Raven Delila. |
Den här novellen är baserad på en av mina Vampyrkaraktärer och andras karaktärer från lajvet Kristinehamn by night. (Ni som inte vet vad lajv är får väl ta och fråga.) Handlingen i novellen har INGET att göra med vad som hände under lajvet den 23-24 november 2007. Bara så att lajvarna som var där vet om det. Denna novell är helt frigående.
Namn: Raven Delila.
Födelsedag: 8 juli 1962.
Blir ghoul: vid 17 års ålder (År: 1979) (Vampyrtjänare)
Blir Vampyr: vid 18 års ålder (År: 1980)
Ålder som vampyr (2007) : 27.
Klan: Malkav.
Galenskap: Random dictionary (Rabblar random ord när hon blir uttråkad, nervös m.m.)
Raven gick sakta i tystnad längs den smala gränden. En svart strykarkatt jamade lågt när den såg henne komma och försvann kvickt ur sikte. Raven gav till en suck av tristess. Hon behövde hitta en människa som hon kunde dricka från nu, det var ju snart gryning. I den här gränden brukade det finnas otaliga uteliggare som oftast var, nästan skamligt, enkla att övermanna. Deras blod var väl inte det bästa, men det höll en vid liv åtminstone. Hon log för sig själv, hon kände äntligen lukten, nej snarare stanken, av en människa. Det var en uteliggare, det förstod hon direkt. Med en ny suck, fast nu av bestämdhet, så svängde hon runt hörnet och där såg hon honom. Han låg och sov lugnt under några tidningar intill husväggen. ”Simpelt” tänkte Raven och gick fram till honom. Han ryckte till när hennes tänder bet tag i hans hals, han slog skräckslaget omkring sig för en stund, sen var hans miserabla liv över. Raven hade släckt sin törst och kände sig mycket bättre. Nu skulle hon börja gå hem till lägenheten igen. Hon vände sig om och började gå bort mot centrum, lyssnandes på sina klackar som slog mot asfalten. Hennes syster Terra skulle säkert redan vara hemma vid det här laget. Inte för att det spelade så stor roll men Raven ville tala om det som dom skulle göra kommande natt. Dom skulle gå till Elysium, Vampyrernas såkallade fristad… Raven fnös och sparkade undan en ihop knycklad burk som låg i hennes väg. Fristad, jovisst… Men hon gillade Elysium. Det var en skön atmosfär där inne och det fanns alltid intressant folk där. Trots att hon hade kommit i bråk med Elysiums bartender senaste gången hon och Terra var där så kände hon sig manad till att gå dit. Det var ju ett tag sen nu…
Hon log när hon kom hem till lägenheten, deras lilla etta. Det var inte mycket för världen, men det var ändå hemma. Dörren var upplåst, Terra var alltså hemma. Raven steg in och satte sig på den knarriga stolen i hallen. Hon började långsamt snöra av sig skorna innan hon tog av sig kappan. ”Terra?” ropade hon in mot tv rummet och fick ett ”hej” till svar. Raven gick in. Terra satt i den slitna soffan och tittade på tv. Raven log igen och kastade sig på soffan intill Terra. ”Vad tittar du på?” Sa hon och slängde en blick mot tv:n. ”Nyheterna…” sa Terra och sträckte på sig. ”Men det händer inget intressant i människornas värld just nu, mest om krig och sådant”. Hon sträckte sig efter fjärrkontrollen och bytte kanal. Med ett gapskratt så fann Raven och terra att det visades en vampyrfilm, en vampyrfilm klockan fem på morgonen. De log och satte sig bekvämt tillrätta. Under filmens gång så pratade dom om Elysium.
”Alltså, vi måste ju gå dit i alla fall” sa Raven och log mot Terra. ”eller hur?” Terra log tillbaka mot henne. ”Såklart vi ska dit” sa hon, ”bara du inte ställer till bråk igen.” Raven skrattade högt. ”Det var han som började, den där imbecillen!” hon tittade på Terra. ”Jävla Ventrue, den där äckliga snobben, jag blir så trött. Han kallade mig malkavirrpanna och gav mig ett så vidrigt leende.” Raven slog ut med händerna och rös till. ”Han provocerade mig till att slå honom!”. Terra skakade bara på huvudet och log. Det var dags att vila nu. Raven skrattade och längtade tills natten skulle komma. ”Nu sover vi” sa hon och Terra instämde. Raven kände faktiskt att hon ville be om ursäkt till bartendern mot kvällen, hon hade inte råd att ha en bunt med ventrues mot sig.
Kväll. Raven stod framför garderoben och drog fram sina kläder. Hon slängde en mörk blick på sina militärkläder och rös till. Det var minnen hon inte ville förnimmas om. Hon drog istället fram sina favoritkläder. En underbar lackkorsett, en kort kjol i tyll, glänsande strumpbyxor i svart. Hon log stort och tog fram några av sina accessoarer, svarta handskar som täckte lite mer än halva hennes armar och ett par örhängen. Sen fick det räcka. Hon gick till Terra som redan var klar för att gå. Medans de snörade på sig sina skor så funderade Raven på om hon skulle agera flirtig i natt.
