Självbiografi del 2 |
Inre Hemligheter
En gång...var osynlig, ingen som man riktigt såg, det tröttnade jag på, Nu är jag den som alla ser, Jag vet..., folk ser ner på mig, och tycker jag är konstig, men nu..., är jag lycklig.
Jag växte upp med den familjen, de var alltid där våra familjer gjorde saker tillsammans, vi ungar umgicks, jag och jakob var vänner genom hela vår barndom (och är fortfarande) men när jag var kanske 3år började ajg på ett vanligt dagis och blev snart vän med några tjejer som heter Anna, Martina, Camilla och Carolina. Anna,Martina,Camilla och jag var alla vänner med varandra medans det bara var jag och Carolina som var vänner, eller det är iaf så jag kommer ihåg det, men carro var kul, jag kommer ihåg att hon hade en jättemånga barbiedockor och en koja på "baksidan" av deras hus,jag som växt upp med massa pojkar älskade den där kojan medans Carro mest ville leka med barbiedockorna. Jag kommer också ihåg hennes brorsa, jag var lite rädd för honom, han hade en döskalle och massa andra läskiga saker på sitt rum, fast jag kommer faktiskt inte ihåg honom, han var typ alltid borta tror jag. Men iaf, Dem jag mest var med var nog anna mf, Anna var min bästa vän och vi gjorde nästan allt tilsammans, men fan va lika vi var, nästan för lika, vi var båda lika jävla envisa, och ganska våldsamma när vi var på det humöret. Både hon och jag har ärr på bla våra händer efter varandras naglar. Nu kommer den lite jobbiga delen, den som jag aldrig har pratat om, och inte precis så att jag hållt det innom mig på det sättet, men det var vår hemlighet, men jag har lovat mig själv att försöka vara så uppriktig som möjligt,jag hoppas bara att ingen som jag känner läser dethär, men det ska göras, so here goes:
När anna och jag var små, 5år eller äldre kanske, var vi väldigt farscinerade av kärlek, vi kollade på kärleksfilmer och vi.. härmade, vi övade kyssar på varandra och sånna saker,och experimenterade, kan man väl säga (ni skulle bara veta hur pinsam jag känner mig just nu) ibland undrar jag om Anna kommer ihåg det, för vi pratar aldrig någonsin om det och hon har aldrig visat på något sätt att hon kommer ihåg det, men iofs så gör nog inte jag det heller.
|
|
|
|
