Varför kan man inte vara sej själv? |
Varför kan man inte vara sej själv i dagens samhälle?
Det är en fråga som många ställer.
Det finns faktiskt inget svar.
Tiderna förändras?
Du förändras?
Ja, oftast kan man inte vara sej själv kring fyran/femman, ja, sexan kanske.
Då börjar man fejka. Är det så hos er också?
Man fejkar om den man är, asså... Att man är typ supercool, fast man egentligen är PRECIS som alla andra.
Har ni ngn förklaring?
Asså, jag vill inte låta myndig, men ni har säkert själv varit med om det här ngn gång;
Ni följer en kompis hem.
Där är dem som mer sej själv. Eller hur? Visst?
Jag har själv ställt frågan, och fått frågan.
Jag tänkte att det skulle vara "kul" att ta upp det, och se hur ni tar det här.
Ps! Nästa del på min fic "En längtan att bli älskad" [THFF] kmr ut om ngn dag eller så.=) Om jag då inte får ngt förhinder..^^
Men låt oss nu se vad ni säger om detta ämne, varför man inte kan vara sej själv.
|
| Kommentarer | | xXThisIsMyWayXx - 2 feb 08 - 22:07 | Jag är alltid mig själv.
Och det får jag såå mkt
kritik för. De kallar mig
emo och massa andra saker.
Jag gillar det inte, men
de hindrar mig inte från
att vara jag!!!!!!!!!!!!
Och om jag skulle börja
kalla dem för fjortis
eller nåt annat skulle
de bli helt knäppa och
typ gnälla massa och så.
Nee, man ska stå för vem
man är och vara nöjd med
si själv... | | InteRiktigtKlok - 2 feb 08 - 19:45 | Jag tror såhär:
Vissa människor är för svaga helt enkelt, dom törs inte
visa vilka dom egentligen är. Synd om dom, för dom förlorar
en massa tid. :P
Men sen dom som törs vara sig själva, är ändå olika i olika
situationer, utan att själva kanske tänka på det.
Jag tillexempel är inte alls som jag är med mina kompisar,
hos mormor och morfar. Och hemma är jag inte som jag är
i skolan mot lärare. men jag är ändå alltid mig själv.
Ah, låter lite flummigt, men det kanske är möjligt att
förstå hur jag tänker ändå?xD | | Lora - 2 feb 08 - 12:35 | jag var inte mig sj när jag var mindre.. sen blev jag väldigt, egen. jag slog ifrån rejält och gjorde allt jag kunde för att vara annorlunda och för att folk skulle reagera.. nu är jag bara mig sj.. orka bry sig vad folk tkr!! jag sre ut som jag vill, är som jag vill för min egen skull inte för att uppröra som förut.. jag tänker inte bli placerad i ngt fack! jag är mig sj och jag vägrar ingå i alla dessa grupper som finns,, alla mste ingå i en speciell grupp och de olika grupperna kastar bara skit på varandra.. fattar inte hur flk orkar hålla påo.O
VAR DEN DU ÄR! råkar det vara någon som inte direkt "sticker ut" så vem bryr sig? ha "vanliga" kläder då, så läng det är ditt eget val att ha dem och d inte har dem bara för att det är de kläderna man ska ha..
och har du en egen stil, våga ha den! våga vara den du r även om ingen annan ser ut som du! det är ju dt som är härlig...;)
jag är feminsist
tror på ett liv efter döden
jag tror på spöken
jag tittar efter troll när jag går i skogen
jag tror att jag levt förut, i ett annat liv i den värld jag skriver om
Gör allt detta mig konstig? visst det gör mig kanske inte som alla andra, men varför ska man nödvändigtvis vara det då? de i min klass tkr att jag är lite speciell.. men vem bryr sig? de accepterar mig och jag accepterar dem.. Vi mste inte vara likadana för att göra dt..
finns viss risk att jag mest bara upprepat mig. men jag ber om ursäkt i sådana fall!;)
kram Lora | | _NotAnAngel_ - 2 feb 08 - 11:06 | Jag visar i stort sätt respekt på dem som vågar vara sej själva.
Dvs, asså, takk för svaren. Jag vet dvs att dem flesta börjar bli sådära i "det senaste", och pluggar in allt som bör vetas i dagens samhälle.
Jag vet inte riktigt var jag är. Vet litegrann, men inte sådär "allt".
Jag känner dokk sånna som är sej själva, som inte vet vad "emo" är för ngt.
Jag berättade då det jag visste: "Det är en musikstil, en sån där 'dyster' musikstil, som alla kopat av till en klädstil, dvs, som dem flesta i vår klass ser ut för tillfället. Alltså, vissa har mängder av kajal, klär sej i svart, osv."
Dokk så förstod hon knappt det, så jag nämnde några som är ett "emo".
Jag vet att det inte är det som emo är, det är ju då en musikstil. Men ni förstår att hon ville veta vad det är då alla går omkring och kallar andra för "fjåårtizZ" [fjortis] eller "emo".
Iaf, jag har några svar här:
Man förväntar sej att den andra ska vara precis som alla andra. Är man inte sådär "inne" är man helt enkelt "onormal". Men det är ju normalt att vara onormal.
Alla är onormala. Och det är faktiskt normalt. [ni förstår inte, right? Men onromalt är som annorlunda i detta fall. Ingen är den andra lik^^]
Till och med twins är "onormala". Alltså, annorulnda, olika, vilken form ni vill använda.
Ja, alltså:
Många vid den här åldern [typ, 96-88 eller ngt:S] är "emos" eller "fjortis". Det är "normalt" att vara en sådan.
Men det är helt enkelt onormalt att vara "onormal", dvs, den man är.
Det är mer "inne" med att sminka sej [jag gör det bara ibland], klä sej i "dystra" färger, eller ha "inne" kläder.
Det är "normalt" att lyssna på musiken som "befälet" eller "inne"-tjejerna/killarna lyssnar på.
alltså är alla "normala", och det är "onormalt" att vara "normal". Men det är "normalt" att vara "onormal.^^
Ni förstår inte, jag vet. Försök att se det från en flicka utan hjärna.
btw, världen har för många fördommar. | | RedTears - 2 feb 08 - 01:49 | Jag är den jag är... Jag skiter i vad andra tycker. Och jag är annurlunda, det får jag höra ofta men jag bryr mig inte^^
Men ibland undrar man vart världen är påväg egentligen^^ | | kanske - 1 feb 08 - 20:20 | förut, för ngt år sen eller så, ville jag verkligen vara precis som alla andra,
jag försökte prata, klä mig, skratta, lyssna på samma musik dom 'dom',
under den perioden mådde jag väldigt dåligt,
jag trodde jag skulle bli mycket lyckligare av att se ut som dom,. men det hela
blev istället en ont cirkel.
Ju mer tiden gick, ju sämre mådde jag.
Tillslut sket jag i allt. jag började klä mig precis som jag ville,
jag vågade stå för min musik smak & jag sa det jag ville säga.
jag mår garanterat bättre nu än då.
Jag har har säkert glidit ifrån själva ämnet,
men kort sagt, man är osäker.
& idealen i dagens samhälle är otroligt höga. |
|
|
|
