Borta |
Det var en kall natt i början av oktober, Tove gick ensam längs vägen, som hon gjort så många gånger förut. Hon gick och tänkte medans bilar passerade.
Hon såg på bilarna och mötte människornas tomma blickar igenom fönsterrutan.
Ett gäng med tjejer kom vinglade fram längs vägen en bit bort,
Tove suckade och såg på de fulla tjejerna i sina korta kjolar och högklackade skor.
Minnesbilder dök upp i hennes huvud, bilder på henne när hon vinglat fram längs gatorna, full på sprit och hög på piller, bilder på hur hon låtit varenda kille utnyttjat henne som han behagat.
Hon log lite tafatt, hur kunde inte räkna hur många gånger hon vart med killar, tjejer med för den delen.
Tove fattade fortfarande inte vad som hade hänt, hon förstod inte varför hon tog kniven den där kvällen, hon kanske var full, eller hög, men i vilket fall så tog hon kniven och smekte fram blodet som blev hennes räddning.
Sen den kvällen gick hon jämt och ständigt med en kedja runt halsen, där hängde hennes biljett till ett lyckligt liv.
Den tanken fick henne att le, det skulle vara så enkelt, skulle kunna se ut som en olycka ingen skulle aldrig misstänka något.
Med hennes långa mörkbruna hår, blåa ögon, och sitt utseende som fick killar att nästan vrida nacken av sig när hon gick förbi, tack vare de sakerna så skulle aldrig någon misstänka henne för att ta sitt liv.
Tjejgänget hade kommit närmare nu, inte mer än tre fyra meter ifrån Tove, hon såg vilka gänget bestod av och blev helt kall av hat inuti.
Det var fem personer, Tove hatade alla lika mycket, de hade förstört så mycket att Tove knappt orkade tänka på det.
Tove skulle få sin hämnd, kanske redan ikväll, hon stannade framför tjejerna och upprepade långsamt de ord tjejerna sagt till henne.
”du är ful och fet, ingen kommer nånsin vilja ha dig varför är du här? Stick iväg din j*vla h*ra”
Nu får ni som ni vill skrattade Tove, hon vände sig om och sprang iväg, hon kastade sig framför tåget, hon överlevde inte.
Det stod överallt i tidningen, Tove sörjdes, snart skulle även en annan flicka sörjas, den flickan som avgudat Tove mer än sitt eget liv, Hon och Tove skulle få leva tillsammans i Nangijalas vackra land.
Tjejgänget dom slutade med sitt festande, Toves död hade tagit dem hårt, inte trodde de att hon verkligen skulle göra det, men hon dog, tjejerna gick skilda vägar, alla till var sitt nytt liv, dom levde där, deras liv gick upp och ner precis som allas, men Tove spökade alltid hos dom, orden som de skrikit åt Tove ekade i huvudet, de skulle nog aldrig glömma, dom skulle ta hand om sitt liv för de förstod nu att livet var inte alltid som det verkade, livet var skört och allt var inte alltid som det verkade.
|
|
|
|
