Inne på toaletten luktar det konstigt, men han gillar att sitta där för där kan ingen se att han gråter. Inne på toaletten är det trångt och väggarna är fult orange.
Lukas kan inte sova. Han kan bara tänka på Sara. "Hur ska det gå i skolan imorgon? Vi går ju i samma klass. Jag kommer börja gråta när jag ser henne". Lukas ligger och gråter och funderar långt in på natten. Vid tre-tiden somnar han äntligen. Han drömmer om Sara. Om allt de gjort. Som en Resumé till en serie. Lukas vaknar svettig av att hans väckarklocka ringer. Klockan är redan sju och han måste gå upp, men han orkar inte. Han trycker på snooze och somnar om. En kvart senare ringer klockan igen. Han stänger av det skit-jobbiga larmet och somnar igen. Klockan nio vaknar han. Han ser på klockan och bestämmer sig för att gå upp. Han skiter i att gå till skolan idag. Hans mamma har redan gått till jobbet. Så hon vet ingenting om att han skolkar. Han går på toa. Han borstar tänderna med den gröna tandborsten som sitter i muggen på handfatet. Han gurglar och spottar. Lukas går in på sitt rum och stänger dörren med en massa planscher efter sig.
Han sätter sig på golvet i ett hörn bredvid sängen. Han sitter och skakar. Han mår dåligt, han får panik. Han vill skrika, dunka huvudet i väggen, slå med näven i golvet, förstöra något.. Han börjar svettas och tar av sig sin svarta tröja.
Han får fram ett rakblad som han gömt under madrassen. Rakbladet är från en rakhyvel och har massa hål. Han tar rakbladet och trycker det mot sin puls på armen. Det svider till när han drar med det lite slöa rakbladet. Blodet börjar droppa. Sakta blir det en liten blodpöl på det vita golvet. Lukas dunkar sitt huvud mot väggen bakom sig och gråter. Han känner sina knogar nudda väggen. En exploderande känsla i handen, men det känns bra. Lukas släpper rakbladet och faller ihop. Han sitter och gråter och snyftar. Han saknar Sara. Han saknar närhet. Han saknar sin pappa. Han saknar sina vänner. Han vill bort. Försvinna. Dö.
Han har blodsmak i munnen. Det smakar järn.
Lukas går ut på balkongen. Solen skiner nu. Himlen är blå med vita fläckar. Lukas mår lite bättre. Tårarna har torkat och han känner sig inte lika deprimerad.
Stereon spelar >>Kent<< "Ett tidsfördriv att dö för". Lukas går in i köket och sätter sig under bordet. Där känner han sig trygg. Där kan ingen göra något mot honom. Ingen kan ta hans trygghet. Han känner sig aldrig trygg annars. Han ligger och stirrar upp på träbordet ovanför hans huvud. Där finns det massa sprickor. Precis som i hans själ.
När lukas gick i trean började han bli mobbad. Dom mobbade honom för att han var annorlunda. Han har alltid varit känslig och alltid vågat vara sig själv. Andra barn gillade inte det. Sedan dess har Lukas aldrig kunnat känna sig trygg. Han har vänner nu, men han tror att han inte räcker till.
Lukas reser sig upp. Han går mot hallen med små steg. Han går in på sitt lilla rum och lägger sig i sängen. Han tänder lampan på väggen och tar fram en bok från bokhyllan vid huvudändan. Stephen King har skrivit boken. Boken är vit med vinglas och blod, med texten "Allt kan hända, 14 mörka berättelser". Lukas läser några sidor från den tjocka boken, sedan somnar han. Han drömmer om att hans liv tar slut, att han står på ett höghustak. Han tittar ner. Nedanför finns massa bilar som åker runt. Han tvekar en stund, sedan tar han det sista klivet..
Lukas vaknar upp. Gråter. Det var den bästa drömmen han någonsin haft.
The End.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | alexz_th - 22 jun 09 - 21:13- Betyg:  | | Jag hoppas verklige att den där saken där nere har fel och du inte alls skriver om dig själv. Eller skrev. Iallafall så är det bra! | | Beckizz - 27 nov 08 - 14:54- Betyg: | | Jätte bra, man lever sig verkligen in i allt du skriver | | Jakktar - 9 nov 08 - 18:39- Betyg: | Fantastiskt bra helt igenom, just när man trodde att det inte kunde bli bättre kom slutet. Det blev bättre. Jättebra =)
Men du, skriv inte 'dom'. Det ser oprofessionellt ut. De/Dem skall det vara ;D | | manx_ - 5 jul 08 - 14:08- Betyg: | | sjukt bra assa :)<3 | | xbEminE - 11 feb 08 - 18:37- Betyg: | | Otroligt vacker *gråta* <3 | | Pungkrossarn - 7 feb 08 - 15:58 | Awww tack flicka <333 Älskarej med. Det va skojjigt igår.. <3333
Du är vackrare :O :* <33 | | pandacore - 6 feb 08 - 21:23 | | Det är du, eller hur? Älskade elskling... ;__; Den var asfin. Du skriver jättebra ju. Men du måste veta att jag älskar dej och att det var jättemysigt att vara med dej själv :*<333333 Kom ihåg att du är vackrast. /PandaFlicka | | Pungkrossarn - 5 feb 08 - 08:00 | | Aww tack på er :) | | MadeByMistake - 4 feb 08 - 21:50- Betyg: | | åh herregud, du är ju helt udnerbar!! du skriver som en jävla ljnblnesbmkeb åå kan inte ens beskriva hur bra jag tycket det var! | Pungkrossarn - 4 feb 08 - 21:19- Betyg:  | du är miniförfattare (:
skitbra skrivet! känns som man är lucas ibland! /roza | | Pungkrossarn - 4 feb 08 - 20:16 | | Ändrade slutet XD |
|
|
|
