19: Erinner dich, an dich und mich (TH FF) |
NITTON - White and Black
[Chantelle]
Skulle inte ha kommit, inte kommit, inte kommit. Borde inte ha kommit, borde vända och fort gå därifrån. Upp till Else och Bent och glömma allt det här.
Ändå sköt jag upp cafédörren och sökte med blicken över borden.
Bill satt och bet på läppen, samtidigt som han tycktes spana efter någon på gatan.
Mig såklart.
Hjärtat dunkade lite snabbare och värmen steg i kroppen, då han fingrade på sitt raka hår, fortfarande nervöst bitande på läppen. Han tittade inte upp förrän jag tagit några steg framåt och då spärrade han upp ögonen, vilket tvingade mig att svälja ett leende.
Tveksamt satte jag mig ned på den lediga stolen, samtidigt som Bill rätade på ryggen och förberedde sig att säga något.
"Jag borde inte ha kommit", viskade jag.
När han då höjde på ögonbrynen kunde jag inte låta bli att spricka upp i ett litet leende. Helt utan anledning drog han också på munnen, och jag fnissade generat till. Bill med, och det medförde ännu ett fnitter från mig.
"Sorry", suckade jag och tittade, väldigt intressad, på ljuset som var placerad på bordets mitt.
Bill fann tydligen också det värt att uppmärksamma, för han började pilla med det, så det gröna stearinet rann längs hans hand.
"Scheisse", svor han. "I didn't know it was warm."
Sedan tittade han upp. Hans ögon mötte mina, och plötsligt kändes benen som kokt spagettei. Utan att släppa hans ögon med blicken, greppade jag tag i bordskanten (dålig balans?) och höll ett fast tag för att inte villa bort mig helt.
"I'm sorry for what happened" mumlade Bill generat.
"I just don't understand why you still want to see me. It seemed like you never wanted to spoke to me again and then suddenly you called."
"I must have confused you a lot, right?"
Hade han förstått det NU?
Jag nickade. Han suckade.
"Maybe we can take a walk?" frågade han sedan.
Jag nickade återigen och utan att säga något mer reste vi oss båda upp, jag drog på mig jackan igen, och så gick vi ut. Bill drog luvan över huvudet och satte solglasögonen till rätta, något som var ganska irriterande eftersom jag inte kunde se hans ögon nu.
"Do you remember that day, when you were sitting under the tree?"
"In the park?" sa jag med blossande kinder, då minnet dök upp igen.
"Maybe we could go there?"
Jag instämde och snart stod vi och väntade på bussen. Ingen av oss sa något. Någon gång öppnade Bill munnen, men stängde den sedan kvickt igen. När det började kännas riktigt pinsamt ringde Bills mobil, och när han svarade gav det mig möjlighet att utan att skämmas titta på honom. Jag förstod inte de tyska orden som kom från hans läppar - jag försökte inte ens, då jag var upptagen med att beundra hans ansikte. Det var så mycket finare än att se genom skärmen på datorn eller TV:n. Huden såg mjukare ut, ögonen var mer närvarande (självklart...) och när han plötsligt log fick jag bita mig i läppen, för plötsligt ville jag bara gråta. Tänk att få ha hans armar runt sig, få luta sig mot honom, känna tyget av den svarta munkjackan mellan fingrarna, dra med handen genom hans hår, känna hur mycket hårspray det egentligen var. Retsamt få...
Nu lyfte han handen och drog bort en hårtest från ansiktet, vilket gjorde så att man skymtade tatueringen på armen. Då var jag faktiskt tvungen att vända mig bort för att behärska mig.
Känslan när Bill lade ned telefonen igen och tittade på mig, (mig, mig, mig, mig, mig) som om han räknade in mig bland en grupp viktiga människor , var obeskrivlig.
"It was Georg" sa han. "I can't stay so long, we have to rehearse a bit more today."
"Oh" sa jag förvirrat. "For what? I thought you..."
"Would stay here all summer? No, we have some small conserts left, but only in Germany."
"Deutschland", upprepade jag och när jag sa det på tyska log han.
"Ja."
"Wenn fahren Sie? Ain't I good at german by the way?"
"Never heard better", sa Bill och flinade brett. "Next week."
"So soon?" sa jag och kunde undgå att låta besviken.
Precis då rullade bussen in.
[Bill]
Chantelle satte sig vid fönstret, så jag tog platsen bredvid henne. Även fast det inte var nödvändigt, satt jag riktad lite åt hennes håll, med knät emot hennes. Jag var ganska säker på att hon märkte det, men låtsades själv inte om det, utan betedde mig som om det var en tillfällighet. Vi småpratade lite, medan människor virvlade förbi på gatan nedanför.
