Jag och Alexia ( del 2-3 ) |
D E L 2
Det var som om hela världen stannade. Jag vet inte hur lång tid det tog. En halv minut? Fem? Det enda jag kommer ihåg är bilden av när Alexias ögon mötte mina. Som om dom var gjorda för varandra. Jag hoppade till när Pingvinens glada stämma åter ljöd i rummet.
"Du kan sätta dig där brevid Isa, Alexia." Sa han tillgjort och pekade på platsen brevid den blonda tjejen. Alexia nickade och gick sakta emot den tomma platsen.
Utan att se emot mig satte hon sig och såg fram emot Pingvinen. Lina knuffade mig i sidan.
"Vad är det med dig? Varför svarar du inte?"
Jag ruskade på huvudet som för att komma tillbaka till verkligheten.
"Va?" Frågade jag och såg förvirrat på henne.
Lina himlade med ögonen.
"Ingen idé att prata med dig" Sa hon surt och såg framåt.
Jag suckade. Lika kort stubin som alltid. Men kände jag Lina rätt så skulle allt vara glömt om en kvart.
Jag sneglade mot platsen snett framför mig. Alexias plats. Vad var det med henne? Som hade gjort att jag inte kunde slita blicken ifrån henne? Kanske hade hon någon magisk kraft som bara jag kände, eftersom tydligen inte Lina känt samma sak när Alexia kommit in genom dörren.
Helt plötsligt vände sig Alexia om och såg mig rätt in i ögonen. Det var nästan pinsamt. Hade hon känt
mina blickar i sin nacke? Eller hade hon vänt sig om av annat själ? Jag fäste blicken på mitt bänklock och kände hur kinderna hettade.
Det var en lättnad när det äntligen var rast. Jag och Lina, som nu återigen var glad, gick som vanligt ut till cykelställena och satte oss där. Det hade vi alltid gjort, så länge vi hade gått på högstadiet.
"Varför kunde vi inte ha fått en ny kille istället?" Klagade Lina. Sedan flinade hon. "Då skulle jag ju haft en till att para ihop dej med." Skrattade hon och puttade menande till mej.
Jag mumlade något ohörbart till svar samtidigt som jag sjönk djupare och djupare in i mina tankar, och hur jag än ansträngde mej, så kom Alexia alltid in i bilden.
"Fast hon kanske är schysst." Sa Lina.
Jag såg frågande på henne, eftersom jag inte alls hängde med i hennes diskussion.
"Alexia förstås! Vem trodde du?" Fräste hon.
"Jaha." Sa jag kort, men jag förstod att Lina ville höra min åsikt om henne också. Jag ryckte på axlarna.
"Hon verkar väl okej."
Lina nickade sakta. Jag såg ut över skolgården och fick snart syn på den jag sökte. Hon stod självklart vid Saga. Jag suckade lätt. Plötsligt skrattade hon. Hela hennes ansikte lös upp inifrån och ut.
Till och med hennes ögon log. Alexias ögon mötte plötsligt mina och samma sak som tidigare hände. Jag kunde inte slita blicken ifrån henne. Ja, tänkte jag för mig själv.
Hon måste vara magisk.
D E L 3
Hela första skolveckan gick. Allt var precis som vanligt, om man bortsåg från en liten detalj. Alexia. Fortfarande brände det i kroppen när våra blickar möttes.
Jag suckade och såg ut genom fönstret på mitt rum med pennan i munnen. Jag hade lovat mamma att skärpa mej med läxorna den här terminen, men jag kunde verkligen inte. Vem hade bestämt att man skulle ha läxor? Troligen någon som gillade att plåga barn genom skolan.
Som en befrielse ringde telefonen och jag studsade genast upp för att svara. Lina. Då hade jag en ursäkt till varför jag inte gjorde läxan.
"Ska du med till Kattis på fest?" Frågade hon glatt.
Jag tvekade. Jag var inte riktigt den där festypen.
Snarare sitta-hemma-med-mamma-och-se-på-tv-typen.
" Vilka kommer?" Frågade jag motvilligt.
"Alla! Axel, Kim, Nicke, Lisa, Saga, Alexia, jag.. följ med
och se själv! Snälla..? Det är inte kul utan dej.."
Ofrivilligt hade mitt hjärta hoppat till när hon nämnde Alexias namn. Kanske var de det som fick mej att vilja följa med på festen, för en timma senare stod vi utanför Kattis hus. Hon öppnade innan vi ens hunnit knacka med ett strålande leende på läpparna. Jag såg skeptiskt på henne.
Packad redan, tänkte jag och suckade inombords. Det var det enda det handlade om. Supa sig så full som möjligt och strula runt med alla.
Vi gick in i vardagsrummet och min blick söktes genast efter en enda person, och besvikelsen var svår att dölja när jag inte såg hennes magiska leende bland alla gäster.
Jag satte mej i soffan medan Lina tog en öl med Kattis. Jag fumlade lite planlöst med fingrarna i brist på bättre att göra.
"Hej" sa plötsligt en röst och sekunden därpå damp någon ner brevid mej. Det tog ett tag innan jag såg att det var Alexia. Hennes ögon strålade och för första gången strålade dom emot mej.
Tyst såg jag på henne. Säg något då! Tänkte jag, men inte ett ord kom över mina läppar. Det var som om Alexia dragit kraften ur mej.
"Sitter du här alldeles ensam?" Frågade hon. Jag nickade till svar och flackade med blicken.
Hon log snett och lutade sig tillbaka i soffan. Så nära mej att jag kunde känna hennes kroppsvärme. Mitt hjärta bultade hårt i bröstet. Så hårt att Alexia måste ha hört det, men hon såg helt oberörd ut och fortsatte se utforskande på mig. Hon väntade säkert på att jag skulle säga något, men jag kunde inte. En underlig känsla hade fyllt min kropp.
Kärlek.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | SoakedInLuxury_ - 3 feb 08 - 18:20 | | Älskar denna .. | Mangasagan - 3 feb 08 - 18:17- Betyg:  | | Jättebra!! Fortsätt!!:D |
|
|
|
