Jag och Alexia ( del 6-7 ) |
D E L 6
Jag och Lina slog följe till skolan nästa dag och Lina pladdrade som vanligt på om allt möjligt, men jag gick i mina egna tankar och hummade bara som svar då det verkade passa. Nervositeten låg som en klump i magen på mej. Visst ville jag träffa Alexia, men på något sätt ville jag ändå inte. Det var som om någon drog mej tillbaka såfort jag verkade göra framsteg.
"Lina! Sofia!" Hördes plötsligt en röst. hastigt snorde jag runt, och hade svårt att dölja förvånelsen över att se Alexia springa emot oss. Alexia log strålande emot oss, och jag fick behärska mej för att inte sträcka fram handen och röra vid henne. Alexia vände blicken emot mej.
"Förlåt för i förrgår. Jag skäms som en jag vet inte vad. Jag hade lite problem hemma och det gick ut över kompisarna. Hoppas du inte tog allt för illa upp."
Tveksamt sneglade jag på henne. Drev hon med mig? För att kunna göra narr av mig igen? Men hon såg helt allvarlig ut, så jag log emot henne.
"Det är lugnt.." Sa jag tyst. Febrilt letade jag efter något mer att säga, men det var som om hjärnan slutade fungera i hennes närhet. Hon sög ur all kraft ur mej.
Lina och Alexia småpratade den resterande vägen till skolan medan jag gick tyst emellan dom med Alexia på min högra sida. Så nära att våra händer snuddade varandra ibland, och varje gång gick en våg av ilningar igenom min kropp. Jag sneglade på Alexia, men hon verkade helt oberörd, så jag valde att ingenting göra åt saken.
Dagen sniglade sig fram utan att något speciellt hände, förutom att Jonas skulle impa på klassen genom att sno provfacit till nästkommande matteprov. Det hela slutade med att Pingvinen tog honom på bar gärning och gav honom dubbel läxa i matte. Efter sista lektionen dröjde jag mej kvar. Jag vet inte varför, men något i mej sa åt mej att stanna. Lina tappade tålamodet och stack hem utan mej. Snart var det bara jag och Alexia kvar i klassrummet. Jag stannade upp bakom min bänk och såg på hennes ryggtavla. Hennes hår böljade vågigt ner över axlarna och en bit därtill. Med ens vred och på huvudet och fångade min blick.
"Hej.." Sa hon tyst och log vagt.
"Hej" Svarade jag. Lika tyst. Med ens blev jag nervös. Blicken såg på allt utom Alexia. Hon tog några steg närmre och log vagt åt mej.
"Jag måste berätta något.." Sa hon, och kanske såg hon också lite nervös ut? Det gjorde mig något säkrare och jag såg in i hennes vackra blick. Hjärtat bultade hårt i mitt bröst.
"Vaddå..?" Frågade jag.
Alexia stod tyst en lång stund innan hon äntligen bröt tystnaden. "Du kommer antagligen hata mej nu, men det känns.. som vi tittat på varandra.. Jag .. jag gillar dej.. väldigt mycket.. mer än som en vän.." Nu var det hennes tur att flacka med blicken. Jag drog efter andan. Drömde jag? Eller stod hon verkligen framför mej och sa att hon gillade mej? Jag kände hur jag började darra. Jag slöt ögonen och lät hennes chockerande ord sjunka in i mej. Jag svarade inte på ett bra tag, utan tog mod till mej och sträckte försiktigt fram handen och rörde vid hennes hår. Det var precis så lent som jag hade föreställt mej. nej, ännu bättre. Hon tog tag i min hand och höll den intill sin kind.
"Jag gillar dej med.." Viskade jag. Våra blickar möttes, och med ens gick allt så snabbt. Hennes läppar mötte mina. Jag slöt ögonen och njöt. Det var såhär det skulle kännas att kyssa någon. Inte stelt och konstigt som det gjort med killar. Utan mer mjukt och försiktigt.
Underbart.
D E L 7
Hela jag lös i ett stort leende på vägen hem. Så glad som Alexia hade gjort mej på den lilla stunden i klassrummet hade jag inte varit på länge. Varje gång jag slöt ögonen var jag tillbaka i klassrummet. Hennes mjuka läppar emot mina, hennes kropp så nära att jag kunde känna hennes värme. Men mitt i all glädje kunde jag inte låta bli att vara orolig. Vad skulle alla andra säga när dom fick reda på det här? Vad skulle mamma säga? Hon var en sån där som ville smälta in och inte sticka ut på något sätt. Därför valde jag att ingenting säga när jag kom hem. Men något måste synts på mej ändå.
"Vad glad du ser ut, Sofia! Har det hänt något roligt i skolan idag?" Frågade mamma plötsligt när vi åt middag hela familjen i köket. Hårt svalde jag ner min halvtuggade mat och nickade
sakta. Pulsen slog hårt i bröstet.
"Jaså? Vad var det för kul då?" Febrilt letade hjärnan efter en nödlögn, men som alltid när man behöver dom som mest, ligger dom gömda längst in och vägrar komma fram.
"Jag... jag har fått en ny kompis. Alexia." Jag skyndade mej att stoppa in en ny tugga i munnen för att slippa svara på några frågor.
"Vad roligt!" Sa mamma och sken upp. Som tur var verkade hon nöja sej med det svaret och "faran" var över för den här gången. Någonstans där inne visste jag att jag inte kunde hålla det här hemligt, men jag behövde tid för att förstå själv att detta var jag. Jag var lesbisk. Efter middagen ringde telefonen. Alexia.
Jag sprang upp på mitt rum med den bärbara telefonen och stängde dörren.
"Vad gör du?" Frågade Alexia med sin underbara stämma.
"Inget särskilt, vi har precis ätit." Svarade jag.
"Vill du följa med ut?" Frågade hon plötsligt. Förvånelsen var så stor att jag blev stum.
"Hallåå..?" Sa Alexia tillslut i den andra änden.
"Förlåt, jag tänkte lite. Jo, jag kan följa med, vilka kommer?" Alexia skrattade roat.
"Du och jag, dummer."
Jag rodnade, som tur var kunde hon inte se det.
"Möt mej vid stora torget om en halvtimma" Sa hon. Jag satt länge med luren tryckt mot örat efter att hon lagt på. Jag ville så gärna, men samtidigt inte.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mangasagan - 4 feb 08 - 15:26- Betyg:  | | Jättebra:)<3 Mera!!:D |
|
|
|
