absoluthemskotroligt förbjuden! [ del 1 ] |
Jag satt och kollade ut på alla människor som sprang omkring, dem letade efter något. Något som dem inte visste vad det var, egentligen så borde det väl irretera folk, irretera mig.. men det gör det inte, jag låter dem kasta bort sina liv, det gör mig inget. Jag satt ihopkrupen i mitt fönster på karlagatan 2, såg ut över den lilla staden som låg under mig och mina ögon. Det var en bra liten tvåa jag hittat, för ynka två månader sen, men jag trivdes redan. Mamma jobbade väldigt mycket, hon låste liksom in mig i någon bur. Lät mig sitta instängd här i flera timmar om dagen, det blev såklart tråkigt, menmen. Jag suckade och lutade mitt huvud mot betongväggen, varför såg mitt liv ut såhär, så tråkigt, dystert och ensamt. Min mobil pep till, jag gick fram och kollade,
[i]Hej!
Jag är hos dig om fem minuter, thaimat blir det till middag.
Puss M. [/i]
Thaimat, precis som i måndags, lördags och torsdags.
Dörren slog upp och mamma klev in med två kassar, en från ICA och en vit påse. Hon ställde ner påsarna på golvet och slängde av sig skorna,
- Hej gumman, usch vilken dag. har bara skrivit och skrivit, måste nog skriva lite till sen, men duka fram och ät din mat du så skriver jag färdigt. Har hyrt film också, den nya beck.
Jag log åt henne och tog tagi den vita påsen, jag släpade mina fötter till köket och tog fram en porslinstallrik ur skåpet. Jag hann precis hälla ut riset innan det ringde på dörren, mamma var väl djupt nere i sina papper så jag fick lämna maten och gå och öppna, mannen som stod framför mig var lång muskolös och brunhårig, hans ögon var klarblå och händerna rätt kraftiga. Jag kollade lite konstigt på honom och ville få fram vem han var, mamma kom ur sitt rum och sken upp som en sol.
- Brossan! tjöt hon och kastade sig i den främmade killens armar.
Jag funderade ett tag, brossan.. blir inte det, morbror? mamma vände sig mot mig, hennes ögon var tårfyllda och glada. Jag försökte sätta fingret på varför jag inte visste vem den här mannen framför mig var, men kom inte fram till något vettigt, inte heller varför mamma inte sagt något till mig om det här.
- Det här, Maria. Är min lillebror Adam, han har bott i USA sen du föddes, men nu är han här. Mammas ögon lyste verkligen när hon sa det sista.
Jag granskade Adam, ( som han hette ) ett tag till innan jag flyttade mig några centimeter åt sidan när mamma drog med honom in i köket, jag följde långsamt efter och satte mgi ner bredvid mamma. Adam såg lite ledsen ut, mamma lade en hand på hans och kollade på honom, aldrig att hon skulle kolla på mig sådär.
- Jag liksom, mår dåligt. Jag blev av med jobbet i USA och mamma är arg på mig, och pappa hatar mig. Min flickvän gjorde slut och allt känns skit.
Jag såg att mammas grepp om Adams hand hårdnade en aning, det liksom gulnade till i hennes fingrar.
- Du får stanna, hur länge du vill. Du kan ta soffan. Hon log så varmt, det gjorde nästan ont i mig, jag kommer nog aldrig få ett sånt leende.
Jag vände blicken mot killen som satt mittemot mig, som jag aldrig skådat förut, som jag inte visste något om, och som nu skulle bo här, även om han var min morbror.. så var han en liten pudding som jag skulle berätta om för Lisa på måndag. Jag log mot honom, och han log varmt tillbaka.
På kvällen när jag gick och lade mig smakade jag lite på ordet "Morbror" "Morbror och pojkvän". jag skrattade, det är ju absurt, eller...
Fortsättning? :) Kommentera vad som var skit och vad som var en gnutta bra :) <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | tjoh - 3 feb 08 - 13:56 | | frotsätt :) | Ciissii - 2 feb 08 - 22:31- Betyg:  | | Jättebra :D fortsätt! |
|
|
|
