Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

a life of magic (14)

(Mary)

När Marlene tillslut har lyckats övertyga oss om att hon och Nick bara är vänner, och vi har ätit färdigt frågar jag, ”Jaha, vad ska vi göra idag då?”
”Bada!” tjuter James upphetsat och få alla att skratta igen.
”Men varför inte? Det kan vi väl”, säger Louise och James ler strålande mot henne.
”Var det varmt eller?” frågar jag Marlene.
Hon nickar, ”Jaa det var jätteskönt. Jag har inget emot att bada igen…”
Alla flinar.
”Då säger vi det, bada ska vi”, slår Sirius fast. Alla instämmer, utom Lily och Sarah, men jag tror ingen annan än jag märker det. Lily vill nog bara inte för att hon inte gillar killarna, och Sarah hatar att visa sig i bikini. Hon är inte tjock! Okej, hon är inte trådsmal, men hon är definitivt inte tjock. Men hon hatar verkligen att visa sig i bikini.
”Vad väntar vi på,” säger James och hoppar upp ur fåtöljen.


(Sirius)

Det ska bli riktigt kul att bada, jag älskar det!
Jag kastar en blick mot tjejernas trappuppgång innan jag går upp i vår, och får syn på Louise. Shit, vad hon är snygg idag. Den där klänningen framhäver hennes vackra kropp, och håret, helt perfekt.
När vi kommer in i sovsalen har jag huvudet fortfarande fullt av Louise, så jag drar, utan att tänka mig för, av mig tröjan. Remus och Peter drar efter andan när de ser min bara rygg, och jag kommer direkt på vad jag har glömt att dölja. Såren, märkena efter min fars vrede, ärren som täcker hela min rygg, och som Remus eller Peter inte visste något om. Tusentals lögner far genom mitt huvud när jag drar på mig tröjan och vänder mig om. Remus och Peter kolla på mig med chock i ansiktet, och James står bredvid och biter sig i läppen. Han vet ju, jag såg mycket värre ut när jag kom till honom i somras. Det har gått två månader, men märkena är fortfarande kvar, även om James mamma Alice sa att dom skulle försvinna så småningom.

Jag får inte fram ett ord, ingenting för att bryta tystnaden. Tillslut är det Remus som säger något.
”Varför har du inte sagt något?” frågar han lågt.
Jag får fortfarande inte fram ett ord, vet inte vad jag ska svara.
”Berätta, vad hände?” säger Remus och får mig att sätt mig på min säng.
Jag tvekar et ögonblick. ”Min far tyckte jag var en värdelös son som vanligt”, får jag fram tillslut. ”Men jag tolererade det inte den här gången, och jaa ni såg ju resultatet.”
”Vad gjorde du efter det?” frågar Peter chockat.
”Jag stack.”
”Det var därför du var så mycket hon Tramptass…” säger Remus, han kollar anklagande på James. ”Du visste om det!”
James nickar ”han såg mycket värre ut i somras…” nästan viskar han.
”Men varför sa du inget? Jag visste ju inget! säger Remus anklagande till mig.
”Jag vet inte, jag ville bara inte oroa er…”
Remus fnyser, men verkar inte veta vad han ska säga.
”Gjorde det ont? frågar Peter tillslut försiktigt.
Vad ska jag svara? Klart det gjorde ont, ondare än något innan. Men ondast gjorde nog inte slagen, utan vetskapen om att det var min egen far…
”Ganska”, svarar jag honom.
Efter en tyst stund vänder sig remus mot mig igen, hans anklagande blick är borta och har ersatts av något annat… medlidande? Vrede?
”Jag kan inte fatta hur de kunde göra så mot sin egen son?!”
När han har sagt det spärrar han upp ögonen lite, han förstår nog själv at det inte var så smart sagt.
Men jag förstår inte heller det. Hur kan någon göra så mot sin son? Hur kan en far slå sin son halvt fördärvad? Hur kan en mor heja på, och säga att ens eget barn inte är en son? Hur kan en bror se på och inte göra något? Hur kan en familj göra så? Fast de är inte min familj längre, jag kommer aldrig, aldrig återvända.
Jag kollar runt på mina vänner som sitter försjunkna i tankar, de är min familj. De är min riktiga familj. Släkten Black är det inte, absolut inte. Jag känner hur år av hat och vrede bubblar upp inom mig, jag hatar dom! Verkligen hatar dom.
”Jag har svurit på att aldrig återvända dit igen” säger jag bittert.
Mina vänner vänder sig chockat mot mig.
”Men… men vart ska du ta vägen? får Peter fram.
”Äh, det ordnar sig alltid”, svarar jag nonchalant, även om jag inte känner mig så säker, jag vet faktiskt inte hur jag ska klara mig.
”Var ska du få pengar ifrån?” Remus kollar på mig med höjda ögonbryn.
”Äh, det löser sig sa jag!”
Sluta försöka få mig att oroa mig för framtiden vill jag bara skrika. Remus kolar lite chockat på mig, jag lät nog argare än det var meningen. Men jag vet faktiskt inte hur jag ska klara mig.
”Nee, tjejerna väntar…” påminner James oss plötsligt om.
Vi får plötsligt bråttom att byta om, vi vill ju inte vara söligare än tjejerna. Jag är noga med att inte visa min bara rygg för mina vänner igen, även om jag märker att dom sneglar på mig när vi byter om låter jag dom inte se mer än min mage.
Men hur ska jag göra för att inte tjejerna ska se då? Det räcker med att killarna fick veta, tjejerna kommer att oja sig ännu mer… Jag rotar reda på en svart t-shirt och drar på mig, den duger att bada i.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
svikmejinte - 28 jan 08 - 20:37
tack båda två :D men jag ska bara förvana er, det kommer dröja längre än vanligt innan det kmr en ny del, eftersom jag sticker utomlands två veckor nu (a)
bloody_witch - 28 jan 08 - 17:06- Betyg:
SKIIIIT BRRRAAAAAAA!!!!!!!!!!! DEN ÄGER JU!!!!
har läst alla, verkligen bra!!!!!!!!
jaa vad ska man säga mer...
SKRIV MEER!!:P:D BÄST ASSÅ!!<3
JennnyJ - 28 jan 08 - 16:04- Betyg:
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
DEM FICK REDA PÅ DET!!
JÄDRA SKIT GUBBE PAPPA BLACK!!!! :| GAAAAAAAAAAAAH!
JAG SKALL KUTTA HONOM!! :| GAAAAAAAAAAAH!
Hrm, men nu skall här jobbas matte, så ha det bra, o skriv mer snart? *gulliga remi ögon* /JennyJ alias Remus <3

Skriven av
svikmejinte
27 jan 08 - 21:50
(Har blivit läst 70 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord