Fången, Alla Delar. |
Del 1.
Sofia, 17år, tittar mot sitt hus som hon ska bo i nu denna vinter.
Hennes föräldrar hade precis rest bort när hon kom dit och
nu gick det inte någon buss hem förrän om 2veckor.
Så var det bara att bo själv i deras hus under julen tills
det kommer en buss som går hem igen till lägenheten i stockholm.
Sofia var inte den med mycket självförtroende precis så hon vågade inte
heller fråga killen som bor i huset som är 1km bort om han
ville komma över och fira jul med henne, rädd för att han skulle tycka hon var
för ful och tafatt.
Det var ingen som hade sagt till henne att hon var ful men det var ingen heller
som sagt att hon var fin.
Hon var helt enkelt inte en tjej som killar tittade på två gånger men hon kunde bli fin
om hon bara släppte lös håret från snodden och satte på lite smink och klädde sig
till hennes rätta storlek istället att alltid köpa för stora
kläder bara för att hon ska se smalare ut.
Hennes tankar vandrade iväg till killen som bor i huset 1km bort...
han heter Krister... Hon har tittat på honom väldigt mycket under
alla gånger som hon varit här, men aldrig vågat gå fram.
Hon vaknade upp från tankarna av att hon frös så hon gick in i huset och satte igång
med att fixa eld i spisen så det vart lite värme i huset.
Mitt inatten så vaknade Sofia av konstigt ljud...
det lät precis som att någon ryckte i någon dörr...
Bakdörren!
Hon tände lampan vid hennes säng och klädde snabbt på sig kläderna
och smög upp.
Hon tittade ut i hallen, allt var som vanligt där.
Ljudet hördes fortfarande och nu stod hon framme vid dörren intill vardagsrummet
och där fanns bakdörren... Nu var hon livrädd, vad skulle hon se?
Hon öppnade dörren försiktigt...
Det var ingen där, Vad det än var så var det försvunnet nu.
Hon tänkte på att hon inte vågade inte sova mer den kvällen så hon kunde ändå sätta sig
ned vid tvn tills det blir dag.
Men så fort som hon sätter sig ned knackar det på dörren, hjärtat hoppar högt.
Vem?
Det var från vanliga dörren så hon gick fram till den med hjärtat i halsen och försöker
låta som normal när hon ropar:
- Vem e det?
- Det är din granne! öppna jag fryser ju ihjäl!
Hon andades ut och öppnade dörren.
- Vad är det med dig du ser ut som att du sett ett spöke? säger grannen som är Krister.
- Det var något som ryckte i dörren.
- Jaså? Det tror jag inte men du, Vad ska du göra nu på jul då eftersom dina föräldrar rest?
- Jag vet inte sitta här... sa hon sakta, hon vågade inte möta hans blick för då var hon rädd
att han skulle se vad hon kände för han.
- Vill du komma över och fira jul vid mig? Är också ensam hemma. Säger han lungt men han märkte
nog att hon aldrig riktigt tittade rakt på han utan bara runt om.
- Visst stammade hon svarande.
- Bra vi ses då, Måste hem och fixa till djuren, Jag vet inte det kanske är något djur som rymt
och kanske var det som ryckte på dörren.
Hon nickade och sa hej då men hon tvivlade starkt på att det varit ett djur som ryckt i bakdörren.
Del 2.
Det var Julafton och om 1 timme skulle hon gå till Krister.
Denna gång ville hon vara riktigt fin även om hon tvivlade starkt på att hon kunde bli det.
Hon satte på sig sin finaste klänning som hon egentligen bara legat i garderoben som hon haft här,
hon hade inte ens tagit med den till stockholm när hon flyttat, men den passar fortfarande.
Klänningen var röd med ett svartbälte och sen tog hon faktiskt lös håret så att det var utsläpp och sminkade sig.
Mascara, Kajal, röd ögonskugga och sen lite rött läppstift, men inte så mycket läppstift att det syntes
så mkt utan bara ger lite liv åt läpparna.
nu var hon tvungen att gå om skulle hinna.
Hon tog sin mammas svarta högklackat och sen en svart kappa.
Precis när hon ska öppna dörren så ser hon en lapp på mattan.
Hon tar upp den och läser högt...
- Akta dig! Du är i fara! Stanna hemma vad du än gör! Han är farlig! Akta dig!
Vad menas med detta?
Hon MÅSTE gå...
Hon hade lovat och hos Krister var hon säkert trygg.
Men hon var ändå skakad... Vem var det som var farlig?
20minuter senare stod hon iallafall utanför hans dörr.
Hon knackade på, nu var hon verkligen nervös.
han öppnade.
Så stilig han var!
Han verkade ha fått en chock när han såg henne så hon rodnade.
- Så vacker du är! sa han när chocken lagt sig.
Hans tankar just då var väldigt förvirrade men vad han tänkte får nog aldrig någon reda på...
- Kom in... Fortsatte han.
Det vart väldigt tyst när dom väl vsr inne så hon var tvungen att bryta tystnaden.
- Så... Hur gick det med djuren.. Var det något djur som rymt?
- Ja det var väl hunden som stuckit och det måste varit han som varit på din dörr.
Nu var hon riktigt rädd, Idiot tänkte hon, hundar kan inte rycka i dörrar, Du vet vad det är
som ryckt i min dörr så varför säger du bara inte vad det är??
- Okej.. Sa hon och skrattade lite för att han inte skulle misstänka att hon visste att något var fel.
- Hittade du hunden då? fortsatte hon
- Ja då den var inte särskilt långt borta från dig.
