mitt hjärta är krossat 1 |
Jag önskar att jag kunde säga att detta är en osann novell men tyvärr den är på riktigt......att skriva om detta vet jag kommer att bli svårt för det handlar om min familj..mitt älskade lilla barnbarn som vi bara får behålla hos oss en kort tid...Varför? jo han har en obotlig hjärnsjukdom som heter Krabbe´s sjukdom. Man tror aldrig att man ska bli drabbad av något så hemskt som att mista ett barn men det kommer vi att göra ...vi kommer att få följa hans sjukdom ett par år och se hur han bara blir sämre och sämre för denna sjukdom är så att alla hans funktioner kommer att slås ut...synen..hörseln...känseln.
..han kan inte äta....ja allt kommer att försvinna..(gråter nu) det är så svårt.....När mitt barnbarn fddes för 9 månader sedan var han precis som vilken baby som helst....han åt växte men han skrek väldigt mycket och verkade ha ont i magen...min dotter pratade med bbc om detta ..kolik sa dom...gör si gör så...byt välling ..gröt o.sv..men inget hjälpte...när han var 6 månader så märkte vi att han inte utväcklades som man ska ..och tog även upp det med läkare å personal på bbc....bara sent utväcklad sa dom ...han kommer ifatt....men allt blev bara värre...han slutade vilja ha mat..slutade jollra...le...skratta....till slut en morgon ringde min dotter mej -Mamma nu orkar jag ej mer vi åker in till barnsjukhuset och går inte därifrån förens dom kollat den lille...min dotter hade nu inte fått sova en natt på snart 8 månader ...kolappsen var nära---dom vart genast inlagda på barnsjukhuset och kunde genast se att något var alvarligt med sen lille. Nevrologisk specialist skulle dom få träffa efter en vecka ..pga att det var semester .många prover togs ...även ryggmärgs prover...usch vilken hemsk tid...man såg nu verkligen hur sjuk han var....Men värst var det när vi fick beskedet....krabbes sjukdom..man trodde man var i en mardröm att det var alvarligt förstod man men att det var sååå alvarligt ...mitt hjärta krossades ..jag bara grät ...vart helt tom...att min älskade dotter ska få uppleva detta .....mista sitt lilla barn...Det har nu gått 4 veckor sedan vi fick beskedet...han har redan blivit sämre men med medeciners hjälp är han gladare och gråter inte lika mycket...snart väntas en operation för att sätta in sond..han är svårmatad nu..har svårt att svälja...Jag är så ofta jag bara kan hos dom ..för att hjälpa till och vara dem nära...att bara hålla om den lille känns underbart....jag älskar honom sååå mycket ...hur ska man klara av att vara utan honom ??? forts ...jag kommer att skriva om tiden med honom i det mån jag orkar ...kram//Hope 13 sep...Inatt har jag sovit oroligt...vaknat många gånger,är så trött. Min lille älskling har inte mått så bra ,han har feber och gnällig..även imunförsvaret blir bara sämre och sämre med denna sjukdom men hoppas att det bara är en liten förkylning..Den lilla har fått en egen liten *myshörna* i vardagsrummet med många saker som hänger ner från taket som stimulerar honom...och andra saker som han tycker om och i bland kan man se att han försöker prata ...skratta..och det värmer...annars är dagarna sig lika...han vill helst bara bli buren på eller ligga i sin vagn. .......Var bara tvungen att skriva lite till ikväll...har svårt att sova...var nere hos min dotter nu i kväll ,var bara tvungen att få krama om dem alla..den lille sov, han sover mycket nu ...kanske beror det på medecinerna till stor del men vi vet att sjukdommen gör sitt,även hans små andetag blir häftiga och stannar upp för en kort stund och man tappar andan....blir så rädd..känns som mitt hjärta vill stanna...han är ju så liten och oskyldig.Vi satt och fikade och pratade...blir mycket prat nu....min dotter och jag står varann så nära och jag kan känna hennes lidande så väl. jag har inte berättat att jag har två barnbarn till...syskon till den lilla...jag är så tacksam att jag har dem...dom är tio och fyra år gamla och den svåra uppgift min dotter har att tala om att dom inte får ha kvar sin lillebror var tufft ..hur berättar man det ? men dom hade ju inget val....tio åringen förstår ju....han mår så dåligt och han är orolig...fyra åringen fick dom ju försöka att förklara på ett *mildare*sätt ...änglar och en plats där han inte längre är sjuk och har ont mer ,en fin plats där han kan springa och leka.....En dag när min dotter kom till dagiset för att hämta henne (4 åringen) hade fröken tårar i ögonen och sa..