Mina ögon är tomma för dig - Så började det [5] |
(Vet om jag ändrar skrivsätt lite, alltså förklaring:
Ayumi: Riktiga känslor o tankar i dagboken
Alla andra: Allt sånt direkt!) (Osså liten grej, hon skriver dagbok på svenska!)
(Ayumi)
Gud, var så otroligt nära där. Bill skulle, typ, packa och bad Mig gå till Tom istället, vi har ju trots allt snackat en del innan och så. Det var vad han sade i alla fall. Och när jag såg honom stå där och gråta… Klart jag märkte att han ljög för mig när han sade att han mådde bra, men för att undvika en katastrof blev jag tvungen att gå. Har du någonsin varit tvungen att gå ifrån någon du älskar när den personen mår dåligt? Jag tror inte att du kan föreställa dig det om du inte har, det är så mycket värre än vad man någonsin kan beskriva med ord. Hjärtat värker, du mår så dåligt för den personens skull och är villig att göra vad som helst för att ta del av personens sorg så att du kan lätta den, få den att må bättre.
”Vad är det du skriver?” Ayumi hoppade till och såg upp, rakt in i Bills ögon.
”Hemlis,” svarade hon med ett leende.
”Får inte jag läsa?” Bill såg på henne med ’hundvalpsblicken’, den man inte kunde säga nej till.
”Haha visst, men jag tror inte att du kommer förstå något,” skrattade hon och vände pappret så att Bill kunde läsa. Hon såg hur hans panna rynkades mer och mer ju längre han kom.
”Är det svenska eller japanska?” frågade han och Ayumi brast ut i ett gapskratt. ”Vad? Vad är så roligt?”
”Euhm, det är svenska,” svarade Ayumi efter att hon lugnat ner sig. ”Japanska skrivs inte med bokstäver, utan kanji,” förklarade hon och fick Bill att se ut som ett levande frågetecken. Hon tog ett nytt papper och ritade snabbt något i ena hörnet. ”Här,” sa hon och gav det tillbaka till Bill.
”Vad är det för krumelur?” Ayumi fick bita sig i läppen för att inte börja skratta igen.
”Mitt namn,” svarade hon och Bill såg upp från pappret.
”Oj, hur skriver man mitt?”
/Nästa kväll/
(Tom)
Han visste att Bill var den som alltid gick upp på taket när han behövde vara ensam, och det var exakt vad som flög genom hans huvud när han klev upp på det blåsiga hotelltaket. Till hans stora förvåning satt det redan något borta vid kanten, långsamt och så ljudlöst han kunde gick han närmre.
”Komm und rette mich, ich verbrenne innerlich, komm und rette mich…“ Han hörde ofta fans sjunga deras låtar, även de mer deprimerande, som denna, men det var något speciellt den här gången. När han nästan var framme slog det honom, hon sjöng inte, hon pratade, viskade och det var samma mening om och om igen. Hennes svarta hår glänste i månskenet och plötsligt slog det honom vem det var, Ayumi.
”Hur är det?” frågade han försiktigt. Hon vände sig lugnt om, som om hon redan vetat att han stod där.
”Bra,” svarade han kort, hennes lögn var lika tydlig som hans varit förra dagen. Han insåg med ens att hon testade honom, för att se om han struntade i hennes lögn, såsom hon hade gjort.
”Nej,” sa han, hon såg förvånat på honom. ”Det gör du inte.”
”Inte du heller,” kontrade hon och såg på honom med djupa, svarta ögon.
”Nej…” sa han tyst efter ett tag. Båda visste exakt vilken fråga den andre ville ställa.
”Jag saknar Bill,” sa Ayumi efter ett tag.
”Bill? Han är därnere…” Han såg förbryllat på Ayumi, lätt besviken också, trots att det vore konstigare om hon saknade honom själv.
”Inte den Bill. Den lilla killen jag var au pair åt.” Han kunde nästan tyda ett leende i hennes ansikte, samtidigt som Något sade honom att det inte var hela sanningen.
”Det är så mycket just nu bara,” ljög han. Till hans stora förfäran, och samtidigt på något konstigt sätt lättnad, såg hon det, att han ljög. Hennes ögon, på något sätt kunde se i dem att hon såg sanningen.
”Det är något mer,” sa hon konstaterande.
”Ja,” mumlade han lågt och vek ner blicken, han hade satt sig bredvid henne nu.
”Vad?” frågade hon, och inbillade han sig bara eller var rösten verkligen orolig. Han kände att han inte kunde ljuga längre, förhoppningsvis skulle hon inte berätta något för Bill.
”Dig,” svarade han sanningsenligt och såg upp på henne, hennes chockade min, chockade ögon. Han visste att svaret kunde tolkas på många olika sätt, men när hon långsamt böjde sig fram och kysste honom visste han att hon tolkat hans ord rätt…
(tjoho, cirkeln är sluten!)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mangasagan - 28 jan 08 - 15:45- Betyg:  | | UNDERBART<3<3<3<33 Älskar dina noveller<3 | | Solstorm - 27 jan 08 - 20:36- Betyg: | ooh, gillar verkligen ditt sätt att skriva<3
Så himla bra!<33 | | Mp3 - 27 jan 08 - 19:37 | | Underbart <3<3 Mig gillar verkligen denna novell :) <3<33 |
|
|
|
