Sanna
Hon kände hur värken i huvudet sakta återvände. Tankarna började klarna och hon insåg at hon låg på en säng i vad som verkade vara ett ganska mörkt rum. Försiktigt försökte hon öppna ögonen, men då högg det till så i huvudet att hon måste stöna till lite.
– Sanna? hörde hon någon fråga.
Det tog en liten stund för henne att placera rösten.
– Är det du Georg?
– Ja. Vad skönt att du är vaken nu igen.
– Nej, det är det inte. Huvudet värker så jag vill dö. Vad hände egentligen?
Georg tvekade lite innan han började berätta.
– Du hade väl varit med i en bussolycka? Tydligen så fick du en hjärnskakning då och det gjorde att du blev medvetslös ett tag. Så nu måste du ligga i sängen ett tag och bara vila.
Minnet kom tillbaka och Sanna kände hur all luft försvann ur henne. Tom! Hennes älskade låg där på sjukhuset och ingen visste om han skulle klara sig.
– Hur är det med honom? viskade hon och kände hur en tår föll nerför kinden.
– Jag vet inte. Gustav är där nere nu och ska se om de fått reda på något nytt. Han borde nog komma tillbaka snart, sa Georg.
En kall hand kramade om Sannas hjärta. Tänk om Tom verkligen dog? Vad skulle hända i så fall? Hon ville slänga av sig täcket och springa ner till honom. Sanna försökte öppna ögonen och nu gick det faktiskt bättre. Huvudet sprängde fortfarande, men det kom inte som en chock. Hennes blick flög över Georg som verkade helt förstörd. Hur kunde allt ha gått så fel? Dörren öppnades och Gustav kom in i rummet. Både Georg och Sanna såg bedjande på honom, men han slog ner blicken och skakade på huvudet. Tom hade alltså inte blivit bättre.
Plötsligt stod hon inte ut med tanken på att inte få vara nära honom. Hon struntade i hur ont det än gjorde, hon skulle till Tom!
– Gustav, kan du visa mig till Toms rum?
– Men Sanna du får inte gå upp ur sängen ju!
– Antingen visar du mig vägen så jag kommer dit fort eller så får jag leta själv. Jag ska till honom nu!
Hon reste sig upp ur sängen och kände att benen egentligen inte orkade bära. Men Sanna tvingade dem att orka och snart hade Gustav motvilligt fört henne till Toms rum. Bill satt och sov i en fåtölj och Simone var och hämtade dricka. På sängen låg henne älskade kille och såg fortfarande mer död än levande ut. Hon var nästan säker på hur hon kunde höra ljudet av sitt eget hjärta som krossades. Tårarna föll som ösregn medan hon klättrade upp i sängen och la sig tätt intill honom.
– Jag älskar dig så! Du får inte lämna oss nu, viskade hon.
Vad som än hände Tom så önskade hon innerligt att det fanns ett land någonstans där de kunde få leva lyckliga i all evighet.
Bill
Bill vaknade av Sannas hysteriska gråt. Han såg förvirrat på henne innan han kom sig för att säga något.
– Borde du inte ligga i din säng? undrade han.
Hon såg upp på honom med gråtsvullna ögon.
– Snälla, tvinga mig inte att lämna honom. Jag vill vara nära Tom hela tiden!
Bill kunde inte svara henne. Han förstod hu hon kände och hur orolig hon var. Samtidig var han inte säker på om läkarna skulle tillåta det.
– Jag kan fråga om vi kan ställa in en säng till dig också här.
Sanna gav Bill ett snabbt leende innan hon borrade in ansiktet i Toms bröst. Han såg på dem och önskade så att hans tvilling skulle slå upp ögonen. Utan Tom kände han sig halv och inget i världen verkade spela någon roll. Fanns inte hans bror skulle han likväl kunna sluta andas helt.
I korridoren stötte Bill på Toms läkare. Han förklarade läget och fick en skeptiskt blick av läkaren.
– Jag tror inte att det är så bra för din bror om han har folk hos sig hela tiden. Han måste vila.
– Det måste Sanna också! Och jag har sett dem två tillsammans och de mår alltid bäst när de är nära varandra. Snälla låt henne få sova där! sa Bill med en vädjan i rösten.
Läkaren kliade sig i huvudet och verkade överlägga inombords. Tillslut nickade han bifall och för första gången på flera timmar kände Bill något som skulle kunna vara glädje, men känslan försvann i en blinkning.
Han vände tillbaka för att berätta de goda nyheterna när Bill blev stoppad av Gustav.
– Nu bryter helvetet snart löst, sa trummisen.
– Varför det?
– Pressen har fått reda på att Tom ligger på sjukhuset och deras växel och vår personal blir nedringda av reportrar som ställer frågor.
Bill sjönk ned på golvet. Varför skulle alla alltid veta precis allt om dem?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
EmelieCarlsson - 15 maj 08 - 20:20- Betyg:  |
| Uuuuups! :S |
| sandruskapuska - 27 apr 08 - 22:15- Betyg: |
| oj <3 |
| foreversacred - 8 mar 08 - 21:54 |
| oj...hoppas det gåt bättre <33 |
| NewMoon - 8 mar 08 - 19:45- Betyg: |
Omg, jag har blivit total trollbunden, jag
kan helt henkelt inte sluta läsa xD |
| Moozan - 4 feb 08 - 19:16- Betyg: |
| OHHH! |_____| BEROOOOOENDE! Eller Besatt -.-' Samma sak xD |
| Solstorm - 4 feb 08 - 16:02- Betyg: |
| shit,shit,shit vad bra!!! Men Tom får inte dö! Snälla, döda inte tom *bedjande hundvalpsögon* <3 |
| M-424 - 3 feb 08 - 12:59- Betyg: |
AAAAh Tom får inte dö :-O .
hur som helst, skitbra:D Mycket spännande;)<3 |
| mikaelanystrom - 3 feb 08 - 00:21- Betyg: |
aw, skit bra, du skriver som en... nej de blev fel, de känns som om du skrivit hela ditt liv. Du skriver så man fastnar direkt, spännande och UNDERBART! Du är en av dem tre bästa författarna på hela DIKTA!
Säger samma som Mangasagan. TOM FÅÅÅÅR INTE DÖÖÖÖ!:O |
| knowyouhateme - 3 feb 08 - 00:09 |
| jättebra :D du skriver så himla bra :] |
| Ciissii - 3 feb 08 - 00:06- Betyg: |
| Jättebra :D fortsätt! |
| Mp3 - 3 feb 08 - 00:03 |
| Riktgit riktigt bra. Du skriver verkligen så levande <3<<3 Mera snart ? :) <3<3 |
| Mangasagan - 2 feb 08 - 23:58- Betyg: |
Åh Mein gott!! Tom får INTE DÖ!!!!!!!! Då tillkallar jag Voldemort och börjar böla!! (ja, jag vet, jag är konstig och helt besatt av HP^^)
Mera iaf!! ÄLSKA<3<3<3 |
