Mina ögon som var tomma för dig - kap 3 |
(Haha, det kom mer! Coolt va? Kommer nog ännu fler kapitel så… Hmm, i den här finns det ju ingen dagbok, om ni inte märkt det innan, så nu är allt normalt igen!)
(Ayumi)
”Nej, gör det inte.” Vinden bär med de viskade orden fram till henne, tonfallet är så bekant och det hugger till i bröstet på henne. Hon kan inte se honom vem vet att han står precis bakom henne.
”Jag orkar inte mer,” viskar hon tillbaka. Hon är på väg, hon Ska göra det, skulle ha gjort det om inte en hand runt hennes arm stoppat henne just då.
”Lämna mig inte igen,” säger han plågat, lågt och vänder henne runt. Hon ser rakt in i hans ögon, han har gråtit. Hon känner tårarna rinna, och snart ser hon inget för alla tårar som fyller hennes ögon. När hans andra hand trevar sig fram under hennes lår och lyfter henne inser hon hur kallt det är, han håller henne i famnen men varför känner hon sig inte trygg? Hans läppar nuddar försiktigt hennes och det välbekanta ruset är där, men varför känns det inget speciellt? Han ställer henne försiktigt på marken, håller om henne, kysser henne. En kyss full av all den saknad de båda känt under de 1,5 åren de varit ifrån varandra. Långsamt öppnar hon ögonen, de tar sig loss från varandra, ser på varandra.
”Hur hittade du mig?” frågar hon lågt.
”Jag var bakom dig hela tiden,” börjar han och det blir tyst en stund. ”Jag följde efter Bill när han sprang efter dig.” Det finns mer i den meningen som aldrig blev sagt, men som båda vet, Tom hörde.
(Bill)
En våg av lättnad sköljde genom honom och just då tänkte han inte på varför Tom sprungit efter Ayumi med en sådan beslutsamhet, varför Tom och inte han hindrat henne från att hoppa. Han är så nära att gå fram, springa fram, hålla om henne, kyssa henne säga att allt ska bli bra, när han ser att det redan är gjort. Av den människa han trodde att han kunde lita på, och det är så tydligt att det är de två och han förbannar sig själv för att han aldrig såg det. Hans tvillingbror och hans flickvän, de orden skär igenom honom när han slutligen vågar tänka dem. Tvingar honom ner på knä, skär igenom hans hjärta. Andningen kommer långsamt som i stötar och han lägger inte märke till snön på marken som långsamt smälter och tränger igenom hans byxor. Blicken, den är fortfarande fäst på dem, går inte att flytta, när den möter Ayumis svarta ögon. Först då vänder han ner den, först då får han kraft att resa sig och springa därifrån, med tårarna rinnandes nerför kinderna, tårar som hindrar honom från att se klart. Han hör steg bakom sig och vet inte vem han vill att det ska vara, han som han alltid trodde att han kunde lita på eller hon som han älskar av hela sitt hjärta och som redan har sårat honom. Han vet inte ens om han vill att någon av dem ska komma efter, fördelar och nackdelar flyger genom hans huvud medan han springer.
”Bill, vänta!” Toms röst ekar mellan husen, när besvikelsen skär igenom honom inser han vem han velat skulle komma efter. Bill ignorerar honom, fortsätter springa och ser snart var hans ben har fört honom, till hotellet, men just nu vill han inte var inomhus. Han vänder om, och fortsätter springa, ut i en stad han inte känner till.
(Tom)
Han känner hur Ayumi stelnar till, hur hon har blicken fäst på något en bit bort. Med förbryllad min vänder han sig om och ser sin bror resa sig och springa iväg. En kall hand kramar hans hjärta när han inser vad som har hänt, han ler ursäktande mot Ayumi och springer sedan efter.
”Bill, vänta!” skriker han och hör hur ekot studsar tillbaka mot honom. Han vill skrika att han kan förklara, men han har ljugit tillräckligt och han kan inte förklara utan att såra Bill ännu mer. Han ser hur Bill stannar till vid hotellet men vänder sedan om och springer vidare, men han fortsätter springa efter trots att kondition inte tillåter mycket mer.
”BILL!” skriker han ut i natten, han ser sin bror rycka till lite men fortsätter sedan springa. ”BILL, VÄNTA!” vrålar han och nu, äntligen, stannar han. Tom joggar flåsande ikapp honom, Bill vänder sig om, han kan se tårarna som blänker i hans ögon. Kan se hur sviken han känner sig, hur sviken han ÄR.
”Varför?” viskar han lågt. ”Varför sade ni inget? Varför ljög ni för mig?” Tom förblir tyst, för han har inga svar, bara det han vet inte kommer hjälpa.
”För att vi inte ville såra dig.” Det är bara halva sanningen, men det vet inte Tom, det vet bara Ayumi. Men det är Tom som ser hur Bills ögon blixtrar till.
”Vad tror du jag är nu då?” fräser han och börjar ilsket gå, åt Toms håll, förbi Tom och tillbaka mot hotellet. Tom står kvar, handfallen, vet att han både borde och inte borde gå efter…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mangasagan - 28 jan 08 - 15:49- Betyg:  | Men stackars BIll:'( Håller också med Mp3.
Vill ha meeera!!:D | | Solstorm - 27 jan 08 - 20:42- Betyg: | | håller med Mp3 <33 | | Mp3 - 27 jan 08 - 19:41 | | Du skriver verkligen , verkligen underart. Så mycket känslor. Och jag ÄSLAKr när du byter mellan nu tid och dåtid satt säga :) <3<3 Du gör det sjukligt bra ! :) <3 ÄLSAK!1 mera snart ? :) <3 |
|
|
|