- Men du det hände en väldigt konstig sak idag, Det låg ett brev på min matta idag där det stog att
jag skulle akta mig, skulle du kunna veta vem det var ifrån eller var det bara skämt från någon unge
i närheten?
Nu såg han verkligen livrädd ut och nu började hon bli rädd för att Krister var den som denna person
varnat mig för.
- Så klart var det bara någon unge som skojjat med dig, du trodde väl inget annat? svarade han snabbt
- Nej självklart att jag inte trodde men man kan ju aldrig vara på den säkra sidan.
- Jag kommer snart, ska bara kolla till djuren, man vet aldrig när dom rymmer. sa han och gick ut.
- Hon tittade ut genom fönstret och såg honom gå in i stallet men hon hann skymta något som faktiskt
såg ut som en människa men hon måste ha sett fel tänkte hon.
När han kom tillbaka så frågade hon.
- Har du någon toalett för nu är det kris?, Självklart visste hon att han inte hade någon toalett här
men hon ville verkligen kolla vad som var i stallet...
- Nej med du har dasset alldeles bakom stallet där.
- Okej då kommer jag snart, sa hon och gick ut.
Hon kollade om han tittade efter henne men det gjorde hon inte.
hon smög fort till stallet och klev in.
Del 3.
Hon stängde dörren, vågade inte tända lampan
ifall Krister skulle se ifrån fönstret.
Hon tittade sig omkring.
Det var tomt förutom en hög med hö.
Hon viskade lågt:
- Hallå? någon här?
En hand la sig över hennes mun och hon försökte
skrika men skriket kvävdes i handen.
Hon slutade skrika men handen togs inte bort.
- Vad vill du? frågade mannen som höll fast henne.
Hon försökte berätta att hon vill hjälpa han men allt
blev sluddrigt eftersom han inte tagit bort handen.
-Om du lovar att viska så släpper jag dig. Viskade mannen.
Hon nickade och han tog bort handen.
-Så vad vill du? frågade han igen.
hjälpa dig.. viskade hon.
-Hur då? svarade han nästan hånfullt.
- Allt jag kan. svarade hon.
Hon vände sig om och såg hans ansikte.
Han var vacker. Hon blev totalt borta i hans ansikte.
Hans blåa ögon var lika blå som himlen och hans läppar...
Hon skvatt till av att han började prata igen.
- Vem är du, du underliga vackra flicka? frågade han och
vart tydligen chockad över sina egna ord.
- Jag menar vem är du? Sa han osäkert igen.
- Det är då inget särskilt med mig... Jag är bara lilla
Sofia Hellström som bor i en lägenhet i Stockholm som
är här och skulle hälsa på sina föräldrar.. mannen
avbröt henne.
- Ålder?
- jag är 17år.. Vem är du själv? svarade hon.
Krister Lund jag är 18år.
Krister men vem är då..? hon hann inte uttala frågan klart
förrän en röst från dörren avbröt henne.
- Jasså här är du slyna, Ser att du har hittat min halvbror Krister,
Jag heter Kevin och är Kristers mors son, hon var inte så
trogen mot sin man som alla trodde.
Innan Sofia hann reagera hade Krister ställt sig framför henne och sa
med bestämda ord:
- Kevin, Låt henne gå!
- Jag kan inte låta slynan gå när hon har fått reda på dej. och med
dom orden lämnade han dom och låste stalldörren.
Så fort han gått utbrast Krister:
- Du måste härifrån, Genast! Sa han och gick och började plocka bort ett par plankor.
- Varför? Jag vill inte lämna dig! Svarade hon.
- Han hämtar revolvern, så gå ner med dig! Svarade han bara.
Innan han stängde för med plankorna viskade han:
- Jag älskar dig Sofia och har alltid gjort och kommer alltid
att göra men detta är enda lösningen, förlåt.
Det vart svart.
'' Nu har jag haft problem med om jag ville göra ett lyckligt eller sorgligt
slut så jag skrev ett av båda och så får ni bestämma själva vilket som var bäst.
Kram''
Sorgligt:
Hon börjar krypa, det låter ihåligt och det luktar
så skumt.
Hon ser ingeting eftersom det är totalt svart.
Det låter som att stenar rasar? Nej hon måste
inbilla sig.
Helt plötsligt utan förvarning så börjar hon rasa.
Hon skriker och försöker att inte falla men misslyckas.
Hon hörde ett pang från revolvern alldeles innan hon landande
och innan allt vart svart så tänkte hon:
''Jag Älskar Dej Krister Förlåt för att jag inte rädda dig och
iatället mördade dig''
jorden föll över henne och allt vart totalt svart.
Lyckligt:
Hon kryper det fortaste hon kan, Hon ser något ljus därframme
Hon kryper snabbare och äntligen var hon ute.
Hon börjar springa så fort mot staller som benen bar henne
efter att ha krypit så långt.
När hon kom fram så såg hon att dörren redan var öppen.
Hon tittade in och såg Kevin stå där beredd att skjuta Krister.
varken Krister eller Kevin såg henne inte för hdom var helt
upptagen med sitt.
Hon tänkte inte så mycket innan hon högg tag i ett järnrör som
stod där bredvid dörren och sprang mot Kevin och smällde han rätt
mellan benen.
Han gav upp ett tjut av först smärta sen av ilska men det hörde inte
Sofia eller Krister för dom var redan långt påväg mot flygstationen.
Dom flyttade till ett okänd land där dom bytte namn och
försökte att leva ett så normalt liv som gick.
Tack Till Er Som Läst!
Hoppas Att Den Var Bra!
Kram Carro <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | aakwasweet - 30 jan 08 - 16:08- Betyg:  | | Bra! | | mii - 29 jan 08 - 20:47 | | bra^^ |
|
|
|