- att när dom satt alla och åt så slutade (lisa) kallar henne så...att äta ..tittade upp och sa-snart ska min lillebror bli en ängel.....Så hon förstår ,hur konstigt man än kan tycka så förstod hon...kanske inte om döden så men att hennes lillebror en dag inte längre finns hos oss och att hon förstår att han är sjuk..för hon frågar varför inte lillebror kommer att gå..springa ...gå på dagis ,skolan...ja han kan ju inte sitta själv ,hans lilla kropp är som gelee kan inte hålla huvudet stadigt...så visst förstår hon fast hon bara är 4 år.Idag var jag nere hos dem ..hjälpte till med det jag kunde...känns skönt att få vara dem nära och jag är så tacksam att vi bara bor 5 minuter från varann.Jag maserade honom,,,,måste stimulera hans lilla kropp för den kommer att bara bli stelare och stelare...att känna hans lilla hand i min jag vinkar till honom ...han försöker vinka och han blir så arg när han inte klarar det men då hjälper jag honom och hans lilla anskte lyser upp och han ler stort. vilken känsla...men snart vänder leendet till obehag och han skriker högt...sedan blir hans ögonlockar tunga ....trött så trött...han sover mer och mer men ändå så härligt att se att han inte har allt för ont imellan åt ..och han kan le ...Idag är det den 18 september,några dagar sedan jag skrev men det har inte varit så mycket att skriva om....Idag var hela familjen (min dotters) här hos oss ,vi bjöd på våfflor grädde och sylt och den lille (olle) vi kan kalla honom så vill inte gå ut med några namn men ni förstår nog varför...jo olle han smaskade i sig grädde och sylt ,han kan inte äta våfflorna men ojj vad han tyckte om det...i dag var han glad ,grät inte alls mycket men han får ju sina kramper rätt som det är.På onsdag ska dom träffa kirurg läkarenför att prata om Peg operationen (sond) känns oroligt att han ska behöva genomgå en operation men den är nödvändig för man vet inte alls när han slutar att äta helt .Månd den 20-e sep...Tänkte att jag skulle skriva lite om vad som hände i går,vi hade bestämt att träffas nere hos min dotter ..ett par vänner till mej vars dotter som min dotter haft som lekkamrat sedan dom varit små och dom har inte träffats på över tolv år,nu är det så att hon har en son som bara är en vecka yngre än mitt barnbarn...hur skulle det kännas ? att se en fullt frisk ,livlig snart 10 månaders grabb....men det gick över förväntan bra ...han var så gullig och full av energi,visst kändes det i mitt hjärta när man såg skillnaden men mitt barnbarn är ju sjukt .Vi hade så mycket att prata om men det mesta hamnade ju på lille (olle) och visst kom tårarna....dom sa att det är svårt och är man förälder så kan man nog ana hur det känns ,jag skriver inte förstå för det kan man inte om man inte har råkat ut för detta att ha ett så sjukt barn och att man vet att man inte får behålla honom . Vi hade det jätte kul...och (olle) var så glad ..skrattade åt pojken när han lekte med hans leksaker och dom kände på varann...och olle log stort ..han ville så mycket men blir frustrerad när inte hans lilla kropp lyder . sedan satte vi oss alla på golvet och sjöng barnvisor...och då kan alla vara med...olle älskar musik och han har alltid musik på för att han ska få känna tryggheten i det han hör för en dag så kommer antagligen hans syn att försvinna ..så ljud ska då bli en del i hans trygghet...vi fikade och snart började (olle) att visa obehag..kramperna i hans lilla kropp visar att nu vill han ändra ställning ...sova lite..min dotter gjorde i ordning välling med sondäring i för att han ska få i sig tillräckligt med näring...sedan somnade han och vi kramades och pussades innan det var dags att gå hem.......Dagarna går väldigt fort nu känns det som ..man bara vill att den ska sakta sej ...i fredags var min man å jag barnvakt för första gången till vårt minsta barnbarn (olle) mamma och pappa behövde koppla av så dom var ute och åt ...det behövde dom verkligen. Att vara barnvakt åt olle var inga problem alls..vi fick en mysig liten stund med lek och musik ,,,han får ju nu sin medecin oftare så han blir snabbt trött men att bara få rå om honom en liten stund känns så underbart ...man kan se nu att han är lugnare av all medecin ...inte så ont heller och även om det gör ont att behöva droga ett så litet barn med alla dessa medeciner så finns inget allternativ .vi kan ju inte låta honom ha ont . men ändå känns det ....Mitt i allt elände och sorg har jag något glädjande att säga...min dotter och hennes kille ska gifta sig nu i okt ...det var planerat om några år men dom vill att lilla olle ska få vara med om det ,att vara en *hel* familj på bröllopsfotot betyder allt. och vi vet ju inte när vår älskling lämnar oss. det gör ont ...så ont ...så orättvist men jag vet att många har det som vi...många med sorg i sina hjärtan. Att vakna varje morgon och hoppas att allt bara varit en fruktansvärd mardröm...det gör jag inte längre för nu vet jag att detta är verklighet och att vi inom vår familj måste klara av det ...hur vet jag inte men vi älskar honom så mycket och ger honom all vår kärlek..han är vårt allt..Torsdag den 29 sep...snart inne i oktober ,ojj vad tiden går undan man vill liksom dra i bromsen ..stanna upp tiden men det går ju inte, I dag har det varit en lugn dag.har hunnit med en hel del ..städat hela huset ,och det behövdes verkligen ,man har inte haft någon lust att göra något men jag måste börja att ta tag i saker igen.Kanske har den värsta chocken börjat lägga sej ..det sägs ju att man kommer in i olika faser...chock.ilska..ångest .och det stämmer bra ,jag känner mej ledsen...arg på samma gång , fort följer i ny novell.Hope
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | summaya - 15 feb 06 - 21:58- Betyg:  | i can't help crying,hope.....
känslorna som du har för dit barnbarn, är de ju hopet i själva verket. |
|
|
|
