Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Julias liv Del 8

När jag kom in i köket låg morsan på golvet helt livlös, jag stod stilla, kände hur paniken tog över min kropp. Vad ska jag göra? Jag kunde inte röra på mig men ändå visste jag att jag var tvungen att ringa en ambulans. Jag försökte röra mig men det kändes som att jag inte kunde. Efter en stund kom jag i alla fall fram till telefonen, fråga mig inte hur för det mindes jag inte. Jag slog numret och någon Eva svarade.

” Hej, du har kommit till räddningstjänsten”

”Hjälp, mamma är livlös”, stammade jag fram, jag fick säga det många gånger innan kärringen fattade att det var mamma som är typ död, död? Var hon verkligen det?

”Var snäll och säg ditt namn och vars du bor”, sa kvinnan i luren hur lugnt som helst, hur kunde hon vara så lugn? Konstig människa.

”Julia och jag bor på Sjövägen 10 i Tavelsjö”

”Okej, då skicka vi en ambulans på en gång”

Det tog inte allt för lång tid för ambulansen att komma men det kändes i alla fall som evigheter. Jag kände mammas puls och den var väldigt svag. Frågan är vad som har hänt? Jag lade en filt på mamma och satt mig bredvid henne och pratade massa med henne, kände mig så ensam, läskigt ensam. Tillslut kom ambulansen inspringandes och tog med mamma på en bår och satt in henne i ambulansen. Jag fick följa med, jag ville egentligen inte, men jag var den ända mamma hade just nu så jag följde med efter många om och men.

Väl framme på Universitet sjukhuset i Umeå så tog dom in mamma i nått rum och jag fick sitta och vänta i väntrummet. Det kändes som en riktig plåga, många timmar satt jag där och bara väntade. Jag visste att snart, väldigt snart skulle dom komma och säga ”Vi beklagar, men din mammas liv gick inte att rädda” Jag kände det på mig. Jag hade ingen att prata med, jag fick lusten att ringa Georg, men varför skulle jag? Han övar säkert med sitt band, har ett bra liv, tjärnar massa pengar. Vad har jag? Inga vänner, ingen familj, inga pengar, ingen framtid, Jag kände mig verkligen ensammast i hela världen.

Efter ungefär 4 timmar fick jag ett besked att mamma hade fått en överdos och skulle vara tvungen att vara kvar några dagar på sjukhuset och sen sättas in på behandlingshem. Dom frågade om jag hade någon att vara hos, jag ville verkligen inte hamna i en fosterfamilj eller nått liknade så jag sa, ”Ja, pappa är hemma”. Tur nog så gick dom på mig, jag fick skjuts hem och det första jag gjorde var att lägga mig på sängen och gråta, låta tårarna rinna och det sista jag tänkte innan jag somnade ”Duger inte jag?”


Så, nu är del8 ute :) Hoppas ni gillar den!
Har ni några ideér så skulle det uppskattar :) / Cissi

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
vissenros - 10 okt 08 - 22:18- Betyg:
bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra bra
<333 love it!!
sandruskapuska - 29 apr 08 - 04:47- Betyg:
gtymy
engeliin - 30 jan 08 - 19:09- Betyg:
Grymt bra :)
_millis_ - 30 jan 08 - 18:33- Betyg:
SKKKKKIIIIIIIITTTTTT BBBBBBRRRRRRAAAAAAA!!!!!
hanochhon - 30 jan 08 - 16:41- Betyg:
Bra:) Gillar den massa ^^

Skriven av
Ciissii
30 jan 08 - 15:46
(Har blivit läst 115 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord