Vem vill inte vara någon annan [del 8] |
Nu försöker jag ta upp denna novellen igen :D
Det blev en lite längre del nu, och jag ska försöka skriva minst en till i helgen :D
Kom med förslag på vad som kan hända och Kommentera gärna!
---
Jacob.
Ellys andetag blev allt mer lugna och avslappnade,
Regelbundna.
Han misstänkte att hon somnat.
Han vände sig om lite försiktigt,
Och visst var det så.
Han log,
Hon var så söt när hon sov,
Hon såg så avslappnad, fridfull ut.
Inte som när hon var vaken,
Då hon tycktes bära på all världens smärta på sina späda axlar.
Späda?
Han hade inte tänkt på det innan,
Hur mycket hans stora starka syster förändrats,
Hur liten och genomskinlig hon blivit.
Hon hade varit sjuk länge, men var hade han varit?
Inte hade han funnits där och stöttat.
Han hade flytt.
Han hade fått bo där,
Hemma hos henne,
I flera år.
Även fast hon var så sjuk så försökte hon ta hand om honom.
Men vad hade han gjort?
Inte ett skit!
Så fort han fick veta det,
Att hon hade cancer,
Att hon skulle dö.
Han hade bara krupit undan,
Gömt sig som den ynkrygg han var.
Och hur var det inte sist?
Visst var det efter ett bråk som hon tog överdosen?
Hon kunde dö,
Bara genom att ta sina mediciner hon försvinna,
Smärtfritt.
Men ändå stannade hon!
Kämpade för honom.
Hon ville hjälpa.
Ville inte släppa brodern,
Mista honom till en fosterfamilj eller liknande.
Det brände innanför ögonen.
Han snyftade till och en stor tår rullade längs med kinden.
- Förlåt syrran, vad blind jag varit, vad egoistisk! Men jag ska sluta nu, jag ska kämpa, för dig!
Han reste sig försiktigt,
Var på väg ut när han hörde ett mummel.
- Jag älskar dig.
Han log.
Så söt hon var.
Bella
Hon kunde inte för allt i världen förstå vad det var med Alicia.
Varför ville hon inte prata med henne?
Var det något fel med henne?
Var hon inte bra nog?
Det skulle ju inte vara så konstigt, Coola - Alicia och plugg – Bella.
Vilken vänskap då.
Dömd till att misslyckas.
Hon tog telefonen, slog Alicias nummer och satte sig på sängkanten.
Inget svar.
Plötslig kom paniken över henne,
Rädslan för att bli ensam!
Hon tog sin freestyle och startade sina avslappningsövningar mot stress.
Mycket bättre.
Hon fick helt enkelt skjuta undan det där ett tag till,
Prata ut med Alicia imorron.
Om hon nu skulle våga.
Alicia
- Det är middag, Alicia
Hon hörde modern ropa, men ändå inte.
Hon låg där på sängen.
I sin egna bubbla.
I sin egna värld.
Hon hörde,
Men det var liksom på håll.
Som om ropet kom från en annan dimension
- Alicia?
Hon försökte.
Men kunde inte komma upp.
Hon var fast, fast i det där böljande mörkret.
Som en hinna över verkligheten.
Än en gång, försökte hon att resa sig upp.
Kroppen lydde inte.
Hon hörde stegen nu,
Moderns steg upp för trappan.
Hon var utanför rummet nu,
Knackade på dörren, men fick inget svar.
Det dröjde inte länge, förrän hon stod där i dörröppningen, med påklistrad oro.
- Alicia? Varför svarar du inte?
Försökte, misslyckades, försökte igen,
Inte ett ljud lämnade hennes läppar.
En lätt skakning på huvudet.
- Hur är det? Mår du dåligt?
Denna gången fanns det nog en viss rädsla i rösten, äkta rädsla.
Inombords grät hon för att hon oroade sin mamma,
Hon skrek och hulkade sig,
Hatade sig själv!
Hur kunde hon vara så egoistisk?
Fuktade läpparna, skulle precis prata när…
Nej! Du får inte säga något! Du ska lida.
Lida för ditt misstag tidigare idag.
Måste hon skada mamma med?
Var det inte tillräckligt?
Det är aldrig tillräckligt, aldrig.
Hon nickade.
Nu bar rösten.
- Ja, jag mår inte så bra. Jag tror jag måste sova…
- Du ska inte ha någon mat då?
- Nej.
- Jag kan ju komma upp med lite senare annars?
- Nej, för helvete! Jag vill inte ha något av din äckliga mat!
Hon ville inte,
Men det slank bara ut.
Det var ett misstag, inte med mening…
- Okeej…
Moderns sårade min när hon lämnade rummet brände sig fast på näthinnan.
Det skar i hjärtat på Alicia,
Varför skulle hon tvunget vara så elak?
Modern hade ju inte gjort henne något ont.
Varför?!
Lär dig lyssna på mig, lär dig lyssna på mig, så ska allt bli bra, men om du inte gör det kommer allt gå fel, för du kan inte göra rätt!
Ett hemskt dån, ett elakt skratt, ekade i huvudet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | tjoh - 2 feb 08 - 17:25 | | sååå bra ! fast alicia tkr jag börjar bli lite läskig :o | | BlackEyeliner - 1 feb 08 - 23:51 | tack :D
Fortsättning kommer redan nu ikväll :D | JessicaKarlsson - 1 feb 08 - 20:02- Betyg:  | jättebra, läste precis igenom alla :D
fortsätt :DD |
|
|
|
