så går det... |
även o mitt liv inte e det jag trott
vet jag vad jag fått
den kärlek som alla visar mig e det som räker för att glömma dig
men jag vet att för varje gång jag ser dig tänds ett liter hopp
på att vi en dag ska gå där tillsammans som vi alltid gjort
vi är inte vänner nu och det kanske e svårt att förstå
men du och jag vet vad som hänt
det räker för att hata det räker för att längta
men det är inte allas sak att förstå
för det var ju endå vi två
men det känndes som du inte brydde sig så
för på ett sätt var det ju ni två
jag var där för er som den "extra" som jag var.
att finna sig i detta var inte det lätta
för även om jag ska till dig hur jag kännde
så känndes det som om någonting klämmde
du lyssnade inte på vad jag sa
inte heller ville du hjälpa
så när det var din tur att känna så
ville du ha hjälp att luta dig emot
vi ställde upp för dig
men hur ska jag kunna hjälpa dig när du inte tar emot den hjälp du får?
det slutade på ett sätt men det kunnde ha slutat på ett annat
vad var felet??
|
|
|
|
