Jag och Alexia ( del 4-5 ) |
D E L 4
Fortfarande förblev jag tyst. Vad skulle jag säga? Vad sa man till någon som gjorde en stum? Tillslut ryckte Alexia på axlarna och till min lättnad bröt hon den spända tystnaden
som lagt sig runt oss.
"Har du bott här länge?" Frågade hon, och åter nickade jag. Hon skrattade. Ett klingande skratt som fick min hud att knottras.
"Är du alltid så tystlåten?"
De orden fick mej att le. Det var som om dom bröt hennes förtrollning, för genast kändes det som en tyngd förlorats från mina axlar.
"Bara när jag känner fört" Sa jag skämtsamt och Alexia log vagt.
"Kunde tänka mig det. När du är med Lina verkar du vara himla rolig." Jag hajade till. Tyckte hon jag verkade rolig? Jag sneglade skeptiskt på henne, men hon såg helt allvarlig ut.
"Du verkar också rätt kul" Sa jag tyst och kände mej som en idiot. Men Alexia log varmt.
"Tack" Sa hon innan hon reste sig för att gå och prata med Saga igen. Kanske borde jag blivit ledsen över att hon gått dit, men just nu svävade jag på moln. Hon hade pratat med mig! Hon hade tyckt jag var rolig! Detta skulle jag kunna leva på i veckor.
På Måndagen i skolan var hon inte där. Platsen snett framför mej gapade tomt, och jag hade svårt att dölja min besvikelse. Första lektionen var nästan slut när Alexia öppnade dörren och ursäktade sig för att vara sen. Hon hände ryggsäcken på sin stol och såg på mej. Jag log som hälsning, men Alexia såg nästan rakt igenom mej med tom blick. Generad såg jag ner i min engelskabok igen och låtsades läsa. När rasten började dröjde jag mig kvar vid bänken och lät Lina gå utan mej. Alexia satt kvar vid sin bänk och stirrade tomt framför sig.
"Hej.." sa jag tveksamt och gick prövande fram till hennes bänk. Hon såg på mej en kort stund.
"Åh.. Hej.." Sa hon tyst och såg åter ner på det hon höll på med. Jag hade svårt att dölja min besvikelse. Vart var den glada Alexia som hade pratat med mig på festen i Lördags? Jag harklade mej lätt.
"Har.. har det hänt något..?" Hon suckade. Uppenbart irriterad av min närvaro. Hon såg mörkt på mej.
"Kan inte du gå?" Hon kunde lika gärna satt en kniv i mej. Det skulle gjort lika ont. Jag nickade och gick snopen ut genom dörren och ut på våran asfalterade skolgård.
Tårarna brände i ögonen, men jag tänkte inte gråta här. Sakta började sorgen bytas ut mot ilska. Vill hon inte ha med mig att göra skulle jag gärna hålla mej undan.
D E L 5
Nästa morgon var den första på flera dagar som jag verkligen inte ville gå till skolan på. Jag ville verkligen inte träffa Alexia. Antagligen hade jag gjort bort mig för all framtid. Jag låg kvar i sängen ända tills mamma, som var ledig idag, knackade på min dörr och nyfiket tittade in.
"Ska du inte till skolan idag, Sofia?" Frågade hon. Jag svarade inte, utan kollade envist in i väggen. Mamma blev genast orolig. "Är du sjuk?" Frågade hon ängsligt och satte sig på min sängkant. Såklart! Varför hade jag inte tänkt på det tidigare? Jag nickade och såg på mamma så ynkligt jag kunde.
"Jag har ont i magen och i huvudet." Att jag hade ont i magen var ingen lögn. Det hade jag. Rädd för att träffa Alexia igen. Mamma såg på mig och smekte mig på kinden.
"Du kanske ska stanna hemma idag då?"
"Måste jag...?" Pep jag och låtsades se besviken ut. Mamma såg strängt på mig.
"Jamen det är väl klart! Är du sjuk så är du sjuk. Jag ringer skolan och talar om det."
Sa hon och gick ut ur mitt rum. Belåtet kröp jag ner i sängen igen och somnade på en gång. Vaknade gjorde jag inte förrän vid tolv.
På eftermiddagen kom Lina oinbjuden inklampande i mitt rum.
"Hej slöfock" Sa hon glatt och damp ner vid mitt skrivbord. Jag låg fortfarande kvar i sängen.
"Hej..." Sa jag tveksamt.
"Varför var du inte i skolan idag? Alla frågade efter dig!"
Jag såg frågande på henne. Vaddå? Folk frågade inte efter mig.
"Vad menar du med alla?" Frågade jag. Hon såg förvirrat på mej.
"Tjaa... Okej.. Alexia undrade vart du var. Hon lät väldigt.. jag vet inte.. skyldig.."
Jag svalde hårt och förblev tyst. Men mina hjärtslag måste ha hörts högt, men Lina såg helt oförstående ut. Jag ville säga till henne hur mycket jag gillade Alexia, men hur skulle det gå till? Aldrig att jag skulle komma ut med det här, det var min, och bara min hemlighet. "Men ja måste dra. Kommer du imorgon?" Jag nickade och log strålande emot Lina. Såklart jag skulle komma imorgon.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mangasagan - 4 feb 08 - 15:23- Betyg:  | | Jättebra:)<3 |
|
|
|