Dom hade kommit in i Elysium. Vakterna hade granskat Raven ganska ingående innan de släppte in dom båda systrarna. Terra hade direkt stuckit iväg till några andra malkaver som hon blivit bekant med på deras förra besök där. Raven stod kvar en stund en bit innanför Elysiums entré innan hon gick och satte sig vid ett ensamt bord. Hon granskade den stora vackra lokalen. Dess väggar var målade i svart och vinrött och var prydda med ljus och olika tavlor… Vid en av väggarna så stod den ståtliga bardisken i ebenholts och bakom den stod den bartender som Raven bråkat med. Hon fångade hans ögonkontakt och log mot honom. Han förstod vinken och log tillbaka. Sådär, försonade. Hon slängde en blick uppåt mot taket. Det var svart och prytt med gotiska kristallkronor.…
Hon suckade. Hon lät sina gröna ögon svepa längs borden där det inte satt så mycket folk än så länge. Dom flesta satt i par eller i större grupper och småpratade. Ingen av dom hon såg verkade tillräckligt intressanta, de verkade så stela nu när inte man kommit tillrätta än. Och Terras och hennes vänner ville Raven inte gå till nu, hon ville inte vara med sin syster för tillfället. Hon vände blicken mot den högra änden av salen och där såg hon faktiskt någon som fångade hennes intresse. Han såg ut att vara i hennes ålder… han såg nästan lättjefullt avslappnad ut och hade blicken vänd mot dom vampyrer som dansade runt på scenen. Hans ena finger trummade mot bordet i takt med den härligt, lätt medryckande musiken och han smålog. Bredvid honom så satt en man i blont hår och även han hade blicken vänd mot scenen. Raven betraktade dom för en stund från sitt bord och plötsligt så sa vampyren som fångat tag i hennes intresse något till den blonde som satt bredvid honom. Den blonde nickade och reste sig snabbt upp. Raven såg hur han kom gående mot hennes håll. Hon log mot honom när han kom fram till henne. ”God afton, mitt namn är Ted.” Sa han och log svagt mot henne. ”Min vän, vid namn Charles, vill att du ska komma över till hans bord, jag ska inte störa er.” Raven tittade på honom och nickade. ”visst, om det är det han vill så…” Hon reste sig upp och började gå mot det håll hon skulle. Hon slängde en hastig blick över axeln och såg att Ted hade gått och satt sig vid bardisken. Hon började titta rakt fram igen och såg Charles sitta där vid bordet.
Han satt med händerna som ett tält under hakan och tittade på henne med ett leende som var oläsligt. Raven log svagt tillbaka mot honom medans dom observerade varandra. Hon tittade på hans långa korpsvarta hår och fick en lätt ingivelse till att dra fingrarna genom det men hon skakade av sig tanken. Hon lät blicken glida ner över hans kläder. Han var klädd i svart frack, så stiligt… Raven log lite större och började titta in i Charles vackra ögon. ”Sätt er” Sa han vänligt och gjorde en gest med handen mot platsen bredvid honom. Raven gjorde som han sa och satte sig, ganska nära intill honom, hennes högra lår låg emot hans vänstra. Hon kände en mystisk dragning till honom som hon inte känt inför någon på många år. Eftersom hon inte tittat in i hans ögon sen hon satte sig så flämtade hon till när hon lyfte blicken åt höger och fann att Charles ansikte var rakt framför hennes. Hans djupa ögon tittade in i hennes och hon förmådde sig inte att titta bort. Han var så vacker… hennes vampyriska insikt fick henne att inse att han faktiskt måste vara minst dubbelt så gammal som hon. Efter en stund så tittade han bort och började observera lokalen. Raven gjorde det samma och fann att det var mycket mer folk där inne nu. Ted satt nu vid Terra och hennes gäng och verkade ha det trevligt. Raven kände igen lite andra vampyrer som var där, men det var inga som hon kände starkt behov att hälsa på. De satt så en bra stund och Raven började känna sig otålig. Hon började lågt yttra osammanhängande ord, ”Kniv… alkohol… leksak, högtid…”. Hon fortsatte så i några minuter tills hon avbröts. ”Så många personer, så lite förstånd…” sa Charles plötsligt och vände sig mot Raven som såg likgiltig ut över hans yttrande. Hon visste inte riktigt om han drev med henne men… hon trodde inte det, han verkade vara av samma ras som hon. Han hade den malkaviska utstrålningen på något sätt men ändå var hon inte säker. Det var något annat hos honom som hon inte kunde sätta fingret på.
Vad tycker ni?
OBS: JAG BEHÖVER AKUT HJÄLP MED EN FORTSÄTTNING. Annars blir det
inget mer.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | ShadowSensei - 31 jan 08 - 21:07- Betyg:  | | Jag Gillert ^^ *pussare och kramar* | Tonks - 30 jan 08 - 18:09- Betyg:  | bra ! det jag stör mig på bara är att du inte tar en egen rad när det är människor som pratar T.ex :
”Vad tittar du på?” Sa hon och slängde en blick mot tv:n. ”Nyheterna…” sa Terra och sträckte på sig. ”Men det händer inget intressant i människornas värld just nu, mest om krig och sådant”. Hon sträckte sig efter fjärrkontrollen och bytte kanal.
Och " vad tittar du på?"
"Nyheterna"
men det kanske bara r jag som är nojjig, vill grna höra fortsn !:D Kraamar T |
|
|
|
