Löftet |
En nyckel trycktes in i nyckelhålet och dörren gled sakta upp. Fotsteg som släpades mot trägolvet hördes ända fram till mitt rum. Undrar om hon ens ansträngde sig för att inte väcka mig. Det var inte ens säkert att hon kom ihåg mig alls. Hon var väll full som vanligt. Plötsligt – en duns. Hon hade väll ramlat omkull.
– Bea!
Jag låssades inte höra. Jag satte kudden över öronen och stängde igen ögonen så hårt jag kunde och hoppades att hon skulle försvinna.
– Bea!
Det var en bedjande ton i hennes röst. Jag reste mig upp och gick ut mot hallen. Japp! Hon var full Hon låg där och sträckte ut hennes hand mot mig, jag hjälpte henne upp och ledde henne mot hennes sovrum. Hon luktade starkt av sprit. Hon försökte gå själv men vinglade till ordentligt och stödde sig sedan på mig. Inget ”Hur har din dag varit?” eller ”Förlåt att jag kommer hem så sent”. Bara lite sludder om att ”Det blev nog lite för mycket”. Jag tittade snabbt på klockan. Halv tre. När hon drog av sig sina alltför tajta jeans såg jag massvis med blåmärken. Fast det var förstås ingen nyhet för att hon blivit slagen. Pappa hade alltid gett henne massvis med stryk när han kom hem sent på kvällarna. Det där märkena sätter sig för alltid. Utanpå är det bara blåmärken men djupa sår inuti. Nu sitter han i fängelse. Tre år för fängelse och ett år och indraget körkort för bilstöld och upprepat rattfylleri. Jag gick tillbaka till mitt rum och vände mig mot Muffin. Min ende trogna vän. Han var egentligen bara ett marsvin som jag fått när jag fyllde åtta men han var min vän. Jag tittade in i hans svarta vänliga ögon. Jag gick och lade mig på sängen igen. Det var imorgon som Karins fest var. Jag hade fortfarande inte bestämt mig om jag skulle gå. Det sista jag såg innan jag somnade var Muffins små svarta ögon som vänligt tittade på mig.
Mamma kom upp först när jag var färdig med frukosten. Det var lördag. Hon hade på sig sin vita morgon rock och sina gamla slitna tofflor. Hon såg ut som om hon hade en rejäl baksmälla, men hon log ändå ett ansträngt leende mot mig.
– Vad ska du göra idag då?
Frågan var oväntad. Sens när började hon bry sig om mig och vad jag skulle göra.
– Ska gå på fest.
– Vad roligt! Ska ni ha med er egen sprit också? Det finns i kylen.
– Mamma jag är femton år!
– Jag vet jag bara skojjade! Sa hon och skrattade.
Det passade sig inte att hon frågade den frågan. Jag gick in i mitt rum och stirrade in i spegeln framför mig, en lång tjej med brunt långt vågigt hår och blåa ögon stirrade tillbaka på mig. Jag sjönk ner i sängen med en bok och snart var jag helt inne i den.
När klockan var kvart i nio började jag gå mot Karins hus. När jag kom dit var musiken på högsta volym och det var redan fullt.
– Kom in bara! Karin såg redan rätt packad ut och hon höll en flaska i handen. Vill du ha eller? Hon räckte fram ölen.
Jag skakade på huvudet. Det var människor överallt. Vart jag än vände mig var det dansande personer. De flesta var redan fulla. Jag satte mig i soffan. Snart var det bara jag som inte var full och dansade. En kille kom och bjöd upp mig. Han drog upp mig på dansgolvet och vi dansade till någon okänd låt. Han böjde sig över mig och kysste mig. Hela han luktade sprit. Hans händer vandrade ner från min rygg. Jag drog mig undan från honom.
– Va fan är det med dig? Skrek han.
Jag flyttade mig ifrån honom så långt jag kunde men jag fortsatte att dansa. I en klunga vid änden av rummet stod ett gäng tjejer och fnissade samtidigt som de spanade på några killar. En av killarna från gänget kom fram till och började småprata med mig. En tjej blängde ilsket på mig. När det kom en lite rockigare låt frågade han mig om jag ville dansa. Jag har redan en pojkvän ljög jag fram för att slippa ett till trauma.
Jag satte mig ner på soffan igen.
– Ska du ha en öl? Det var en tjej som frågade och hon räckte fram en flaska mot mig. Hon såg yngre ut än jag själv var. Jag tog några klunkar men hejdade mig sen. Jag höll på att bli precis som hon. Jag höll på att bli min värsta mardröm. Jag sprang ut. Ut från festen, ut ur lägenheten, ut ur huset. Jag stannade först vid en liten bro. Det var en sån där liten söt ”bockarna Bruse bro” så jag såg ner i vattnet och möttes bara av min egen spegelbild. Den natten gav jag mig själv ett löfte. ”Jag ska aldrig bli som hon, aldrig.”.
|
|
|
|