"It doesn't feel half as weir as it should, sitting beside of you on the bus", log Chantelle. "And that's even weirder."
Jag skrattade lite, och reste mig upp, då bussen precis stannat. Bredvid varandra, gick vi mot parken. Leendet lekte ständigt på hennes läppar, och fast hon då och då, påmindes om vårat gräl, var hon inte så sur som jag befarat.
Vi satte oss på en bänk. Njöt av solen som sken in genom lövverket. Kände den svaga vinden, som fick trädkronorna att gunga lätt.
Under tystnad hittade min hand hennes. Jag kramade den lätt. De tunna, ganska långa, fingrarna gjorde sig bra mot mina. Konstrastet från mina svartmålade naglar, mot hennes vita. Perfektionen när fingrarna flätades samman.
[Chantelle]
Perfekt. Mina fingrar som flätades samman med hans. Hans bebismjuka han som höll om min, försiktigt och liksom frågade.
Pusselbitar.
Har varit superduktig (haha, INTE) och skrivit i skolan (A) Så kommentera nu, annars lär jag dö av tristess. Fast jag ska återupplivas innan konserten, så det är lugnt, oroa er inte x)
Efterlyses: Raise your hands, Live every Second - ngn som kan skicka via msn? *blinkblink med Gustavögon*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | sandruskapuska - 1 jun 08 - 23:46- Betyg:  | | skitbra. Gillade delen med händerna i . Man vet ju att hon gillar händer 09 =) | | wtb483 - 3 feb 08 - 09:38 | | jättebra igen :D :D | | Mp3 - 3 feb 08 - 02:03 | | Riktgit underbart, fantastiskt <3<3 Jag älskar faktiskt denna novell :) <3<3 | | Mangasagan - 1 feb 08 - 19:08- Betyg: | | Åh!!!!! Jättebra<3 Blir alltid lika stum av förundran över hur Bra du skriver<3 | | woops - 30 jan 08 - 21:29 | lillolisen: Naaw ;) Vet du, jag tkr att du ska skriva ned din idé nu, så att jag får läsa (A) Haha, jag har också utsett dig till personlig "checker" av den här novellen nu ;) Vilket betyder att du måste hjälpa mig med vad som kmr hända mm x'D Annars tar jag ALLA ostbågar! (HAHAHA, jag visste inte att han hade så många) <3
Solstorm: Du förvirrar mig, för det finns ingen som skriver så bra som DU. Men tack i alla fall, det betyder massor ;$ <3
_ingen_: Naaw, tack <3
M-424: Taaaaaaack :D <3
mikaelanystrom: Haha, då får vi väl hoppas att det kommer en då ;) Taaack :D <3 Jag har samma problem, fattar inte var man får tag i alla singlar, speciellt de engelska som nu kommit.
Lovely__: Gaah, taack ;$ <3
HilfMirFliegen: Tack :D <3 Och ja, jag skickar ett meddelande till dig, så vi kan changea msn >.< TACK (A) | | HilfMirFliegen - 30 jan 08 - 21:01- Betyg: | | Underbart bra! som vanligt! Jag har dom låtarna! ska jag skicka min msn i ett meddelande? <3 | | Lovely__ - 30 jan 08 - 19:52- Betyg: | Oh! :'D
Nu får du skriva mer snart, man vill ju veta vad som kommer hända:D
denna FF'en är värd mer än en femma^^ | | mikaelanystrom - 30 jan 08 - 18:11- Betyg: | Åh! Allt som fattas nu är en kyss :') Mwhaha!
Älskar denna ficen grymt mycket! Tycker du var jätte duktig som skrev i skolan :')
Angående din efterlysning.
Tyvärr så har jag inte dem engelska låtarna (okej några, typ 5 eller nått) men just dem du efterlyser har jag inte :P. | | M-424 - 30 jan 08 - 17:54- Betyg: | | Woow helt otroligt! Du skriver bara såå BRAAAAA! fortsätt snart<3 (: | | _ingen_ - 30 jan 08 - 17:15- Betyg: | | åhhhhhhhhhhh fatta vad bra du ÄR! | | Solstorm - 30 jan 08 - 14:16- Betyg: | Åhååhååååå, du skriver såhååhååååå braaa <333 Eller nej, det räcker inte - du skriver BÄST <333
Har sagt det förut, jag vet.. men slutar aldrig förvånas + imponeras av ditt sätt att skriva, så fantastiskt<3 :D | lillolisen - 30 jan 08 - 14:05- Betyg:  | | NA!<3 |
|
|
|
