När sanningen ska fram del3 |
Alla kollar på mig, det tror att de vet vad som har hänt. Men ingen vet utom du. J frågade ifall jag ville se på en spelning med henne kille, mitt hjärna förträngde att du var med i bandet så jag tackade ja. När vi hade betalat in oss såg jag dig och hon tillsammans, ni kollade snabbt upp på mig och sen började ni hångla. Bara för att bevisa att jag inte passar in eller kommer att få dig. Utan att visa för någon så torkade jag snabbt bort en tår. Jag satte mig ner med J, H och O. J sa åt mig att inte kolla på er. Men när ni sjöng så fastnade min blick på dig hela tiden. Och du log, men när du kom till mig så log du inte längre. Det var mest en ihålig blick. Du kunde inte ens möta min blick i någon sekund, utan du bara förde det vidare. Jag bestämde mig för att gå ut, men O höll mig kvar och kramade min hand. Vi bestämde jag och O, att han skulle ta ut mig ifall jag såg för ledsen ut. Men jag klarade hela spelningen. Men efteråt då jag kramade alla utom dig, då blev det för svårt.
Jag skrev ju ett sms till dig också.
"Kunde vi vara mer luft för varandra?"
Du svarade inte, men vad kan jag förvänta mig? Det är väl inte precis dröm smset.
Idag på skolan blev det en liten dialog mellan mig och J om dig;
"tjo, jag måste prata med dig" sa J
Jag reste mig upp och vi gick till hörnan där jag alltid pratar hemligheter.
"Jag vet att du och S har det svårt, men du måste ringa honom. Du måste" Sa J
Suckade ljudligt.
" Vet det, men det är fan inte lätt, jag försökte ringa honom igår, men han svarade inte. Det känns som om det är ombytta roller. Först undvek jag han, nu han mig."
" Javet, men du, säg till mig sen ifall du pratar med han."
" okej, jag är så jävla trött på den här jävla leken."
|
|
|
|
